söndag, januari 03, 2010

En dag på "jobbet"

Här nere lever vi ett ganska inrutat liv. Vi kliver upp vid 7.30. Blandar sportdricka, lägger fram cykelkläder och förbereder allt annat för dagens tur. Sedan äter vi frukost. Eller som Olle sa i dag fyller på bränsle. efter det drar vi iväg på cykelturen. Kommer hem ett gäng timmar senare och duschar och vilar lite. Sedan tar vi hissen ner till middagsbuffén och fyller på med mer bränsle. Efter det blir det några timmar på nätet innan man lägger huvudet på kudden och drömmer om dagens bravader på hojen.
I dag körde vi Valdemossa-Soller-Piggen-Sa Calobra-Inca-Palmaynova-Calvia-hem. Det var en pigg Olle och tre andra trötta cyklister som rullade ur Santa Ponsa strax innan. Rätt kyligt i luften (6-7 grader). Magnus som haft lite problem med knäna valde att vända hem redan efter några kilometer. Så då var vi bara tre tappra kvar. Det börjar kännas i benen och baken att det blivit många timmar i sadeln den senaste veckan. När vi kom fram till Soller släppte jag iväg bergsgetterna. Jag hade bestämt mig för att inte åka extrasvängen ner och upp från Sá Calobra. I stället tog jag det lugnt upp för Piggen och passade på att fota lite på vägen. Fick en stund i en det härliga solskenet medan jag väntade på att Fredrik och Olle skulle komma upp från Sa Calobar. De såg mosiga ut när vi möttes. Vi körde ner till Inca för att käka lite lunch. Det blev en smarrig hamburgertallrik. Sedan var det plattåkning hem. Det flöt på i rätt hyfsat tempo. Strax efter 17 var vi hemma igen. För mig blev det 166 km. För Fredrik och Olle blev det dryga 2 mil till.
Valdemossa

Soller

Vägen upp mot Piggen Högt belägen sjö på Piggens baksida Fredrik på väg ner Piggens baksida
/Mattias

3 kommentarer:

  1. Magnus du skulle tagit smörjolja istället för bromsolja till dina gnisslande knän!

    SvaraRadera
  2. Ni kör riktigt feta och långa rundor. Hur många mil räknar ni med att köra under veckan?
    Blir så löjligt avis.
    /J

    SvaraRadera
  3. Den där rundan går inte av för hackor. Det är cykling när den är som bäst. Och ni verkar ha haft skapligt väder också, med tanke på hur det kan vara därnere så här års. Fråga Danne Fredriksson nångång om hur det var när han gav uppgivenheten ett ansikte på väg uppför Sa Calobra :-)

    SvaraRadera