fredag, september 16, 2011

PBP 2011 avklarad

Här kommer en lite sen bloggning om det där ganska långa och i randonnékretsar kända loppet. Under ett sånt här lopp så händer en hel del. Många och långa vägar har cyklats och många tankar har tänkts. Allt är omöjligt att komma ihåg. Men jag ska göra så gott jag kan.

Det hade varit en riktigt stekande dag. Dels vid kön till starten. Där var jag två och en halvtimme innan vi kom iväg. Hade dock förberett mig och hade med 1,75 liter vatten att dricka innan. Sedan hade jag två liter sportdryck på cykeln. kom iväg i andra startgruppen i 80-timmars, klockan 16.25. De första milen ut från Paris förorter var med ledarbil och avstängda vägar. Hade blivit förvarnad om att det fanns en del farligheter, så defensiv körning, lite avstånd till framförvarande och blicken långt fram för att undvika olyckor blev min melodi första biten. Ibland blev det lite inbromsningar och några incidenter. Men allt skedde rätt långt ifrån mig så det enda jag såg var någon eller några cyklister som stod vid sidan om vägen. Efter 2-3 mil låg några cyklister precis framför mig på vänster sida om mittlinjen. Då dök än av alla otäcka refuger upp. Jag hann tänka att det här kan gå illa. Sedan hände allt väldigt fort. De första hann precis vika av in till höger. Men för den sista gick det inte lika bra han lyckades klippa refugen och gled uppepå och ut till vänster. Enligt uppgift från andra svenskar som låg längre bak så satt han i alla fall upp efter vurpan.

När vi efter ytterligare någon mil är var ute på landsbygden med många öppna fält. Så hade vi en lite småjobbig sidvind från höger. Det sprack av lite här och där. Just då kände jag att jag vill ligga i den främre klungan och täckte lite luckor några gånger. Vilket så här i efterhand var lite dumt. Hade varit bättre att spara energi och kraft.  Milen tickade på och det började närma sig kväll. Tempen var på väg ner. De 3-4 första timmarna hade varit jobbiga. Speciellt när det gick uppför. Dels får man ta i mycket och så blir kyleffekten av fartvinden lägre. Efter 14 mil kom den första kontrollen. Det var ingen stämpling där. Utan bara mat och vatten för de som behövde. Här kände jag mig rätt torr måste jag säga. Började med att svepa en dryg halvliter för att sedan fylla upp flaskorna och cykla vidare.

Det flöt på fint till Mortagne vid 22 mil. Snabb stämpling och vidare i natten. Låg i en klunga med runt 20 man. Men tyckte att det gick lite väl hårt i en uppförsbacke. Så jag släppte och rullade på lite lugnt i 10-15 min tills jag blev uppfångad av nästa klunga. Den klungan passade mig bättre och jag låg med ända till Fougures, 31 mil cyklade. Där blev det lite mat i form av en ostbaguette och cola. Fram till nästa kontroll cyklade jag i en lite mindre grupp. Tror vi var 4-5 stycken. Hade sällskap med Tomas Nordqvist. I Titeniac blev det också en snabb stämpling och iväg igen. Strax efter kontrollen gick jag in i väggen eller nåt i den stilen. Såg Tomas och någon till segla iväg uppför en backe medan jag själv sniglar mig uppför. Kör väldigt lugnt ett tag och efter 5-10 min kom en grupp med mycket svenskar. Det är Kalle A, Gunnar O, Staffan G och några till. Eftersom det var hyfsat platt när de körde om så hakade jag på. Det gick väl bra i 5 min tills det gick uppför igen. Då var det kört. Någon mil därefter kom en hemlig kontroll. Trött, orkeslös och illamående går jag in och tvingar i mig lite mat. Hann sitta där en timme innan jag bestämde mig för att köra vidare. Här förstod jag att det här skulle bli en lång resa och mitt drömmål på sub54 skulle förbli en dröm. Nu gällde det att få tillbaks energi i kroppen. Nu var det knappt styrfart på cyklandet. Kändes fortfarande slitsamt men energin var på väg tillbaks och illamåendet var på väg bort. Efter ett gäng timmar var jag så i Loudeac (45 mil) där Börje och Magnus från Örebro hade dropbagservice för svenskar.

Sträckan Loudeac-Carhaix-Brest var sjukt seg, mycket upp och ner. Körde det mesta själv. Låg jag på rulle efter nån så blev jag ifråncyklad i nästkommande uppförsbacke. Här var det allt annat än kul att cykla. Vid vändningen i Brest blev det pasta och kyckling. Träffade på Peter T och Tille. Drog iväg lite innan dem. Hade vi kört tillsammans hade de kört sönder mig i den långa slakmotan från Brest. Det var ett par mil där man skulle ta sig från havsnivån i Brest upp till banans högsta punkt på cirka 350 höjdmeter. Dagen gick mot natt och det svepte in en skön dimma. La mig bakom nån lirare av okänd nationalitet och gnetade på uppför. Någonstans vid toppen hade Tille kommit ikapp och vi körde med ett gäng fransmän och lite annat löst folk. 10-15 stycken. Efter den långa utförskörningen tyckte dock Tille att det gick för långsamt och hojade iväg. Själv var min veka kropp alltför trött för att hänga på. Så jag stannade kvar i gruppen. Det enda tråkiga var att de inte visste att man faktiskt kan trampa även om det går utför. Kom så småningom fram till Carhaix. Lite regn hade gjort oss sällskap sista biten. Kombinationen regn, natt och Frankrike gör att det var riktigt mörkt att cykla. Skönt att jag hade en bra lampa med bra tryck i. Träffade på Tille i kontrollen. Han ville stanna och sova där. Själv blev det bara mat och så cyklade jag vidare i regnet till sovkontrollen  2-3 mil bort. Där bokade jag in mig på lyxsviten med all inclusive. I Frankrike innebär det en brits utan kudde och täcke och när man duschat får man torka sig med papper.

Efter cirka 4 timmars sömn var det dags att kliva i den blöta cykeluniformen igen. Det hade blivit ljust igen. Hojade på till Loudeac där jag träffade Börje och Magnus igen. Tryckte i mig en påse chips, cola och kakor som jag hade i dropbagen. Passade även på att byta cykelbyxor och strumpor. Min sargade bak fick sig lite smörj också allt för att minska smärtan från skavsåren som hade varit med mig de senaste 30 milen. Någonstans mellan Loudeac och Titeniac började misären gå mot njutning. Det började bli lite mindre kuperat, en terräng som passar mig bra. Samtidigt som vinden kom bakifrån. Nu hade jag en riktigt bra period. Istället för att bli omcyklad. Så cyklade jag om. Körde bland annat med en stark fransman och en ryss som var dragvilliga. Vilket man inte säger nej till. Käkade mycket mat på varje kontroll. Men satt inte och såsade i onödan. Matintaget på cykeln var dock inte lika bra. De energibars jag hade var just då grymt äckliga. I kontrollen vid 100 mil träffade jag på Tille och Gunnar O. Vi slog följe i skymningen. Efter några mil så kände dock Gunnar att vi ungtuppar körde lite för hårt för hans smak. Normalt sett hade han inte haft några problem med tempot. Men hans uppladdning inför hade varit allt annat än optimal. Sex veckors sjukdom och han var väl inte helt hundra nu heller. Jag och Tille rullade vidare medan Gunnar körde lite lugnare. Några mil innan Kontrollen i Mortagne var jag bra hängig. Tille stod för dragjobbet sista biten.

När vi nådde kontrollen så hade vi bara 14 mil kvar. Mat och en halvtimmes powernap var väl planen när vi gled in i kontrollen. Pasta och köttfärssås blev det. Smakade ljuvligt. Efter det så la jag ner huvudet på bordet för att sova lite. När jag efter en stund satte mig upp. Så kände jag mig lite illamående och spyfärdig. Gick några sekunder till och enligt uppgift ska jag ha mumlat något till Tille innan jag svimmade och föll i golvet och slog i pannan. När jag vaknade upp var det fullt med folk runt omkring mig. De första sekunderna var jag lite omtöcknad. Men efter en halvminut eller så var jag "pigg" igen. Blev stödkrage, spineboard och ambulans till sjukan några kilometer bort. Läkaren konstaterade att det inte var några nackskador. Bara ett fint jag jack i pannan. Fick hoppa över till en brits och blev omplåstrad. Sedan ville läkaren att jag skulle sova några timmar, vilket jag gjorde. Sedan skulle jag nog få cykla vidare. Under tiden jag var på sjukan så höll sjukhuset kontakten med funktionärer vid kontrollen som informerade Tille om läget. Omtänksam som han är så stannade han kvar och väntade på mig. Efter jag sovit ruset av mig blev jag skjutsad tillbaks till kontrollen där en glad och lättad Tille mötte upp. Det blev väl 6 timmars paus istället för den dryga timmen  som var tänkt från början. Men vad gör det. Jag hade klarat mig från allvarliga skador och kunde slutföra loppet.

Nu var det ljust ute och vi cyklade vidare. Kände ganska fort att det kändes ok att cykla. Tille fick vara draglok. Sånt trams sysslar inte jag med. Var en seg bit med ordentligt ömmande bak. Tur att vi hade medvind annars hade jag lagt mig i ett dike och ruttnat bort. Efter några långa timmar var vi vid sista kontrollen, Dreux. Där mötte vi lite andra svenskar, Reimert, Tommy h och Sarbast. Efter en ordentlig måltid gjorde vi sällskap. Milen avverkades i hyfsat rask takt. Det ju inte långt kvar nu. Kom någon brutal uppförsbacke med 2-3 mil kvar. När vi såg 15 km skylten så fick jag något konstigt ryck. Jag ställde mig upp och småspurtade uppför en lite backe. Pulsen gick upp och när jag satte mig ner var den ömmande baken smärtstillad av den lilla endorfinkicken jag fått. Då bestämde jag mig för att borra på sista biten in. Ville dock inte köra ifrån Tille med tanke på allt han gjort för mig innan. Så med honom på rulle rasslade de sista kilometrarna iväg. Blev tvungna att stanna för lite rödlysen sista kilometrarna. Var en känsla av lättnad som infann sig när jag fick syn på målet. Efter lite mat och snack med andra svenskar som gått i mål kvällen innan. Var det dags att rulla till hotellet för lite välbehövlig sömn.

Det här var lite av det som hände den där sommaren i Frankrike 2011. Finns så klart mer att berätta. Hur som helst har det varit en nyttig erfarenhet. Att cykla 60 mil i Sverige mot 123 mil i Frankrike är mer skillnad än bara 63 mil. I dagsläget kan jag väl inte säga att jag kommer köra igen. Men vem vet kanske står jag där igen om fyra år...

/Mattias

torsdag, augusti 18, 2011

Snart smäller det - PBP 2011

Inte långt kvar nu till årets höjdpunkt. I alla fall när det gäller cykling. Söndag eftermiddag runt 16 släpps alla snabbcyklister som valt maxtid 80 h iväg. Det blir premiär för mig när det gäller långlopp. Breveterna i Sverige ser jag som träning. Det här kommer troligtvis bli det jobbigaste jag någonsin gjort på en cykel. Det är inte distansen i sig jag fruktar utan mer att man vill köra på en skaplig tid. Vilket gör att sömn och vila blir nedprioriterat.

För den intresserade kan man följa mig och resten av de drygt 100 svenskarna på: PBP Live 2011
Tror det är 14 mellantider. Mitt framenumber är 1516.

Nu kör vi!!!

/Mattias

söndag, juni 26, 2011

Nattrunda med Happymtb

Ännu ett flickvarv avklarat. 10(?) glada cyklister möttes upp vid Hornstull kl 21 i går kväll. Många nya ansikten som körde flickvarvet natt för första gången, riktigt kul. Skönt att vägarna var torra och fina. Fanns ju en liten riska att de inte skulle vara det. Redan efter några mil hojtadet tysken, Tille, älg! Först trodde jag han skojade. Men efter lite sökande fick jag syn på den 50 m fram i vägkanten. Lagom till Tille fick fram kameran bestämde den sig för att skutta över vägen och försvinna in i skogen. Kort stopp i S-tälje och sedan vidare. Den här gången körde vi över Stallarholmen vilket gör att det blev en knapp mil längre. Någon mil innan Strängnäs mötte mytomspunnen upp och rullade med några mil. Han erbjöd också vattenpåfyllning hemma hos sig för de som behövde. Någon mil efter Strängnäs såg vi dagens andra älg. I Enköping blev det ett lite längre stopp på Statoil. En och annan började se lite krokig ut, men humöret var fortfarande på topp. Vi rullade vidare med något sänkt fart. Dertb örjade ljusna ordentligt. Efter någon timme var vi framme i Bålsta och ett snabbstopp vid Shellmacken och en pratstund med polisen. Sedan var det "bara" 5 mil kvar in till stan. De flöt väl på relativt smärtfritt. Det hela avslutades med kramkalas på toppen av Tranebergsbron. Härligt utsikt därifrån. Vilken fin stad vi har.
Tack för en trevlig natt!

/Mattias

tisdag, juni 21, 2011

Bilder från Vättern

Lite sköna bilder från helgen hittar ni på lagets blogg. Alla bilder är från de första 10 milen.

http://contitestteam.blogspot.com/

/Mattias

måndag, juni 20, 2011

Äntligen! (Vätternrundan 2011)

Efter många års försök har jag äntligen lyckats ta mig runt Vätternrundan under 8 timmar. Närmare bestämt 7.40.  Blev en liten annorlunda resa...

Jag skulle egentligen ha startat med en grupp 04.36 från Happymtb med sub8 som mål. Men så i onsdags fick jag en förfrågan om att vara med i Conti test team efter några sena återbud. Tackade efter lite funderande ja. Extra kul var att brorsan (Magnus) och andra cykelbekantingar som jag kört med tidigare var med i gruppen. Målet var att cykla på 7.15.

Vi startade 09.48 och det var full fart redan efter 2 min då mcn hade transporterat ut oss till stora vägen. Vinden kom snett framifrån höger så att ligga i det högra, långsammare ledet i den belgiska kedja som vi körde var jobbigare. Det gick på i bra fart från början. Jag låg rätt tidigt högt i puls och på en relativt hög ansträngningsnivå. Efter någon mil började vi passera andra snabbgrupper, alltifrån sub9 ner till sub 7.45. Ganska skönt att veta att man hade några att ta rygg på om jag inte skulle mäkta med Contis tempo. Omkörningarna av sub8-grupperna kändes ibland lite osäkra då det tog lite tid och  4 låg på bredd samtidigt som det kom mötande bilar. Precis efter Gränna hade vi inplanerat pisstop. Då kom en stor grupp som vi hade kört om strax innan ikapp oss och vi blev tvungna att köra om dem ytterligare en gång. I uppförsbackarna neråt Jönköping var det rejält slitigt. Kände väl att det inte var långt kvar innan jag skulle få släppa. Hängde i alla fall på genom Jönköping. Men i den långa backen innan Bankeryd var det dags att vinka hejdå till de andra.

Rullade på i knapp styrfart med vetskapen om att andra snabbgrupper snart skulle vara ikapp. Passade på att äta och dricka ordentligt för att få tillbaks lite energi i mina slutkörda ben. Efter en halvmil kom så Hisingens Ck sub8 och jag och Pontus, som också släppt Contiklungan, la oss i svansen. Pontus var lite hängig och valde att kliva av i Fagerhult några mil senare. Hisingen stannade i vattendepån vid 14 mil. Vilket var perfekt då jag behövde fylla på vätska. Vi rullade vidare och vi var ett tiotal som låg i svansen medan Hisingen skötte farten. Hade en del krampkänningar här och där. När vi kom till Karlsborg var det broöppning. Vi fick nog vänta i 4-5 min. Efter det så blev det en jätteklunga på kanske 150 man. Där låg jag bland de sista hela vägen in i mål. Det var lite glesare där bak så det kändes rätt säkert då man hade bra uppsikt framåt och lite utrymme att röra sig på. Nackdelen var att det blev lite tungt vid alla igångdrag.

Efter 30 slitsamma mil var jag så äntligen i mål. Skön känsla att äntligen komma under 8 timmar. 7.40 blev det vilket jag trots allt är väldigt nöjd med. Långt ifrån en optimal resa då Contis fart ner till Jönköping slet hårt vilket gjorde att resten av resan var plågsam även fast belastningen egentligen inte var så hög.

Ett stort tack till Leo och Natasja som hållt i trådarna för Continental test team. Grattis till alla i teamet som kom in på fina tider. De flesta, 29 stycken hade 7.12. Tack för draghjälpen till Jönköping. Ni var grymt starka!

/Mattias

tisdag, juni 07, 2011

60 sköna mil från Täby

I lördags var det ännu en långcyklarrunds som stod på schemat. 38 stycken rullade iväg kl 6.00. Varmt och behagligt trots den tidiga timmen. Det behagliga gick mer och mer mot obehagligt ju högre solen stod. Från lunch och 4-5 timmar framåt var det tufft. Hade lite problem med kramp i backarna mellan Lindesberg och Grängesberg. Ungefär efter halva sträckan blev det lite molnigare vilket var mer än välkommet. I Grängesberg tog jag och 5*KBCK ett lite längre matstopp. Gött med lite pizza i magen. Lite pö om pö kom krafterna tillbaka och en bit efter Fagersta var jag hyfsat med i matchen igen. Kvällen gick mot natt och tempen sjönk till runt 10 som kallast. Perfekt cykeltemperatur om jag får välja. Efter dryga 23 timmar var vi tillbaks i Täby för slutstämpling på Shell.

Känslan från den här rundan var sämre än 60-milaren från Västerås för tre veckor sedan. Har svårt att prestera bra när det är varmt. Fick även lite mer skavsår nu. Smörjde mig flera gånger, men antar att salt svett gör sitt för att jävlas.

Tack KBCK (2*Mollo, Victor, Ari och Toni) för draghjälp, sällskap och dåliga skämt.

/Mattias

söndag, maj 15, 2011

60 mil från Västerås

I fredags kväll kl 22.00 gick starten för 60-milaren från Västerås. Vi var 7 cyklister som rullade iväg i natten. Efter ungefär en mil släppte två, men det var väntat. De hade redan på förhand tänkt sig en lugn runda. Vi som var kvar var Peter T från Västerås, Staffan G Örebro, Gunnar O Järvsö, Hans J Borlänge och jag som repressenterade Stockholm. Färden fortsatte med fin fart mot Eskilstuna (4 mil) där första stämplingen var. Snabbt stopp och sedan iväg igen.

Temperaturen föll under natten och var 2-3 grader som lägst. Flen passerades efter 9 mil. Där var allt stängt, så vi stämplade åt varann. När vi började närma oss Norrköping (18 mil) började det ljusna. Väl inne i stan blev det stämpling och en matbit på Mcdonalds tillsammans med en och annan förvånad festprisse som tog en nattburgare på väg hem från krogen. Mätta och belåtna gick färden vidare. Nu var det helt ljust men fortfarande kallt. De första 5-10 min satt jag och huttrade på cykeln innan jag jobbat upp värmen. Nu hade det börjat blåsa lite mer och när vi körde rakt västerut några km söder om N-köping fick vi vinden rakt emot oss. De slingriga och kuperade småvägarna gav oss lite skydd emellanåt.

Vackra Borensberg (25 mil) var nästa stämpelställe. Där var det öde och stängt överallt. Så där fick vi sköta stämpling åt varann. Nu vände vi rakt norrut ett tag och det kändes som det var sydvästlig vind. Nu gick cykling av förklarliga skäl lättare. Lite lättare cykling på väg 211 någon mil innan vi vek av på någon slingring och kuperad skogsväg. Milen flöt på och vi trillade in i Askersund strax efter 9. Nu hade övriga världen vaknat till liv. Vi slog på stort och körde frukostbuffé på hotellet. Efter drygt 32 mils cykling var den välbehövlig. Upp på cyklarna igen. Nu fick vi en fostrande motvind i nyllet. Efter någon mil blev det sidvind istället när vi banan gick mer norrut. Vid Degerfors fick vi vinden i ryggen istället, nu lekte livet igen. Karlskoga, 39 mil, var nästa stämpelställe. Blev lite snabbfika för att sen fortsätta i medvinden.

Nu åkte vi på en större väg som var ganska kuperad. Inte så farligt brant dock. Här någonstans bestämde sig Peter och Hans för att sänka tempot lite och släppa iväg oss andra tre. Gunnar, Staffan och jag matade på i ett fint tempo. En del härliga utförskörningar där det inte var några problem för den längst fram att trampa ur. Medan de två bakom bara rullade med. 49 mil cyklade och det var dags för Kopparberg att få påhälsning. Här behövdes det ett matstopp. Staffan var nog hungrigast av oss tre. Kebabrulle för Staffan och Gunnar medan jag tog en hamburgare med strips. Med fyllda magar och cykelflaskor började slutspurten. Inte långt från Kopparberg nådde vi banans högsta punkt. Fantastiska 300 meter. Kändes nästan som man var tillbaks på Mallis. Vinden hade mojnat vilket gjorde att åkningen flöt på fint. Började få lite skavsår i grenen och fick lyfta på rumpan lite då och då för att avlasta.
                     Väg 233 (Foto: Gunnar O)


Sista biten in mot Västerås körde vi på Rv66. Den var mestadels 2+1 vilket är helt värdelöst att cykla på. Det var bara bita ihop och gilla läget. Klockan 21.10 rullade vi in på Statiolmacken för slutstämpling. Riktigt skönt måste jag säga. Trots de tråkiga sista milen på 66an. Så får bansträckningen toppbetyg. Många härliga och natursköna vägar. En hel del upp och ner vilket är bra träning inför PBP som bjuder på detsamma. Om jag jämför den här rundan med de två 60-milarna jag gjorde förra året så är det stor skillnad. Är mycket bättre tränad nu. Hade bra tryck i benen hela vägen vilket känns riktigt skönt. Inga egentliga perioder då jag kände mig sömnig. Bra energinivåer hela tiden. Är riktigt nöjd med helgens runda. Nu är jag kvalificerad för Paris Brest Paris.

Får tacka mina medcyklister för draghjälp och sällskap. Starkt kört och hoppas vi ses på fler lopp framöver.

/Mattias

torsdag, maj 12, 2011

Dags för låååångcykling

I morgon är det dags för 60 mil från Västerås. Starten går 22.00. Det blir bra träning inför Paris Brest Paris, där jag startar runt 16. Tanken på PBP blir att köra genom hela natten och fortsatta dagen efter till någon gång på kvällen med drygt 65-70 mil i benen innan det blir dags att sova. Så en 60-milare nonstop på runt 24 timmar blir en bra indikation på hur man klarar sömnbristen de sista timmarna. Det verkar som vi blir ett litet gäng som kan köra ihop och hålla hyfsad fart. Alltid lättare med draghjälp. På söndag kommer en rapport hur det gått.

När 60-milaren är genomförd har jag klarat av de kvallopp som behövs inför PBP (20, 30, 40 och 60 mil).

/Mattias

söndag, maj 08, 2011

30 mil från Tumba

Vilken härlig dag. Runt 10 man i första gruppen rullade iväg från Tumba. Med lite lätt medvind var snittet uppe i 35 redan efter 2-3 mil. Då bestämde sig Magnus Hektor att det var dags för en punka. Medan vi väntade blev vi passerade av Åsa och Henrik på tandem och några minuter därefter en riktig stor andraklunga (kul). Med ny slang i däcket var vi på väg igen. Andraklungan passerades och strax därefter Åsa och Henrik. Stämpling i Läggesta och sedan in på 223an som är kuperad så det räcker. Det sliter såklart mer och en efter en trillar av. Vid stämplingen i Stigtomta är vi 5 stycken kvar. På vägen mot Oscarhälls café blir vi 3. Får en ganska skön medvindsträcka när vi kör rakt öster ut nån mil. Efter stämplingen vid Oscarhälls café. Får jag och Toni leka själva resten av dagen. Rätt blåsigt med sida mot längs Bråviken. Skönt att komma upp lite i skogen och slippa vinden. Men det är rätt kuperat istället. När vi vänder upp norrut får vi lite hjälp av vinden emellanåt. Pendlar från sida med till sidvind. Efter stämpling i Nyköping börjar nattens dåliga sömn (2-3 timmar) kännas av. Sömnig och cykla är en rätt jobbig kombination. Gissar på att kopplingen hjärna ben inte funkar helt hundra vilket gör att det upplevs jobbigare än vad pulsen visar. Snabb stämpling i Vagnhärad och gott om tid till färjan. Framme vid färjan får vi vänta 10 minuter. Passade på att sätta på mig armvärmarna som fick vara på den sista biten in till Tumba. Slutstämpling 18.45. Lite långsammare än för två veckor sen. Men då slapp vi punktering. Tack till alla som körde och bidrog till farthållningen.


/Mattias

måndag, april 25, 2011

40+30 mil från Tumba

I helgen har det blivit mycket cykling. I fredags blev det 40-milaren från Tumba och igår 30-milaren från samma ställe.

40-milaren lockade ett 40-tal cyklister. 06.15 gick starten. Vi hade en fin medvind på vår resa söderut. Förstagruppe bestod till en början av runt 25 man som tunnades ut allteftersom. Första stämpling i Sillekrog. Efter 12 mil fick vi vänta en kvart på bilfärjan. Efter stämplingen i Söderköping var vi ett fint gäng på 8 cyklister som kom iväg. De andra hade helt enkelt tröttnat på vår höga fart. Vi jobbade på bra och tog hyfsat korta stopp. Efter 14.10 var vi tillbaks i Tumba.

I går var det inte lika fin uppslutning. Cirka 15 stycken till start. I motsats till 40-milaren så skulle vi få motvind den första biten och avsluta med medvind istället. Helt klart skönare. Vi rullade iväg kl 8 från Tumba. Vi var nu 8 stycken i förstagruppen. Efter några mil blev vi 7. Fram till kontrollen i Läggesta höll vi 7 ihop. Med oss i gruppen var en kille på fixed. Kanske inte det bästa sällskapet i en klunga eftersom maxfarten på en sådan ligger på cirka 45. Vilket leder till att det i varje nedförsbacke så blir det lucka. Så en bit efter Läggesta fick han och en till släppa i en lång utförskörning. Då var vi 5 kvar som stretade på i den lätta motvinden. Efter 9 mil var vi 4 och efter 13 mil var vi tre kvar. Jag Calle Mölleborn och en Nyköpingsgubbe som hade visat framfötterna i varenda uppförsbacke. Med 13 mil kvar var hans framfötter lite trötta då jag och Calle hängde av honom för gott. Resten av milen flöt på fint med korta stopp och delat dragjobb i mestadels medvind. Efter 10.15 stämplade vi i Tumba.

Tack för sällskapet på både 40 och 30-milaren Calle. Starkt kört!

/Mattias

fredag, april 15, 2011

Überkränkare Näsvik

Gårdagen bjöd på ett långpass med Fredrik och David. Den sistnämnda är en en Sveriges bästa triatleter på långdistans och favoritgrenen är cykel. Han är för övrigt ett av de starkare loken i Sub7-gänget på VR.

Vi möttes upp vid Hornstull kl 10. Uppvärmningen dit för egen del var dryga 3 mil som avverkades med pigga ben och positiv känsla i kroppen. Vi rullade söderut med siktet inställt på Södertälje. Fredrik och David i par längst fram och jag precis bakom. Efter transportsträckan efter Södertälje körde vi gamla Strängnäsvägen, en gammal bekant från halvvarvet runt Mälaren. Nu trissades farten upp något och vi körde på ett led. David och Fredrik tog det mesta av jobbet medan jag gjorde några sporadiska inhopp. I närheten av Marirefred svängde vi vänster på den ordentligt kuperade 223an. Här någonstans började föreställningen. David stod i princip för allt dragjobb medan jag och Fredrik låg på rulle och blev mer och mer slitna. Han mosade sönder oss med ett stabilt och högt tempo mil efter mil. Något av det sjukaste jag varit med om. Gnesta passerdas med ett snabbstopp på Statoil. Sedan blev det Tumbas 20-milasträckning till Södertäje. Nån mil innan fikat vid Rosenhill var Fredrik helt färdig. Han brukar säga att han hellre "dör" än släpper rullen. Jag var också ordentligt sliten men kunde i alla fall ligga kvar på rullen. Vi slog av lite på takten sista biten till Rosenhill. Där satt det fint med en fika i solen. Sedan rullade vi vidare med trötta, utom David, ben in mot stan. Efter det återstod bara de sista 3 milen hem på egen hand. Totalt blev det 256 km. Kände mig helt förstörd hela kvällen i går.

Nu är det full laddning inför 30-milaren från Täby på lördag. Taktiken blir att gå med i första gruppen men att spara så mycket kraft som möjligt, alltså inga tokförnigar som på 20-milaren för två veckor sen. På söndag är planen att köra en 17-milare med med Hofvets Sub8-grupp från Vikskolan-Hallstavik t o r.

/Mattias

måndag, mars 28, 2011

Hela jävla kusten

I dag blev min "drömrunda" som jag skrev om förra veckan verklighet. Transportsträcka upp till Pollenca sedan började allvaret. Upp och ner upp och  ner upp och ner. Ja ni fattar va. Efter några timmar var jag i Andratx. Då passade jag på att ta stigningen till Es Capdella. Efter det körde jag genom Calvia och tog militärstigningen när jag hade farten uppe. Sedan blev det lugnt rull genom Palma och vidare hem. Knappa 22 mil och 3300 höjdmeter. Det satt fint i benen kan jag lova. I morgon blir det vilodag för att bättra på solbrännan på övriga kroppen.

Tror jag har hittat Mallorcas tuffaste stigning. I går var jag ut på vägletarexpedition. Skulle se om vägen söderifrån till Es Verger var körbar med racer. Det var den. Där stigningen började på allvar var det 3 km med en snittlutning på 11,8%. Ingenting för lönnfeta tyskar. Den sista biten upp och även lite av nerförskörningen hade lite risig asfalt.

/Mattias

söndag, mars 27, 2011

Randonné light

I går blev det en långrunda upp mot de nordöstra delarna av ön för att prova lite vägar jag aldrig kört förut. 8.30 var det frukostbuffé. Strax innan 9 satt jag på hojen. dryga 15 grader och bitvis solsken. Vinden var svag, precis så som jag vill ha det.

Vägen som går rakt norrut från Arta var fin. En liten stigning upp till dryga 250 m. Sedan ganska brant nerför till havet. Sista biten mot havet var grusväg så den skippade jag. Ser ut som det ska ligga en ganska fin badvik där nere enligt satellitbilderna på googlemaps. Dagens största besvikelse var bitar av vägen söder om Arta (lila i kartan). Massar av hål, ojämn och jävlig. Omgivningen var dock helt ok. Även här var man uppe på runt 250 m innan det gick lätt utför mot Manacor där jag handlade cola och vatten. Vägen efter Manacor var härlig. Nästan helt platt och få bilar. Med lite cola i systemet hade jag ett fint flyt där. Efter 24 mil i sadeln var jag hemma igen. Åt faktiskt inte så mycket alls under rundan. Blev 2 energikakor, 1 liter sportdryck, l liter cola och 2,5 liter vatten. Så man kan väl anta att det gick några hekton från fettdepåerna.

En halvmil norr om Petra

 Norr om Arta
 Dagens sämsta väg
/Mattias

söndag, mars 20, 2011

Sista rycket

Denna vecka har varit lite annorlunda. Har varit sjuk för första gången här på Mallis. Kände mig lite smårisig redan i måndags kväll. Vaknade på natten med feber och frös så jag skakade (tydligen 6,5 på richterskalan). Väckte brorsan som fick fylla en dunk med varmvatten, den fick bli min sängpartner en stund. Slutade frysa och kunde somna om efter ett tag. Febern, dock successivt avtagande, har hållt i sig nästan hela veckan. Nu känner jag mig dock frisk, utvilad och cykelsugen igen.

Nu är det dags för sista rycket här innan jag åker hem den 1 april. 11 dagar kvar. Skulle tro att jag cyklar 7 eller 8 av dem. Har en lite speciell runda som jag skulle vilja köra och det är hela kuststräckan från Pollenca-Andratx. Den biten är upp och ner hela tiden och Piggen är med. Bara kuststräckan är dryga 11 mil. Om man gör det till en runda så det ungefär 21 mil. En heldag på cykeln helt enkelt. Hör av dig om du vill med.

/Mattias

fredag, mars 11, 2011

Aj aj aj

Nu är brorsan här, han kom i onsdag. Cykling tre dagar i rad, första gången den här vistelsen. Det har gett mig rätt trötta ben. I dag var det svårt att pressa upp pulsen. Kolla in Magnus blogg för utförligare rapporter.

/Mattias

lördag, februari 26, 2011

Cap Formentor

Igår var jag ut till Cap Formentor. Ganska mycket plattåkning förutom de två sista milen ut då det går upp och ner en del. Varmt och soligt nästan hela dan.

På hemvägen när det var runt 3 mil kvar blev jag omkörd av 5 tyskar. Eftersom det var lite jobbig vind och jag var rätt seg så la jag mig bakom och åkte lite snålskjut. När vi var vid Algaida svängde tyskarna och jag fortsatte själv på vägen som går parallellt med motorvägen ner mot flygplatsen. Efter några kilometer fick jag syn på tyskarna igen. Då låg de på ett led i motorvägens vägren och kör. Lite småkomiskt faktiskt. Jag hann också med att se, att de insett att deras val inte var det bästa då de valde att svänga av vid nästa avfart.

                                                På väg ut mot fyren
                                          Vid fyren
                                          Vid fyren
                                          Också vid fyren
                                          Fyren
                                          Avstickaren efter första stigningen från Port Pollenca

                                          Paus i solen (Port Pollenca)
 /Mattias

torsdag, februari 24, 2011

Sa Calobra

I tisdags blev det en rejäl backrunda. För första gången den här vistelsen var jag nere och vände i Sa Calobra. Nerförskörningen är riktig rolig med mycket kurvor som har bra dosering. Ofta har man bra sikt så det går att lägga ner cykeln fint och skära kurvorna. Sedan är uppförsåkningen nåt i hästväg. 700 höjdmeter med snitt på 7% gör den till Mallis jobbigaste. Piggen är förvisso runt 850 höjdmeter men snittlutningen är "bara" 6%. Väl ner i Soller blev det kustvägen förbi Deia och till Valdemossa och därfrån hemåt. Den långa och backiga dan gav benen en rejäl omgång. Var så där härligt mör vid hemkomsten.
                                         
                                          Grym utförskörning
                                          Upp och ner
                                    
                                         Avstickaren 2 km från Sa Calobra
/Mattias


onsdag, februari 16, 2011

En sväng till Galilea

Idag blev det en kortare tur. Cyklade in mot Palma i en rätt kraftig sid- och motvind. Därifrån vidare mot den gamla bekantingen Santa Ponca, där vi bott två gånger tidigare. I byn efter Santa Ponca tog jag av inåt ön mot Es Capdella. Samtidigt slapp jag vinden som hade gjort sitt bästa för att plåga mig de senaste milen. Strax efter Es capdella började stigningen. Den är ganska snäll, skulle tippa på 4-5% och runt 350 höjdmeter. Väl uppe på toppen var det bara lätt cykling kvar. Nästan bara nerför hela vägen till Palma och därifrån vinden snett bakifrån hela vägen hem.

              Brunna Hellriders klubbstuga
               Lilla huset på prärien
                  Restern av bilderna tagna i stigningen till Gallilea




 /Mattias

Mer film

Kom på att jag hade lite film från sista tävlingen också

Proffsen i Valdemossa from Mattias Olander on Vimeo.

måndag, februari 14, 2011

Klubbträning i Felanitx

Igår var jag inbjuden av Peter (Sodraskogen på Happymtb) att vara med på klubbträning i Felanitx, som ligger på östra sidan av ön. Peter som också har en långvistelse här brukar vara med på klubbträningarna på helgerna.

Det enda kruxet var att det var samling kl 9.00 och jag hade drygt 4 mil dit. Jag rullade hemifrån 07.20. Då var det fortfarande lite mörkt och tempen låg på +5. Lite småkyligt om händer och fötter. Strax innan 9 var jag i alla fall framme och det var ett rätt stort gäng på cirka 30 stycken som rullade iväg mot Batalla. Det var både glada motionärer och en och annan elitcyklist. Tempot var lugnt och sansat och man kunde och det var inga problem att småsnacka lite med sin parkamrat. De sista kilometrarna upp till Battala var det klättring. Där tog var och en sitt eget tempo för att återsamlas på fiket. Jag bestämde mig för att köra i samma tempo som de snabbaste bara för att se hur länge det dröjde innan man var rökt. Ungefär tre minuter höll det. Sedan drog jag ner på tempot lite, men fortsatte köra hårt. De spanska bergsgetterna hade troligen en bra bit kvar till max. Väl uppe på fiket satt det fint med en kall cola i solen. Efter en stund rullade vi ner för backen och videre tillbaks mot Felanitx. På tillbaka vägen blåste det lite mer och vinden kom från sidan. Till en början gick det ganska lugnt, men de sista milen kördes det på lite hårdare. Ganska jobbigt emellanåt med tanke på sidvinden. Väl framme i Felanitx så var det bara 4 mil seg motvind hem för mig. Hur som helst så var det skoj att få köra lite klunga. Milen tickar på lite fortare och lättare.
                                     
                                          Peter och spansk bergsget in action
                                     


/Mattias

torsdag, februari 10, 2011

onsdag, februari 09, 2011

Trofeo Inca

Igår var det tredje tävlingen. Till en början 10 platta mil och avslutning med Sollerpasset och Piggen för att sedan gå i mål nere i Inca. Var ute rätt tidigt idag. Redan 9.30 cyklade jag hemifrån mot första anhalten som var starten i Inca. Var en skön och avslappnad stämning uppe vid startplatsen. Där kunde man knata omkring bland teambussar och cyklister och titta utan att det var massa avspärrningar eller sura miner. Efter en halvtimme startade cyklisterna. Själv så cyklade jag mot Piggen. Fick följe av ett gäng andra cyklister en bit. Skönt att bara glida med i en klunga efter all solocykling. Jag cyklade högst upp på Piggen och ställde mig strax innan tunneln. Efter ett tag kom de första cyklisterna flygande. Ingen söndagscykling där inte. Tre cyklister gjorde upp om bergspriset. Några sekunder efter var en grupp på 15-20 man. Dock ingen Andy Schleck med långt upp. Han kom ett bra tag senare. Å andra sidan är det inte nu han ska vara bra utan till Touren. När alla cyklister passerat var det bara att "rulla" hemåt. 15 glada mil idag bara för att kolla på lite män i tajta kläder. Inte illa pinkat.













/Mattias

måndag, februari 07, 2011

Proffsen är här

I söndags startade Vuelta Mallorca challenge. Det är många storlag med såsom Leopard Trek, Garmin Cervelo, HTC Columbia och Rabobank för att nämna några. Söndagen bjöd på varvlopp inne i Palma. Där gick det undan värre. Måste säga att det är stor skillnad och sitta framför tvn, och lyssna på Vacchi och Adamsson, och se live. Fartkänslan blir betydligt större. Hyfsat vältränade killar med andra ord. Fick en del filmat. Men måste redigera och få lite snabbare nät innan jag kan lägga upp nåt.

Idag stod jag i slakmotan mellan Liucmajor och Randa och kikade. Först en utrbrytning på tre man och sedan klungan 4-5 minuter efter. I morgon ska de köra uppför Piggen från Sollerhållet. Ska stå någonstans högt upp. Det kommer med all säkerhet vara ordentligt uppsplittrat då. Återkommer med rapport.

För egen del så går träningen bra. Problemen med hamstringssenan är så gott som borta. I lördags blev det därför en långrunda. Den första på några veckor. Blev plattåkning upp till Pollenca. Sedan uppför mot Piggen. Halvvägs uppe vek jag dock av ner mot Celvia och därifrån hem. 14 fina mil trillade in på kontot.



/Mattias

söndag, januari 30, 2011

Port de Valdemossa - nice surprise

Idag blev det en sväng upp mot Valdemossa och lite av kuststräckan. Några hårda intervaller var inplanerade. Den första blev i stigningen upp mot Valdemossa. Det blev runt 20 minuter hårt jobb för hjärtat. Efter Valdemossa tog jag en avstickare från kustvägen ner till Port de Valdemossa. Det var första gången jag cyklade den biten och det blev en glad överraskning. En riktigt härlig serpentinväg med en underbar utsikt från toppen. Får ni chansen så ta gärna en sväng ner. Bara 360 höjdmeter. Väl nere i byn var det bara att vända om och kötta på dagens andra intervall. Denna tog också runt 20 minuter och hjärtat fick sig en omgång till. Sedan körde jag vidare mot Esporles och rakt igenom Palma och hem.

För två veckor sen fick jag lite känning i en hamstringssena som jag har känt av lite grann när jag kört trainer i nov och dec. Detta har gjort att jag fått tänka över mitt upplägg lite. först blev det lite vila och lite styrketräning, på inrådan av Magnus. Nu har jag kommit igång och cyklat igen. Men inte de långa passen som jag hade tänkt. Utan det blir bara runt 3 timmar och hårdkörning där det passar, oftast i bergen. Kör på så här ett tag och förhoppningsvis ska jag kunna köra lite längre sträckor snart. Man är ju trots allt en randonneur :).

Bjussar på lite bilder från toppen av Port de Valdemossastigningen




/Mattias

onsdag, januari 12, 2011

Hola!

För tillfället befinner jag mig en bra bit ifrån kalla och mörka Sverige. Närmare bestämt på Mallorca, där jag har varit sedan början på januari och kommer att vara fram till 1 april.

Hittils har det blivit knappt 50 mils cykling fördelat över 5 dagar. Målsättningen så här i början är framförallt att successivt vänja kroppen vid att sitta på cykeln igen. De värsta stigningarna får vänta ett tag till. Men jag har i alla fall hunnit med Sollerstigningen och kustvägen mellan Soller och Valdemossa. Det har också blivit lite "tråkigare" cykling i form platturer norr och österut sett från Playa de Palma där hotellet ligger. Bjuder på lite bilder för er som halkar runt i snömodden. 

                                         Sollerstigningen
                                         Strax utanför Deia
                                        Deia
                                         Paus i solen längs kustvägen (Deia)

Nu har miljakten satt igång på allvar. Nu slipper ni förhoppsningsvis se fler nollor i protokollet.

/Mattias