60 mil från Västerås

I fredags kväll kl 22.00 gick starten för 60-milaren från Västerås. Vi var 7 cyklister som rullade iväg i natten. Efter ungefär en mil släppte två, men det var väntat. De hade redan på förhand tänkt sig en lugn runda. Vi som var kvar var Peter T från Västerås, Staffan G Örebro, Gunnar O Järvsö, Hans J Borlänge och jag som repressenterade Stockholm. Färden fortsatte med fin fart mot Eskilstuna (4 mil) där första stämplingen var. Snabbt stopp och sedan iväg igen.

Temperaturen föll under natten och var 2-3 grader som lägst. Flen passerades efter 9 mil. Där var allt stängt, så vi stämplade åt varann. När vi började närma oss Norrköping (18 mil) började det ljusna. Väl inne i stan blev det stämpling och en matbit på Mcdonalds tillsammans med en och annan förvånad festprisse som tog en nattburgare på väg hem från krogen. Mätta och belåtna gick färden vidare. Nu var det helt ljust men fortfarande kallt. De första 5-10 min satt jag och huttrade på cykeln innan jag jobbat upp värmen. Nu hade det börjat blåsa lite mer och när vi körde rakt västerut några km söder om N-köping fick vi vinden rakt emot oss. De slingriga och kuperade småvägarna gav oss lite skydd emellanåt.

Vackra Borensberg (25 mil) var nästa stämpelställe. Där var det öde och stängt överallt. Så där fick vi sköta stämpling åt varann. Nu vände vi rakt norrut ett tag och det kändes som det var sydvästlig vind. Nu gick cykling av förklarliga skäl lättare. Lite lättare cykling på väg 211 någon mil innan vi vek av på någon slingring och kuperad skogsväg. Milen flöt på och vi trillade in i Askersund strax efter 9. Nu hade övriga världen vaknat till liv. Vi slog på stort och körde frukostbuffé på hotellet. Efter drygt 32 mils cykling var den välbehövlig. Upp på cyklarna igen. Nu fick vi en fostrande motvind i nyllet. Efter någon mil blev det sidvind istället när vi banan gick mer norrut. Vid Degerfors fick vi vinden i ryggen istället, nu lekte livet igen. Karlskoga, 39 mil, var nästa stämpelställe. Blev lite snabbfika för att sen fortsätta i medvinden.

Nu åkte vi på en större väg som var ganska kuperad. Inte så farligt brant dock. Här någonstans bestämde sig Peter och Hans för att sänka tempot lite och släppa iväg oss andra tre. Gunnar, Staffan och jag matade på i ett fint tempo. En del härliga utförskörningar där det inte var några problem för den längst fram att trampa ur. Medan de två bakom bara rullade med. 49 mil cyklade och det var dags för Kopparberg att få påhälsning. Här behövdes det ett matstopp. Staffan var nog hungrigast av oss tre. Kebabrulle för Staffan och Gunnar medan jag tog en hamburgare med strips. Med fyllda magar och cykelflaskor började slutspurten. Inte långt från Kopparberg nådde vi banans högsta punkt. Fantastiska 300 meter. Kändes nästan som man var tillbaks på Mallis. Vinden hade mojnat vilket gjorde att åkningen flöt på fint. Började få lite skavsår i grenen och fick lyfta på rumpan lite då och då för att avlasta.
                     Väg 233 (Foto: Gunnar O)

Sista biten in mot Västerås körde vi på Rv66. Den var mestadels 2+1 vilket är helt värdelöst att cykla på. Det var bara bita ihop och gilla läget. Klockan 21.10 rullade vi in på Statiolmacken för slutstämpling. Riktigt skönt måste jag säga. Trots de tråkiga sista milen på 66an. Så får bansträckningen toppbetyg. Många härliga och natursköna vägar. En hel del upp och ner vilket är bra träning inför PBP som bjuder på detsamma. Om jag jämför den här rundan med de två 60-milarna jag gjorde förra året så är det stor skillnad. Är mycket bättre tränad nu. Hade bra tryck i benen hela vägen vilket känns riktigt skönt. Inga egentliga perioder då jag kände mig sömnig. Bra energinivåer hela tiden. Är riktigt nöjd med helgens runda. Nu är jag kvalificerad för Paris Brest Paris.

Får tacka mina medcyklister för draghjälp och sällskap. Starkt kört och hoppas vi ses på fler lopp framöver.

/Mattias