Landsvägspremiär kränkning

Nu var det längesen jag tränade sist. Har vilat sen 7:e februari då jag skrev senast.. Nädå, jag har tränat på bra, dock med en stor längtan efter våren och värmen. Allt har liksom känts så bra och grundträningen ligger och tickar som en tidsbomb på att få explodera i härliga intervallpass. Vintern hängde kvar länge, men så idag var det äntligen dags. En så kallad kränkar-runda var planerad genom http://happymtb.org/forum/read.php/1/1364870

Ett koncept som jag och brorsan kört ute på Ekerö de senaste två åren. Att det handlar om kränkning har liksom växt fram eftersom folk känner sig så när de inte kan hålla hjul längre. Det är lika kul att bli kränkt som att få kränka.

Nu hade Johan arrangerat detta ute i Kungsängen, alltså hemmaplan för min del. En 8 kilometer lång sträcka skulle köras lugnt och sen snabbt (läs: så hårt man orkar). Detta upprepade vi fyra gånger.

Det var en fantastisk känsla att få rulla på landsväg igen, vilket jag inte gjort sen Mallis. Det dök upp cirka 15 personer, vilket var grymt kul.

Första intervallen: Jag la mig långt bak och tänkte att alla skulle hänga på i början. Det sprack upp direkt och jag fick kämpa mig upp genom småklungorna som uppstått. Väl ikapp efter 1,5 km avvaktade jag lite för att återhämta mig. Sen var det hårdkörning för hela slanten. Jag och en kille från Bålsta CK (som kör i elit) blev ensamma och körde tillsammans till målet.

Andra intervallen: Nu såg jag till att ligga med långt fram på en gång. Vi blev ganska snabbt en fyramanna grupp som höll ihop tills backarna började. Sen droppade en kille, då var jag, Bålsta ck och Bigmollo ensamma. Bigm tappade sedan i en backe och duon körde tillsammans in i mål, även om klungan var nära mot slutet innan vi lade i sista växeln.

Tredje intervallen: Vi rullade iväg lite mer samlat och inte förrän i första slakmotan började det hända saker. Många ställde sig upp och körde för kung och fosterland. Jag kunde ganska lätt gå om dessa sittandes och vi hängde av nästan alla återigen. Jag och Bålsta-killen körde duo. Sen valde han att rycka i en backe efter en förning av mig, detta kunde jag naturligtvis inte svara på, men hängde i bra och avståndet var ganska jämnt. Då närmade sig en 4-mannagrupp som jag väntade in och vilade lite bakom. Försökte mig sedan på en spurt, men orkade inte hela vägen, pulsen slutade på 190bpm.

Fjärde intervallen: Återigen en samlad trupp där de snabbaste var lite avvaktande. Vi var samlade nästan halvvägs, där vi hade en kameraman som stod i en slakmota, således dags att spurta. Efter denna var jag rejält krokig men trampade på och ingen ville komma upp på nästan 1,5 minuter. Sen gled ett mindre gäng om mig. Jag hängde på och var med in i mål.

Hjärtat fick jobba rejält idag, ska lägga upp en pulskurva lite senare. Även benen var förvånansvärt bra. Det bådar gott detta. Kommer förhoppningsvis även någon bild.

Vi avslutade det hela med fika på parkeringen. Får tacka farbröderna som är lite mer erfarna på fikafronten för kaffe och bulle :-)

/Magnus