20 mil Tumba

I går var det randonnéavslutning med en 20 mils brevet med start och mål i Tumba. Vädergudarna var på gott humör och bjöd på kanonväder, runt 10 grader, svaga vindar och en hel del sol. Det kom runt 40 cyklister till start. Klockan 9.00 rullade klungan iväg mot första stämplingen som var ner på Torö. Det var lite småkaotiskt de första milen med en del spurtande i backarna. Klungan tunnades ut allteftersom och till stämplingen på Torö var det runt 20 kvar. Efter stämplingen blev det lite uppsplittrat och vi var runt 10 stycken kvar som hade siktet inställt på Mörköfärjan. På vägen dit tunnades det ut än mer.

                                         
KBCK på efterkälken i Fitunabacken

Det kördes på rätt bra de sista milen för att slippa vänta vid färjeläget. Vi var 6 stycken som precis hann med 12.25 färjan. Efter färjan blev det lite jämnare körning. Det blev stämpling och snabbfika i Vagnhärad.

                                         

                                         

 Nyasfalterat mellan Vagnhärad och Gnesta

I Gnesta var det dags för sista stämplingen. Sedan bar det av in i skogen på en slingrig och småkuperad väg. De sista milen in mot Södertälje var mer lättåkt och vi hade fin fart med vinden i ryggen.
                                         

Toni visar hur man cyklar

15.40 var vi tillbaks för slutstämpling i Tumba. Då var man så där härligt mosig i både ben och skalle. Precis som det ska vara. Tack till alla medcyklister för trevligt sällskap. Hoppas vi ses på vägarna nästa säsong.

/Mattias

60 mil Täby

Klockan 06.00 i lördags gick starten för 60-milaren från Täby. Det kom 12 till start. Av dessa skulle några ansluta söder om stan. Några var troligen lite sena till start också. Vi var i alla fall 5 stycken som rullade iväg. Som vanligt vid den här tiden på dygnet var det lugnt och tyst på stan. Utsikten från Västerbron med en sol som nyss gått upp var fantastisk. Efter dryga två timmars cykling var vi framme vid första stämplingen i Järna. För tillfället var det jag och två i en fin tre-mannaklunga. Vi bestämde oss för ett snabbt stopp. Vid stämplingen handlade Niklas (ettan på Sandborgs rankinglista) lite och fick stämpel. Här lyckades han med konststycket att ta sina varor och GLÖMMA kvar stämpelkortet på disken. Kassörskan skulle precis till att ropa till då jag sssschhhade vederbörande och plockade på mig Niklas stämpelkort. Samtidigt som jag såg fram emot att se Niklas min vid nästa stämpling i Flen när han inte hittar sitt stämpelkort. Efter snabbstoppet var vi på väg igen och hade fått sällskap av en cyklist till. Så nu var vi fyra som hjälptes åt att dra. Snittet gick stadigt uppåt, efter den långsamma körningen genom stan och förorterna, efter ett tag låg den på drygt 30.

Någonstans innan 11 mil händer det som man bara ser på filmer... Pedalaxeln på högersidan går av. Efter ett snabbt stopp tackar jag för sällskapet, ger en förvånad Niklas stämpelkortet och lyckönskar de övriga tre när de cyklar vidare. Det här var ju inte riktigt den start man ville ha på en 60-milare. Funderade lite fram och tillbaka på om jag skulle bryta och ringa på hämtning eller om det skulle gå att lösa. Alternativet att bryta gallrades ganska snabbt bort. Började ringa runt lite för att få hjälp att hitta en cykelbutik i Flen. Cyklingen nu var inte alltför rolig. Började först att bara trampa med vänterbenet. Jäkligt jobbigt samtidigt som det gick långsamt. Efter några hundra meter böt jag taktik. Brottet på pedalaxeln var 1-2 cm in i trampan. Så det gick att trycka på trampan på den lilla stumpen samtidigt som man fick spänna foten och insidan av låret för att den inte skulle glida av igen. Inte helt optimalt men det gick att ta sig framåt. Efter ett tag fick jag sms med uppgifter om en cykelbutik i Flen. Ungefär en mil efter det att trampan gick sönder drabbades jag av en punktering deluxe. Jag hade kört på någonting som man kan likna vid en 5 cm skruvmejsel utan skaft och med en 90 graders böj på mitten. Den hade gjort hål mitt på slitbanan och sedan ut genom sidan av däcket. Nu var humöret verkligen på topp. Kanske att skulle man börja gå i kyrkan lite oftare... Efter lite fulmeck och en vikt och fatlimmad 20-lapp på insidan på däcket för att täcka hålen var jag på väg igen. När jag kommer till Flen så visar det sig att cykelbutiken har bytt adress. Inget annat att göra än att åka dit. När jag kommer fram får jag mig ännu en glad överraskning. Normalt sett så har de lördagsöppet 10-14, var där runt 12, men just i dag satt det en lapp på dörren "lördag 28/8 stängt". Faaaaaaaaaaaaan!

Inte en chans att jag skulle kasta in handduken. Man har ju trots allt 40 timmar på sig att genomföra en 60-milare. Jag bestämde mig för att avvika från den ordinarie vägbeskrivningen och åka via Katrineholm. Där det med all säkerhet skulle finnas en cykelaffär. Jag ringde ännu en kompis och fick hjälp med att hitta en cykelbutik. Efter ytterligare 25 km cykling varfjag framme i Katrineholm och letade rätt på cykelbutiken. Där köpte jag nya pedaler och fick hjälp med montering. Nya klossar blev det också. Passade även på att köpa ett nytt däck att ha i reserv då jag var lite osäker på hur mitt punkterade skulle hålla för 45 mil till. Då var jag äntligen på väg igen med en hel cykel. Tror jag var gladare än ett barn på julafton. Drog nog på lite väl mycket den första halvtimmen, men sansade mig efter ett tag och hittade ett fint tempo.

Det blev en snabb stämpling i Läppe, sedan vidare mot nästa kontroll som var i Fellingsbro. När jag kommer dit ser jag några cyklar utanför. Skönt tänkte jag. Nu fanns det chans att jag kanske skulle få lite sällskap om jag åt min pizza snabbt. Beställde en pizza och passade på att fylla upp flaskorna och kolla igenom packningen för att spara lite tid. Efter 15-20 min började det kännas som om det tog en jäkla tid för att göra en pizza. Då går jag fram till kassan och ser att ugnen är tom. Då visar det sig att de missat att göra min pizza. Nu börjar de andra göra sig klara för att åka och ungefär samtidigt som min pizza är klar rullar de iväg. Jag drar i mig pizzan ganska fort och rullar iväg. Efter nån mil var jag ikapp de andra som stannat för att laga en punka.
Hällabacken

Vi höll sedan ihop till någon mil innan Grängesberg. Eftersom alla tre skulle stanna för att sova där samtidigt som jag tyckte att det gick lite långsamt uppför. Tackade jag för sällskapet och stack iväg. Här någonstans hade det också blivit lite blöta vägabanor samtidigt som det hade blivit mörkt. I Gränges blev det en snabbstämpling och påklädning av reflexväst och knävärmare. Någonstans mellan Grängesberg och Ludvika började det regna och jag stannade till för att sätta på mig en vindväst under reflexvästen. Eftersom jag troligtvis inte skulle hinna till Fagersta och Statiolmacken som stängde 24.00 stannade jag i Ludvika för en macka. Jag var rätt blöt och kall nu. Så regnjackan och hjälmmössan åkte på. De första 10 minutrarna satt jag och skakade tänder på cykeln. Efter ett tag kom dock värmen tillbaks och det var inte njutbart men ändå ok att cykla. Det regnade lite om vartannat. Till slut nådde jag Fagersta där nästa stämpling var.
Randonné-etta
Stämpling

Efter en kort provsittning av luft och vattenskåpet med värmare cyklade jag vidare i natten och regnet mot Sala. Hände inte så mycket spännande förutom någon räv, rådjur eller katt som stod i vägkanten och gjorde sitt bästa för att försöka skrämma mig. Stämplingen i Sala ser ni nedan. Kanske kan bli årets bild....

Någonstans kring Sala upphörde regnandet och det började klarna upp. Med det så sjönk temperaturen 4-5 grader, var nog runt 3-4 grader som minst. Kylan i kombination med blöta kläder var inte jätteskönt. Stannade till i Heby och provade på Oks luft- och vattenskåp. Var skönt för stunden. Men när jag klev ut efter 10 minuter så var det rejält kallt. Tog väl 10-15 minuter innan jag fick upp värmen till en anständig nivå igen. Det började ljusna. Riktigt skönt eftersom det krävs lite mer koncentration att cykla när det är mörkt. Kom till slut fram till Uppsala för stämpling. Blev en snabbfika och chans att värma mig lite på macken. Drog sedan vidare för sista etappen. Nu hade det blivit betydligt varmare. Precis när jag åkte ur Uppsala såg jag en cyklist på avstånd. Han körde kortbrallor och armvärmare. Själv hade jag benvärmare, armvärmvare, vindväst, regnjacka, reflexväst och hjälmmössa. Med stigande kroppsvärme började sömnbristen kännas av ordentligt. Vid cykelnetto som ligger mitt ut i ingenstans så stannade jag till och la mig på en bänk 20 minuter. Fick lite microsömn där. Rullade vidare och kände mig betydligt piggare. Även farten gick upp lite. 10.35 slutstämplade jag i Täby. Trots strulet där jag fick cykla 5 mil med trasig pedal och cirka 45 mil solo så slog jag i alla fall min tid från förra 60-milaren (värmeböljan).

Sen en liten hälsning till han där upp. Ska du få mig att bryta får du allt hitta på något värre till nästa gång.

/Mattias

Gott och blandat

I söndags körde jag ett varv runt halva mälaren (21 mil) med ett gäng från Happymtb. Det blev en riktigt bra runda. Benen kändes bättre än de gjort på hela sommaren. I de fartökningar som blev lite varstans så svararade benen bra. Hälsenan som jag hade problem med efter 100-milaren i Örebro i mitten på juli har jag inte haft några känningar av. För att motivera mig själv att cykla mer har jag utmanat mig själv att jag ska cykla 2011 mil inom ett år med start nu i söndags. De ska vara avverkade innan starten på Paris Brest Paris den 21 augusti nästa år. I högerspalten går det att följa nedräkningen. På lördag har jag planerat att köra 60-milaren från Täby. Det blir nonstopkörning som gäller. Att komma under 24 timmar vore riktigt skoj. Men det beror lite på vilka andra som kör och deras målsättning och att vädret blir hyfsat. /Mattias

Intervaller i Väsjöbacken

Det har inte blivit så mycket cykling sedan 100-milaren för två veckor sedan. Hälsenan som jag hade problem med har behövt en del vila. Förra helgen provade jag att köra en kort (5 mil) runda racer, kände av hälsenan lite grann mot slutet. I onsdags körde jag ett kort (45 min) pass mtb utan att känna av något. I dag blev det 4 hårda intervaller uppför baksidan av Väsjöbacken. Det går en liten grusväg upp till toppen. Det tog någonstans mellan 3,5-4 minuter per intervall. Under andra halvan av alla intervaller låg jag på 95% av maxpuls. Ett bra konditionspass med andra ord. Nu ska jag öka på träningsmängden så jag kommer väl förberedd för 60-milaren från Täby 28 augusti. Funderar på att köra en nattrunda runt halva mälaren (cirka 20 mil), även kallad flickvarvet, helgen innan för att få ett bra test av hälsenan. Ska du med?

/Mattias

Några steg närmare Paris-Brest-Paris

I juli har jag bland annat roat mig med att göra min debut i brevetsammanhang. Först ut var Fredrikshofs 60-milare från Täby 3 juli. Efter det stod Örebros 100-milare 15 juli på tur. Tanken med dessa lopp har varit att testa mig själv och se hur min kropp reagerar på lite längre cykelturer. I bakhuvudet finns också en tanke om att köra Paris-Brest-Paris nästa år, ett lopp som bara går var fjärde år och anses som långcyklingens OS. Drygt 120 mils cykling med mycket småbackar. Det finns en risk att det kommer finnas fler som vill köra än det finns platser. Därför kan det man cyklar redan i år få betydelse när det är dags att anmäla sig nästa år. Där rankas de som cyklat 100-milare högst. Här går det att läsa mer om detta http://www.randonneurs.se/pbp2011/pbp2011info.htm 60-milaren var en riktig pina. Det var riktigt varmt. Runt 28-30 grader i skuggan. Det blev mer en kamp mot värmen än cykling. Hade väldigt svårt att få ut någon kraft i benen när kroppen hade fullt upp med att hålla nere kroppstemperaturen. När kvällen kom och tempen sjönk började kroppen fungera någorlunda och det gick att hålla skaplig fart genom natten. Jag gjorde sällskap med en rutinerad långcyklist, Niklas Wennberg, i drygt 50 av de 60 milen. Efter dryga 30 timmars cykling var vi äntligen i mål. Av dessa var cirka 6 timmar paustid. 100-milaren från Örebro var upplagd i tre dagsetapper på 35, 31 och 34 mil med övernattning på vandrarhem med middag och frukost.

Till start var vi 17 st där de allra flesta var från Stockholm. Starten gick 07.00 och i Hjo var första stämplingen. Det rullade på ganska bra dit. Många pigga ben och förningar på 10-15 minuter var mer regel än undantag. En stor del av den här delsträckan gick längs med Vätterns västra sida. Vätternrundasträckningen men åt andra hållet. En härlig svalkande vind från vättern gjorde gott i det annars soliga och ganska varma vädret. I Hjo blev det Coopfika för de flesta. Efter fikat vände vi av inåt landet och fick nu en fin medvind. I Töreboda, runt 5-6 mil från Hjo visade Magnus Hektor klungan ett kinahak med buffé. Det satt fint. När vi hade käkat klart såg det lite mörkare ut på himlen och det kom också några regnstänk. Resan gick vidare på små fina vägar mot Gullspång där stämpling nummer två var. Emellanåt hittade Hektor en fin växel och tryckte på rätt fint i medvinden med ett och annat grymtande från ledet. Det blev ett snabbstopp på okq8 i Gullspång. Stämplade och klara rullade vi ut på RV26 som vi skulle följa resten av dagen. Inte långt efter så började det också regna en del. Skönt svalkande tyckte jag. Här någonstans hade jag också en svacka kände mig ovanligt svag i benen. Funderade till och med på att släppa klunga här och köra själv. Äh vad fan det är nog bara lite ont om kolhydrater i kroppen. Snabbt i med några deciliter sportdryck och en energikaka. Jag stod över nästa förning och gled direkt åt sidan och la mig sist i ledet. Tio minuter senare var jag med i matchen igen. Några timmar senare var vi i Lesjöfors där vi skulle sova. Eftersom vi alla var rätt blöta satt det riktigt fint med en bastu och dusch. Dag 2 startade kl 07.00. Var lite orolig för hur benen skulle kännas. Men det tog inte så lång tid innan jag fick ett positivt besked. Vi är redo för cykling i dag också var svaret. Första stämplingen var Vansbro. Vägen dit var mycket upp och ner med snabba utförslöpor och långa sega backar. Efter Vansbro var siktet inställt på Falun. Emallanåt fick man en skymt av vackra Dalälven. Väl framme i Falun blev det Pizzabuffé och lite tacos. Mätta och belåtna styrde vi mot Hedemora. Jag kände mig riktigt fräsch trots att det nästan var 25 grader. Efter Hedemora var det rätt backigt, men det gick fint. Väl framme i Fagersta var det ännu en stämpling och lite mackfika. Sedan var det bara spurten kvar på fina nästan bilfria vägar fram till Sala. Tror vi var framme vid vandrarhemmet runt 19. Skönt med en svalkande dusch och lite smaskig mat. Dag 3 startade precis som de föregående dagarna 07.00. Det var Rv70 hela vägen ner till Enköping som gällde. Normalt sett brukar den här vägsträckan vara rätt trafikerad. Så det var tur att vi körde såpass tidigt som vi gjorde. Nu var det få bilar och riktigt trevlig cykling. Efter Enköping var det däremot inte lika kul längre. Då var det Rv55 mot Strängnäs. En hel del trafik på en bitvis smal och en ganska kurvig väg. Ännu en stämpling i Strängnäs och lite fika på Statoil. Sedan cyklade vi vidare mot Katrineholm. Efter några mil började min vänstar hälsena smärta. Vilket gjorde att cyklingen inte var lika njutbar längre. Men med bara 15-20 mil kvar var det bara att bita ihop köra. Några mil innan smäller det till och en punktering var ett faktum. Det hade också regnat ett tag så att stanna för punka när man är dyblöt är inte lika kul som när det är solsken. Den lyckliga vinnaren den här gången var Gunnar från Järvsö. Ett 1 cm stort snitt i däcket var resultatet. Dags för lite randonnémeckande på hög nivå. En ihopvikt 20-lapp och lite silvertejp lagade hålet. I med ny slang och pumpa. Det höll ända in i mål. När vi kom fram till Katrineholm tågade 15 blötdjur in på Macdonalds för lunch. Vore intressant att veta vad övriga matgäster tänkte när de fick syn på oss. Efter lunch hade vi en härlig medvind ända upp till Lindesberg där sista stämplingen var. När vi vara klara för att bege oss från Lindesberg hängde det lite regn i luften och vinden hade mojnat. Någon mil senare så regnade det på rätt bra och vi fick regn på oss sista biten in till Örebro. Med ungefär två mil kvar så blev hemlängtan stor för vissa och det matades på rätt friskt i täten, kände mig fräsch och var inte sen att skarva. Rätt kul att det finns så mycket pulver kvar i benen efter 98 mil. När vi närmade oss Örebro slog vi av på farten, samlade ihop oss och rullade lugnt och fint för slutstämpling, dusch och fika i Örebrocyklisternas klubblokal. Jag är i stort nöjd med min 100-milare. Lite trist att ha en smärtande hälsena i slutet. Mat- och vätskeintag funkade bra och jag hade bara en dip på 100 mil. Hade lite problem att sova på nätterna. Sov kanske 5-6 timmar första natten och 3-4 timmar andra natten. Trots det kände jag mig aldrig sömnig någon gång under cyklingen. Tänkte även passa på att tacka alla medcyklister för trevligt sällskap och arrangören Örebrocyklisterna med Börje i spetsen för ett fint arrangemang. /Mattias

En annorlunda tur runt Vättern

I helgen som var så var det Vätternrundan. I höstas anmälde jag mig till Happymtb:s 7.30 grupp (Continental test team). På grund av att min form inte har varit så god som jag velat så valde jag att hoppa av den satsningen. Istället valde jag att köra med ett litet gäng med en betydligt blygsammare målsättning. Vilken var att starta tidigt på fredagskvällen och vara först tillbaks till Motala och även att försöka göra det på under 9 timmar. Vår grupp startade 19.44. Det började med en del vind sida mot. Redan efter 50 minuter hade vi cyklat om alla cyklister och låg bakom ledarbilen. Vi hade fått med oss två passerade cyklister som hjälpte till med dragjobbet. Totalt var vi nu 9 stycken i vår klunga. Neråt Gränna och Jönköping tror jag vinden började mojna lite. Vägen genom Jönköping, som brukar kunna vara lite knixig när man startar senare tider, var nu inget problem när man hade fri sikt framåt hela tiden och inga andra cyklister som behövde passeras. Strax efter Jönköping började några bli slitna så vi drog ner på tempot lite och försökte ge de trötta så mycket vindskydd som möjligt. I Fagerhult tog vi vårt första depåstopp. I med ny sportdryck i flaskorna och tömning av blåsan sedan bar det av igen. Nu hade det också blivit ordentligt mörkt så nu väntade några timmars mörker. Både benen och skallen kändes fräscha och det var rätt mysigt att cruisa fram i juninatten. Några regnstänk gjorde oss sällskap på väg norrut. Alltid lika trevligt... I Boviken, vid cirka 23 mil tog vi vårat nästa depåstopp. Strax innan kände jag mig lite småseg. Så det var ganska skönt att komma av cykeln. Passade på att peta i mig en bulle samt fylla upp flaskorna med mer sportdryck. Sedan bar det av igen. Nu hade mörkret börjat släppa lite och jag kände mig pigg igen. När vi vände av söderut strax innan Hammarsundet så fick vi en glad överraskning i form av vinden snett framifrån. Här kände sig några lite krokiga och valde att ta ett improviserat depåstop vid Hammarsundet. Jag och Mattias (Meb från happymtb) valde att köra vidare. Med cirka tre mil var jag rejält sliten och jag sa upp mig från allt dragjobb längst fram. Så Mattias, som hade varit den som hade dragit mest av hela gruppen, fick sköta den biten ända in i kaklet. Klockan 5.02 rullade vi över mållinjen. Vilket gav tiden 9.18 /Mattias

Nattrunda, lilla Mälaren runt.

I går var det dags att köra ett varv runt lillmälaren (Stockholm-Södertälje-Strängnäs-Enköping-Barkarby). Det var jag och tre andra galningar, Toni (initiativtagaren), Danne och Markus. Vid västerbron mötte jag upp resten av gänget strax innnan kl. 22. Sedan bar det av mot första fikastoppet i Södertälje (Shellmacken). Det blev väl inte riktigt den väg vi brukar köra ner. Någonstans kom vi lite fel vilket gjorde att vi fick lite bonussigthseeing i det fashionabla Hallunda. Efter en titt på kartan i efterhand så uppskattar jag att omvägen blev några kilometer. Ingen större fara med andra ord. Trots den lätta motvinden var farten god och några i vår lilla kvartett var starka och hade inget emot att ta några monsterförningar. Kilometrarna tickade på och vi var framme i Södertälje för lite fika och skitsnack. När vi skulle iväg igen så kände jag att det var lite småkyligt som det alltid brukar vara i början. Så överdragsjackan fick åka på till jag fick upp värmen en kvart eller så senare. Jackan jag har är sån att den har halv dragkedja. Vilket gör att man måste dra den över huvudet för att få av den. Jag släppte lite lucka till grabbarna och drog av den i farten. Märkte då att reflexvästen jag hade under följde med. Ingen större fara. Ner med överdragsjackan och på med västen igen. Sedan var det bara att trampa igen den lilla lucka fram till trion. Nu till det roliga när jag många timmar senare sitter och käkar frukost på Welcome hotell i Barkarby, först då upptäcker jag att jag satt reflexvästen ut och in.... Så småningom kom vi fram till Strängnäs. Där tog vi en snabb benträckare och fyllde på med lite energi. Sedan var det av på 55an upp mot Enköping. Nu hade vi den lilla vind som blåste snett bakifrån. Riktigt fin fart upp mot fram till Enköping. En snabb benträckare, sedan vidare mot Bålsta. Nu började jag känna mig lite småkrokig. Eftersom det fanns andra som var starka och inte verkade ha något emot att plöja vind så vek jag av och la mig sist när jag kom fram. På så sätt kunde farten hållas uppe och alla fick en fin resa. När vi äntligen kom fram till Bålsta blev det dagens andra mackfika. Sedan var det bara tre mil kvar till Bålsta. Efter Bro kördes det hårt i backarna, där framförallt Toni och Danne skulle mäta sina krafter. Där uppstod det lite luckor. Men ingen större fara med det. De rullade långsamt från toppen och det tog bara nån minut så var vi återsamlade. Vid 5-tiden trilllade vi in på Welcome och hotell och tryckte i oss en mumsig frukost. Tack för en fin nattrunda! /Mattias

Ny blogg, nya möjligheter

Jag drar igång en egen blogg på sidan av denna. Brunna hellriders är till för tokiga upplevelser som jag och brorsan gör. Vill ni läsa om min satsning på triathlon så besök:

http://ironmange.blogspot.com/

Hoppas vi ses där :-)

/Magnus

Brunna hellrunner(s)

I lördags sprang jag Kvarnloppet i Jakobsberg, 10 km. Slutade tvåa på nytt personligt, 34:58. Hade inte räknat med, men hoppats på en tid under 35 min. Sänkte mig 50 sek. På bilden är det jag och ettan efter ca 2 km. Vid 3 km kunde jag inte hänga på längre och blev slagen med 50 sek i mål. Hedersmedlemmarna i Brunna Hellriders var givetvis på plats. Kul att kunna bjuda på ett resultat för en gångs skull :-)

I går blev det långcykling med lite folk från Happy, där delar av Continental test team var på plats. De ska köra Vätternrundan under 7,5 timmar har de tänkt. Vi avverkade 16,5 mil på Södertörns fina vägar. Vi körde ner till Torö på slingringa och kuperade vägar i en ganska seg motvind, men med solen i ansiktet. Sen blev det medvind och raksträcka hem med hög fart. Riktig skoj runda.

Sammanfattningsvis: En magisk helg!

Ciao

Väsby duathlon

Då var den riktiga tävlingspremiären avklarad. Första tävlingen i duathlon-cupen http://www.duathlon.se

Formen är god och cykeln upphottad med nya hjulen. Dessa testade jag i onsdags på Smack-serien, det gick skapligt men fick ändå rådäng av de som kan det här med tempo-cykling.

Igår var det 5-20-2,5 km som gällde. Jag växlade som tvåa ut på cyklingen men blev ganska väntat omcyklad av David Näsvik (3:a i Kalmar 2009). Jag höll i alla fall resten av konkurrenterna bakom mig och kunde med god marginal springa in som trea. Enbart slagen av Fredrik Swahn som är bäst i Sverige på duathlon och David Näsvik som är en av Sveriges bästa triathleter. Jag höll ihop bra på alla momenten, sista löpning började tungt men det släppte mot slutet, vilket bådar gott inför framtida triathlontävlingar.

Resultat http://iof3.idrottonline.se/templates/Page.aspx?id=5544

Bilder

/ Magnus

Hårt långpass

Sprang idag Vällingby Marathon, dock inte hela. Planen var att springa 30km hårt och sen kanske fullfölja om inte smärtan blev för stor. Problemet är att det sliter så mycket och att träningen närmaste veckorna blir lidande. Och nästa helg är det duathlontävling i cupen, och det är högre prioriterat.

Nu valde jag att gå med dom snabbaste vilket innebar strax under 38 min/mil. Jag funderade lite under loppets gång. Kanske köra halva och sen slå av och träna smärttålighet... Nu valde jag att köra halva och med 3-4 km kvar ökade jag litegrann, då hade vi en kille ca 300 m framför, sen var vi 4 gubbar. Jag talade om att jag skulle köra halva och ökade farten, blev ensam och tog in hälften på han framför. Gjorde halvmaran på 1:19.05 utan slutspurt. I höstas gjorde jag Sthlm halvmarathon på 1:19.04. Därmed är jag i bra form så här tidigt på säsongen - all good!

/Magnus

Jesus kan inte ha haft det så illa

Han fick ju vila efter långfredagen (eller hur sagan nu gick). Själv har jag kränkt och plågat mig själv 3 dagar i rad.

I torsdags läste jag om Emil Wingstedt, en grym orienterare som med hjälp av de norska forskarna som rekommenderar 4x4 min intervaller, höjde sitt testvärde från 73,5 via 77 till 80 ml/kg, genom två stenhårda intervallomgångar. Min kollega som tipsade mig om Wingstedt sa att han kört 9 intervallpass på en vecka. I mina öron omänskligt! Mina källor är knapphändiga men scenariot är inte osannolikt alls.

Jag hade bestämt att träna mycket över påsken och tog beslutet att satsa på många intervallpass eftersom låååångfredagen skulle ägnas åt kränkarcykling.

I torsdags blev jag även quarter pro, får bara jobba 75% i april och maj. Eftersom glaset är halvfullt ser jag fördelarna och tar tillfället i akt och tränar lite mer, lite hårdare.

Torsdag, löpning med 4x1 km intervaller, 3.15 i snitt. Totalt 10,5 km.

Fredag, cykling med Happymtb. "Cranked" var ordet. En kul sak var Nya-zeeländaren Steve som var med. På andra intervallen låg jag först i en backe, sen gick han om mig varpå jag svarade och ryckte ifrån gruppen i hopp om att få med mig några, men icke, blev solo. Körde totalt slut mig under 1-2 minuter och det kändes som jag andades genom ett sugrör. På tillbakavägen rullade Steve upp och frågade:

- You like to hurt, right?

Påskafton, simning på förmiddagen, körde 3x200 m hårt, första gick på 3.10 vilket jag är väldigt nöjd med. Sista 3.25.

Eftermiddagen ägnades åt att cykla Kungsängen-Skokloster t/r. Magiskt väder idag. Lade in 5x5 min intervaller där hastigheten var bra pulsen relativt låg men benen sura och plågade så nånting gav det i alla fall. 2.15 solocykling.

Imorn distanssiming på förmiddagen sen kolla cykel på Eurosport, hoppas Vacchi är tillbaka. Pallar inte med stolpskottet som surrat senaste två helgerna. Sen blir det löpintervaller på kvällen.

CRANKED

/ Quarter Pro

Bula i brallan

Dagens runda blev 22 km. Första 6 km var Sofia med. Igår var hon med både på simningen och löpintervallerna. Hon håller på komma igång med löpandet efter lite ryggproblem, som världens bästa sjukgymnast har ordnat rehabiliteringen av. Det har gått bra för nu kan hon ju springa, vilket är jättekul så man kan få sällskap.

När jag kom hem var maten lagad, fan vad bra jag har det! (i helgen skötte jag maten, bara så ni vet ;-) )

Hon är anledningen till att träningen går grymt bra och att jag känner mig great!

Det var faktiskt trötta ben från start idag, men man kan inte missa att springa i det underbara vädret som är nu. Körde 3 km snabbt på 3:50 fart. På hela rundan blev snittet 5 min /km inkl korta pauser. Helt okej, men är trött och sliten nu.

Om gårdagens pass motsvarar 1 mil så kanske en totalvecka på 10 mil inte är omöjlig.

Sa jag att jag styrketränade överkroppen innan löpningen? Two-a-days is the shit!

I morgon - simning, upp 5:30 (guess who's coming with?)

/Magnus

Spring, spring, spring

Den här veckan har jag kommit igång med löpningen... På riktigt!

Snön är borta och fotfästet tillbaka, det går att ha lite fart under tassarna. Jag har kört 3 pass på typ 10 km och ett på 13,5 km. Har även testat några snabba kilometrar, att ligga på 4 min är inga större problem. 3:35 är ganska jobbigt. Jag tror jag skulle göra en mil på 37:30 åtminstone, däremot är benen inte så stryktåliga. Därför har jag bara kört korta pass. Nästa vecka ska jag försöka fixa en totalvecka på 10 mil, det är ju påskhelg och allt :-) Blir även en del cykel förhoppningsvis.

Idag sprang jag så här: (Har ju skaffat Iphone och appen Runkeeper, gillar det skarpt)

Har även skaffat nya tävlingsskor. Lätta och snygga! (Saucony, type A3)

I morgon är jag ledig från jobbet eftersom jag jobbat i helgen. Simning på morgonen, lite hårdare lite längre. Sen löpning med styrka, teknik och snabbhet på eftermiddagen. Sofia ska hänga på :-) Livin it!

Lite bilder

Jag och Danne. Laddar för första kränkningen för säsongen.

En bild på puls och hastighet från i lördags. Sista intervallen.

Glömde sätta på klockan i starten.

/Magnus

Landsvägspremiär kränkning

Nu var det längesen jag tränade sist. Har vilat sen 7:e februari då jag skrev senast.. Nädå, jag har tränat på bra, dock med en stor längtan efter våren och värmen. Allt har liksom känts så bra och grundträningen ligger och tickar som en tidsbomb på att få explodera i härliga intervallpass. Vintern hängde kvar länge, men så idag var det äntligen dags. En så kallad kränkar-runda var planerad genom http://happymtb.org/forum/read.php/1/1364870

Ett koncept som jag och brorsan kört ute på Ekerö de senaste två åren. Att det handlar om kränkning har liksom växt fram eftersom folk känner sig så när de inte kan hålla hjul längre. Det är lika kul att bli kränkt som att få kränka.

Nu hade Johan arrangerat detta ute i Kungsängen, alltså hemmaplan för min del. En 8 kilometer lång sträcka skulle köras lugnt och sen snabbt (läs: så hårt man orkar). Detta upprepade vi fyra gånger.

Det var en fantastisk känsla att få rulla på landsväg igen, vilket jag inte gjort sen Mallis. Det dök upp cirka 15 personer, vilket var grymt kul.

Första intervallen: Jag la mig långt bak och tänkte att alla skulle hänga på i början. Det sprack upp direkt och jag fick kämpa mig upp genom småklungorna som uppstått. Väl ikapp efter 1,5 km avvaktade jag lite för att återhämta mig. Sen var det hårdkörning för hela slanten. Jag och en kille från Bålsta CK (som kör i elit) blev ensamma och körde tillsammans till målet.

Andra intervallen: Nu såg jag till att ligga med långt fram på en gång. Vi blev ganska snabbt en fyramanna grupp som höll ihop tills backarna började. Sen droppade en kille, då var jag, Bålsta ck och Bigmollo ensamma. Bigm tappade sedan i en backe och duon körde tillsammans in i mål, även om klungan var nära mot slutet innan vi lade i sista växeln.

Tredje intervallen: Vi rullade iväg lite mer samlat och inte förrän i första slakmotan började det hända saker. Många ställde sig upp och körde för kung och fosterland. Jag kunde ganska lätt gå om dessa sittandes och vi hängde av nästan alla återigen. Jag och Bålsta-killen körde duo. Sen valde han att rycka i en backe efter en förning av mig, detta kunde jag naturligtvis inte svara på, men hängde i bra och avståndet var ganska jämnt. Då närmade sig en 4-mannagrupp som jag väntade in och vilade lite bakom. Försökte mig sedan på en spurt, men orkade inte hela vägen, pulsen slutade på 190bpm.

Fjärde intervallen: Återigen en samlad trupp där de snabbaste var lite avvaktande. Vi var samlade nästan halvvägs, där vi hade en kameraman som stod i en slakmota, således dags att spurta. Efter denna var jag rejält krokig men trampade på och ingen ville komma upp på nästan 1,5 minuter. Sen gled ett mindre gäng om mig. Jag hängde på och var med in i mål.

Hjärtat fick jobba rejält idag, ska lägga upp en pulskurva lite senare. Även benen var förvånansvärt bra. Det bådar gott detta. Kommer förhoppningsvis även någon bild.

Vi avslutade det hela med fika på parkeringen. Får tacka farbröderna som är lite mer erfarna på fikafronten för kaffe och bulle :-)

/Magnus

The loneliness of the long distance runner

Igår var planen att få lite distans i löparbenen. Siktet var inställt på Edsviken runt, vilket är ungefär 23 km. Nånstans i bakhuvudet hade jag tänkt att det skulle vara ballt att fortsätta runt Brunnsviken också, en runda på 3 timmar.

Jag förberedde ett vätskebälte med stark saft och aminosyror. Klädde mig med shorts utanpå tightsen, ullstrumpor, en på ryggen sönderklippt Craft t-shirt + jacka och underställs-tröja. Man är sjukt proffsig när man börjar modifiera sina kläder. Konstigt nog görs det alldeles för lite kläder med mer material fram än bak.

Efter 25 min rundade jag Edsvikens norra vik och satte kurs söderut. För det mesta springer man längs vattnet (isen). Det var mycket folk ute igår och trångt på gångvägarna/stigarna. När jag kom till Stocksundsbron efter 1:20 så kände jag mig pigg och valde att ta mig an Brunnsviken. Det gick ganska bra ner till södra spetsen sen började dom negativa tankarna dyka upp. Jag hade sprungit 1:50 och musklerna började göra ont, jag grimaserade och ville hem....

Då tänkte jag - det är nu det börjar, anledningen till att träna långt, det är precis här jag vill vara. Det skulle bli jag mot smärtan, frågan var bara hur mycket.

Jag fortsatte upp i Hagaparken, fantastiskt fint där. Förutom att det byggs kring kronprinsessans och "mannen av folkets" nya boende. Kan de inte hitta någon annanstans att bo, måste de förstöra något av det finaste naturområdena i Stockholm.

När man pratar om Bang for the buck så måste kungahuset hamna tveklöst sist, de hamnar nog bakom champangesprutarna i st Tropez till och med.

Efter att ha sprungit lite längre än vanliga vägen, nådde jag i alla fall slutet på Brunnsviken och fortsatte via Ulriksdals slott. Nu började smärtan på riktigt. Tidigare var det smärta som man kan tänka bort med lite Rocky Balboa i lurarna eller Megan Fox på en sandstrand. På nästa nivå är tankarna konstigare och konstigare, typ att man undrar om det finns en isvak att dyka ner i och försvinna...

Jag orkade dock hela vägen hem och klockan stannade på 2:50. Sträckan är oklart men 33 km skulle jag tippa, ganska oväsentligt med tanke på underlaget. Jag sprang i alla fall lika lång tid som jag ska göra på marathon. Jag ska nog försöka få till ett sånt här pass var 14:e dag så jag får träna på att uthärda smärtan.

/ Mannen av folket

Living large

Idag gjorde jag en tung investering. En klippning för en mindre förmögenhet stog på inköpslistan. By Barda-salongen (ja, Jean Pierre) i stekarkvarteren stog för frisören (Farsan vrider sig nog nu ;-) ). Ett tips jag fått från en pålitlig källa. Jag blev några gram lättare men ett par snäpp hetare, bra deal, jag är helnöjd, vilket jag sällan är efter ett besök hos barberaren. Man får vad man betalar för!

Supermotiverad kom jag hem för ett planerat 4x4 min på trainern. Det första sedan Mallis. Här om dagen klämde jag en fyra på 400 W. Därmed var ribban satt.

Det blev enligt följande. Jag tog långa pauser. Varför? - för jag kan! ;-)

400, 370, 350, 350. Slutpulsar 187, 187, 181, 182. Mitt max är 200.

Aldrig... Aldrig nånsin har jag presterat så bra på en trainer. Watt-talen är inte sanna, men tidigare har jag som bäst kört typ 4x 340 W men inte med så hög puls. Från den andra intervallen krampade vaderna och jag tänkte lägga ner ett flertal gånger, men malde på. Jag får aldrig kramp i vaderna vid cykling - slutsats?

Det har känts bra senaste veckan. I bassängen är jag rejält på gång, det känns som jag är nere på mina tidsmål för IM-simningen redan nu. Cyklingen är ju superbra redan. Löpning har känts kanon den också även fast den är svår att utvärdera i snömodden. Vikten är bra, fettprocenten också. Inget är dåligt!

Pulskurvan

En bild från Galilea på Mallis, för känslan!

//Magnus

Hur går det med träningen då?

Bruschan klämde ur sig frågan härom dagen, eftersom jag inte varit hemma så mycket senaste tiden pga att en söt tjej fått mig på fall... Typiskt! :-)

- Det går bra! svarade jag.

Sedan Mallis har jag tränat på bra.

mån 11/1 , sim + styrka

tis, styrka + innebandy 2 tim

ons, sim + cykel och benrehab

tors, vila

fre, sim + styrka

lör, löpning intervaller

sön, distanslöp 1:40 h.

mån, sim + styrka

tis, cykelintervaller 5x30 sek all out + innebandy

ons, sim + benstyrka/rehab.

OSV... förhoppningsvis!

Det känns riktigt bra, Mallisresan boostade flåset och allt känns lättare. Dock saknar jag dom tunga benpassen som jag inte kan köra pga knäet, men rehaben gör det bättre för varje dag och i helgen ska jag testa det. Löpningen känns kanon trots att jag inte kört så mycket, men nu i januari och februari ska jag fokusera lite på det. Mina planerade superveckor med löpning blir nog inte av.

Motivationen är på topp just nu, simpassen på morgnarna blir roligare och roligare. Hoppas våren kommer snabbt i år.

Konkreta mål för 2010

Sthlm marathon under 2:50 = 40 min/ mil

Kalmar triathlon under 9:30 med en cykling på 4:45 och en topp 10 placering i momentet.

Wish me luck!

/Magnus

Sköna intervaller

I dag har jag avverkat ett jobbigt pass på trainern. Det blev 4*4 min intervaller. Ett pass som är väldigt populärt bland cyklister. Jag har testat mig fram lite den senaste tiden för att hitta ett lagom motstånd. Det ska vara riktigt jobbigt men inte så jobbigt att man inte orkar genomföra alla intervaller. Mitt upplägg ser ut enligt följande: uppvärmning 4 * 1 min 250 w 3 min 350 w 4 min lugnt För att det inte ska blir för plågsamt har jag ett pulstak på 193 bpm. Går den över det så sänker jag motståndet till 300 w resten av intervallen. Min maxpuls på cykel ligger på 200 bpm. Hur pålitlig effektmätningen på trainern är har jag ingen aning om. Men det spelar ingen större roll. Nu har jag några värden att utgå ifrån iaf. När det gäller själva passet så körde jag första och andra intervallen på full effekt. Slutpuls på första blev 190 och på den andra 192. Under den tredje intervallen blev pulsen lite väl hög. Så de sista 30 s körde jag på 300 w (slutpuls 192). På den sista intervallen blev pulsen för hög och jag körde på 300 w de sista 45 s. Känslan i benen var helt ok i dag. Det bränner ju lite hela tiden. Men det blir inte så mycket värre med tiden, utan det håller sig på en lagom plågsam nivå medan pulsen hela tiden ökar. Nu ska jag köra på enligt schemat och om några pass till så kan jag förhoppningsvis köra på 350 w på alla intervaller. När jag klarat det så ska jag höja moståndet lite. Nu är det bara cirka tre månader kvar tills man kan plocka fram racern och ge sig ut på landsvägarna igen. I år blir det en ny satsning på Vätternrundan med ett stort gäng från Happymtb. Stommen är den samma som förra året. Förhoppningsvis kan jag komma under den där försmädliga 8-timmarsgränsen. Ska prova på lite randonneurlopp också. Nån 40-milare och framförallt en 60-milare vore skoj. /Mattias

Adios

I morgon bitti flyger jag hem från detta grymma träningsläger. Det är med blandade känslor. Det är ju fantastiskt att cykla här, men just nu är jag mätt på vistelsen här, kroppen och knoppen är trötta och träningen måste absorberas. Jag saknar en hel del saker hemma, framför allt att få äta som vanligt. Här nere handlar det mest om bränsle, och det har blivit på tok för mycket skitmat. Det jag minst saknar är kylan, men snön är härlig.

Vi cyklade i alla fall idag. Frulle och sen soft fram till 12 eftersom grabbarna var slitna efter gårdagens runda. Måste säga att Fredrik har imponerat här nere, både med distans och ork. Om någon undrar över mina knän så är det ingen fara, har haft besvären förut och det är bara överansträngning. Det handlar om patello-femoral smärta vilket orsakas av att knäskålen glider lite snett i skåran på lårbenet. Det blir ganska högt tryck mellan dessa två vid cykling och det är väldigt många upprepningar. Det uppstår en lättare inflammation som ger smärta, den är uthärdlig men inte varje dag.

Dagens tur var en platt 11-milare bort till Lljucmajor och sen upp till klostret vid Randa, ca 500 m över havet. Det häftiga med detta berg är att det ligger helt ensamt, bara en kulle liksom, otroliga vyer över hela Mallis. Rekommenderas starkt. Dessutom, om man tar vägen från Palma via flygplatsen så får man köra en magisk raksträcka på ca 11 km. Idag var jag utvilad och har under dagarna här fått rollen som draghäst på platten (ni som vart med på kränkningsrundor vet ungefär). Det började i alla fall med att jag drog grabbarna i ca 2 min i 45 km/h. Sen väntade den omtalade rakan som börjar på allvar i s'Aranjassa. Det är slakmota som går lite upp och ner hela tiden. Olle började grilla på och sen ryckte Fredrik varpå jag tog rygg. Sen ryckte jag och hängde av 80-talisterna. I ensam majestät kämpade jag mot mjölksyran och mina förföljare, som sammarbetade optimalt för att komma ifatt. Till slutet av backen var jag själv (prio ett). Sen var det ju en skylt i Llucmajor också. Fredrik hade gått loss och lyckades komma ifatt mig. Jag slog av och det blev en riktig rysare sista 2 km. Jag försökte rycka flera gånger men det gick inte. Olle malde då förbi oss och tillslut var jag tvungen att satsa allt, men det blev för långt och Fredrik kunde glida om och ta skylten.

Efter en fika uppe på berget i det gamla klostret körde vi ett 3-manna lagtempo som gick i nästan 45 km/h över 11 km. Matte visade på bra tryck i benen. Riktigt nice!

Det känns om man är på gång nu med cyklingen, ska bli intressant att köra på trainern när man kommit hem.

Tack till er som läser bloggen och kul att det kommenteras emellanåt. Ha det!

/Magnus

En dag på "jobbet"

Här nere lever vi ett ganska inrutat liv. Vi kliver upp vid 7.30. Blandar sportdricka, lägger fram cykelkläder och förbereder allt annat för dagens tur. Sedan äter vi frukost. Eller som Olle sa i dag fyller på bränsle. efter det drar vi iväg på cykelturen. Kommer hem ett gäng timmar senare och duschar och vilar lite. Sedan tar vi hissen ner till middagsbuffén och fyller på med mer bränsle. Efter det blir det några timmar på nätet innan man lägger huvudet på kudden och drömmer om dagens bravader på hojen.

I dag körde vi Valdemossa-Soller-Piggen-Sa Calobra-Inca-Palmaynova-Calvia-hem. Det var en pigg Olle och tre andra trötta cyklister som rullade ur Santa Ponsa strax innan. Rätt kyligt i luften (6-7 grader). Magnus som haft lite problem med knäna valde att vända hem redan efter några kilometer. Så då var vi bara tre tappra kvar. Det börjar kännas i benen och baken att det blivit många timmar i sadeln den senaste veckan. När vi kom fram till Soller släppte jag iväg bergsgetterna. Jag hade bestämt mig för att inte åka extrasvängen ner och upp från Sá Calobra. I stället tog jag det lugnt upp för Piggen och passade på att fota lite på vägen. Fick en stund i en det härliga solskenet medan jag väntade på att Fredrik och Olle skulle komma upp från Sa Calobar. De såg mosiga ut när vi möttes. Vi körde ner till Inca för att käka lite lunch. Det blev en smarrig hamburgertallrik. Sedan var det plattåkning hem. Det flöt på i rätt hyfsat tempo. Strax efter 17 var vi hemma igen. För mig blev det 166 km. För Fredrik och Olle blev det dryga 2 mil till.

Valdemossa

Soller

Vägen upp mot Piggen Högt belägen sjö på Piggens baksida Fredrik på väg ner Piggens baksida

/Mattias

Working on a dream

Då var Hellriders vid rodret igen (Magnus). Idag bjöd vi Fredrik på en 25-milare, vilket är nytt distansrekord för den "unga" bergsgeten - grattis! Olle valde att cykla ensam upp till Soller, men han fick ihop 13-14 mil på egen hand.

Dagens tur gick enligt länken: västkust-ostkust t/r.

http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=92795

Egentligen var det inte så mycket sevärdheter, förutom när vi var på ostkusten. På vägen dit hade vi medvind och på vissa ställen kunde vi ligga å steka på i 50 km/h. Det är grymt med lagtempo. Vädret var fantastiskt då solen sken hela dagen. Vi hade matpaus på kusten, där vi serverades färsk fisk som smakade fantastiskt. Det var lite vårkänsla på uteserveringen, inte illa i januari. Det var 13 mil dit och nästan 12 hem. Sista 1,5 milen fick vi cykla i mörker, men som dom scouterna vi är så hade vi lampor med oss.

Nu har jag kommit upp i 98 mil på dessa 5 heldagar och 2 halvdagar, vi får se hur många till det blir dom sista två dagarna.

Som vanligt lite bilder från dagen, även en film längst ner.

Fredrik längs stranden på ostkusten

Matte på densamma

Fredrik förenar nytta med nöje

Jag gnider mig mot cykeln

Längre österut kan man inte komma på Mallis

Kusten

Dagens lunch

En film på hur borrandet kan se ut, svagt motlut, 38 km/h

Brunna Hellriders under luppen

Nu ska ni läsare (om det nu finns några till den här bloggen) äntligen får höra sanningen från Mallorca då jag, Fredrik, har fått äran att skriva ett gästinlägg i bloggen.

Igår tog gruppen en välbehövlig återhämtningsdag. Själv blev jag rastlös efter några timmar i sängen och stack ut och sprang en runda följt av ett simpass i hotellets pool. Många voltvändningar blev det då poolen är endast 10 meter. Olle öppnade ögonlocken strax innan det var dags för gruppen att göra entré på stadens gator. Efter att ha irrat runt på stan hittade vi tillsist en restaurang vi kände oss bekväma med. Till alla gästers förvåning skötte en tysk äldre herre underhållningen. Han konverserade med alla gäster inklusive oss (Matte såg måttligt road ut), skötte musiken samt dansade tango med damerna. 2009 kunde inte ha fått ett bättre avslut! När vi hade avnjutit en utsökt middag och det började närma sig midnatt var det dags bege sig hemåt. Det var som att plötsligt befinna sig i operation desertstorm. Det blåste stormvindar, sanden ven om öronen, raketerna flög helt okontrollerat i luften. Matte och Olle flydde för sina liv mot hotellet. Mange och jag hade svårt att hålla jämna steg med dem och hamnade lite på efterkälke då plötsligt en spanjor kastade en bomb framför våra fötter och vi tvingades kasta oss i skydd. Som tur är klarade vi att ta oss oskadda fysisk till vårat hotellrum. De psykiska skadorna kommer alltid att finnas kvar. När vi vaknade upp på årets första dag blåste det fortfarande ordentligt men det stoppade oss inte från att ta årets första cykeltur. Återhämtningsdagen hade gjort Mange gott och han såg mycket piggare ut. Undra hur länge han klarar av att hålla fasaden uppe? Olle och Mange turades om att försöka köra slut på mig i backarna. Än så länge har de inte lyckats men kollapsen kommer allt närmare. Matte var betydligt segare uppför men utför är han en jäkel ska ni veta. Det är som han blir ett med cykeln och behärskar den till fullo i kurvorna. Det blev blygsamma 8 mil med ett rullsnitt på dryga 23 km/h så ni förstår säkert att det var ganska tuffa förhållanden, mycket vind och många höjdmeter. Imorgon väntar en monstertur på ca 24 mil då vi ska försöka ta oss så längt österut som möjligt. För att klara detta har vi bestämt oss för att tillfälligt gräva ner stridsyxorna och glömma allt gammalt groll mellan team Brunna Hellriders och Stockholm City Triathlon och alliera oss för att gemensamt ta oss ann uppgiften. Ikväll väntar många teambuldingövningar om detta ska lyckas. Nedan följer några härliga bilder så att ni läsare själva kan skaffa er en uppfattning om läget här nere.

Mange är så trött efter en dags cyklande så att han inte ens orkar bära korgen

Matte njuter av att äntligen nått toppen

Mange i ett apatiskt tillstånd Vem har sagt att man inte kan vara sexig i cykelutrustning

Ett dimmigt nyårsfirande med Brunna Hellriders Olle förenar nytta med nöje Blåste det idag eller Matte testar krafterna i Galileastigningen

Fredrik "Bergakungen" Robertsson

Gästbloggare