måndag, januari 04, 2010

Adios

I morgon bitti flyger jag hem från detta grymma träningsläger. Det är med blandade känslor. Det är ju fantastiskt att cykla här, men just nu är jag mätt på vistelsen här, kroppen och knoppen är trötta och träningen måste absorberas. Jag saknar en hel del saker hemma, framför allt att få äta som vanligt. Här nere handlar det mest om bränsle, och det har blivit på tok för mycket skitmat. Det jag minst saknar är kylan, men snön är härlig.
Vi cyklade i alla fall idag. Frulle och sen soft fram till 12 eftersom grabbarna var slitna efter gårdagens runda. Måste säga att Fredrik har imponerat här nere, både med distans och ork. Om någon undrar över mina knän så är det ingen fara, har haft besvären förut och det är bara överansträngning. Det handlar om patello-femoral smärta vilket orsakas av att knäskålen glider lite snett i skåran på lårbenet. Det blir ganska högt tryck mellan dessa två vid cykling och det är väldigt många upprepningar. Det uppstår en lättare inflammation som ger smärta, den är uthärdlig men inte varje dag.
Dagens tur var en platt 11-milare bort till Lljucmajor och sen upp till klostret vid Randa, ca 500 m över havet. Det häftiga med detta berg är att det ligger helt ensamt, bara en kulle liksom, otroliga vyer över hela Mallis. Rekommenderas starkt. Dessutom, om man tar vägen från Palma via flygplatsen så får man köra en magisk raksträcka på ca 11 km. Idag var jag utvilad och har under dagarna här fått rollen som draghäst på platten (ni som vart med på kränkningsrundor vet ungefär). Det började i alla fall med att jag drog grabbarna i ca 2 min i 45 km/h. Sen väntade den omtalade rakan som börjar på allvar i s'Aranjassa. Det är slakmota som går lite upp och ner hela tiden. Olle började grilla på och sen ryckte Fredrik varpå jag tog rygg. Sen ryckte jag och hängde av 80-talisterna. I ensam majestät kämpade jag mot mjölksyran och mina förföljare, som sammarbetade optimalt för att komma ifatt. Till slutet av backen var jag själv (prio ett). Sen var det ju en skylt i Llucmajor också. Fredrik hade gått loss och lyckades komma ifatt mig. Jag slog av och det blev en riktig rysare sista 2 km. Jag försökte rycka flera gånger men det gick inte. Olle malde då förbi oss och tillslut var jag tvungen att satsa allt, men det blev för långt och Fredrik kunde glida om och ta skylten.
Efter en fika uppe på berget i det gamla klostret körde vi ett 3-manna lagtempo som gick i nästan 45 km/h över 11 km. Matte visade på bra tryck i benen. Riktigt nice!
Det känns om man är på gång nu med cyklingen, ska bli intressant att köra på trainern när man kommit hem.
Tack till er som läser bloggen och kul att det kommenteras emellanåt. Ha det!
/Magnus

6 kommentarer:

  1. Den där raksträckan från/till Lljucmajor, ( tror du menar den som går parallellt med motorvägen ), är grymt läcker. Är man några stycken så går det undan som fan där.
    Välkomna hem till kylan......

    SvaraRadera
  2. Grym avslutningsdag! Om det är den rakan som Nypan skriver om så är det grym. Eller egentligen så är de flesta vägarna grymma på mallis. Välkomna hem.
    /J

    SvaraRadera
  3. Fan Mange. Idag var det inte lika roligt att hoja utan dig. Ingen som satte färg på rundan och min kropp vill bara hem. Men du kan vara lugn. Jag tog stigningen samt skylten i st Elm.

    Bergakungen

    SvaraRadera
  4. Det var precis den raksträckan ni tror. Riktigt skönt lite lagom utför. Skönt att få lite nytta av extrakilona för en gångs skull.

    /Mattias

    SvaraRadera
  5. Då var man hemma i kylan. Fan vad kallt det var igår. Mot Ljucmajor i svag uppför var man rejält kränkt. I medlutet på hemvägen rullade det finare.

    Fredrik: Randonné är inte så kryddigt, att hellride:a däremot, det är grejer det. :-)

    SvaraRadera
  6. Kan tänka mig att det är "lite" skönare nere på Mallis än här i detta köldland!?

    SvaraRadera