torsdag, januari 28, 2010

Living large

Idag gjorde jag en tung investering. En klippning för en mindre förmögenhet stog på inköpslistan. By Barda-salongen (ja, Jean Pierre) i stekarkvarteren stog för frisören (Farsan vrider sig nog nu ;-) ). Ett tips jag fått från en pålitlig källa. Jag blev några gram lättare men ett par snäpp hetare, bra deal, jag är helnöjd, vilket jag sällan är efter ett besök hos barberaren. Man får vad man betalar för!
Supermotiverad kom jag hem för ett planerat 4x4 min på trainern. Det första sedan Mallis. Här om dagen klämde jag en fyra på 400 W. Därmed var ribban satt.
Det blev enligt följande. Jag tog långa pauser. Varför? - för jag kan! ;-)
400, 370, 350, 350. Slutpulsar 187, 187, 181, 182. Mitt max är 200.
Aldrig... Aldrig nånsin har jag presterat så bra på en trainer. Watt-talen är inte sanna, men tidigare har jag som bäst kört typ 4x 340 W men inte med så hög puls. Från den andra intervallen krampade vaderna och jag tänkte lägga ner ett flertal gånger, men malde på. Jag får aldrig kramp i vaderna vid cykling - slutsats?
Det har känts bra senaste veckan. I bassängen är jag rejält på gång, det känns som jag är nere på mina tidsmål för IM-simningen redan nu. Cyklingen är ju superbra redan. Löpning har känts kanon den också även fast den är svår att utvärdera i snömodden. Vikten är bra, fettprocenten också. Inget är dåligt!
Pulskurvan
En bild från Galilea på Mallis, för känslan!
//Magnus

torsdag, januari 21, 2010

Hur går det med träningen då?

Bruschan klämde ur sig frågan härom dagen, eftersom jag inte varit hemma så mycket senaste tiden pga att en söt tjej fått mig på fall... Typiskt! :-)
- Det går bra! svarade jag.
Sedan Mallis har jag tränat på bra.
mån 11/1 , sim + styrka
tis, styrka + innebandy 2 tim
ons, sim + cykel och benrehab
tors, vila
fre, sim + styrka
lör, löpning intervaller
sön, distanslöp 1:40 h.
mån, sim + styrka
tis, cykelintervaller 5x30 sek all out + innebandy
ons, sim + benstyrka/rehab.
OSV... förhoppningsvis!
Det känns riktigt bra, Mallisresan boostade flåset och allt känns lättare. Dock saknar jag dom tunga benpassen som jag inte kan köra pga knäet, men rehaben gör det bättre för varje dag och i helgen ska jag testa det. Löpningen känns kanon trots att jag inte kört så mycket, men nu i januari och februari ska jag fokusera lite på det. Mina planerade superveckor med löpning blir nog inte av.
Motivationen är på topp just nu, simpassen på morgnarna blir roligare och roligare. Hoppas våren kommer snabbt i år.
Konkreta mål för 2010
Sthlm marathon under 2:50 = 40 min/ mil
Kalmar triathlon under 9:30 med en cykling på 4:45 och en topp 10 placering i momentet.
Wish me luck!
/Magnus

torsdag, januari 14, 2010

Sköna intervaller

I dag har jag avverkat ett jobbigt pass på trainern. Det blev 4*4 min intervaller. Ett pass som är väldigt populärt bland cyklister. Jag har testat mig fram lite den senaste tiden för att hitta ett lagom motstånd. Det ska vara riktigt jobbigt men inte så jobbigt att man inte orkar genomföra alla intervaller. Mitt upplägg ser ut enligt följande: uppvärmning 4 * 1 min 250 w 3 min 350 w 4 min lugnt För att det inte ska blir för plågsamt har jag ett pulstak på 193 bpm. Går den över det så sänker jag motståndet till 300 w resten av intervallen. Min maxpuls på cykel ligger på 200 bpm. Hur pålitlig effektmätningen på trainern är har jag ingen aning om. Men det spelar ingen större roll. Nu har jag några värden att utgå ifrån iaf. När det gäller själva passet så körde jag första och andra intervallen på full effekt. Slutpuls på första blev 190 och på den andra 192. Under den tredje intervallen blev pulsen lite väl hög. Så de sista 30 s körde jag på 300 w (slutpuls 192). På den sista intervallen blev pulsen för hög och jag körde på 300 w de sista 45 s. Känslan i benen var helt ok i dag. Det bränner ju lite hela tiden. Men det blir inte så mycket värre med tiden, utan det håller sig på en lagom plågsam nivå medan pulsen hela tiden ökar. Nu ska jag köra på enligt schemat och om några pass till så kan jag förhoppningsvis köra på 350 w på alla intervaller. När jag klarat det så ska jag höja moståndet lite. Nu är det bara cirka tre månader kvar tills man kan plocka fram racern och ge sig ut på landsvägarna igen. I år blir det en ny satsning på Vätternrundan med ett stort gäng från Happymtb. Stommen är den samma som förra året. Förhoppningsvis kan jag komma under den där försmädliga 8-timmarsgränsen. Ska prova på lite randonneurlopp också. Nån 40-milare och framförallt en 60-milare vore skoj. /Mattias

måndag, januari 04, 2010

Adios

I morgon bitti flyger jag hem från detta grymma träningsläger. Det är med blandade känslor. Det är ju fantastiskt att cykla här, men just nu är jag mätt på vistelsen här, kroppen och knoppen är trötta och träningen måste absorberas. Jag saknar en hel del saker hemma, framför allt att få äta som vanligt. Här nere handlar det mest om bränsle, och det har blivit på tok för mycket skitmat. Det jag minst saknar är kylan, men snön är härlig.
Vi cyklade i alla fall idag. Frulle och sen soft fram till 12 eftersom grabbarna var slitna efter gårdagens runda. Måste säga att Fredrik har imponerat här nere, både med distans och ork. Om någon undrar över mina knän så är det ingen fara, har haft besvären förut och det är bara överansträngning. Det handlar om patello-femoral smärta vilket orsakas av att knäskålen glider lite snett i skåran på lårbenet. Det blir ganska högt tryck mellan dessa två vid cykling och det är väldigt många upprepningar. Det uppstår en lättare inflammation som ger smärta, den är uthärdlig men inte varje dag.
Dagens tur var en platt 11-milare bort till Lljucmajor och sen upp till klostret vid Randa, ca 500 m över havet. Det häftiga med detta berg är att det ligger helt ensamt, bara en kulle liksom, otroliga vyer över hela Mallis. Rekommenderas starkt. Dessutom, om man tar vägen från Palma via flygplatsen så får man köra en magisk raksträcka på ca 11 km. Idag var jag utvilad och har under dagarna här fått rollen som draghäst på platten (ni som vart med på kränkningsrundor vet ungefär). Det började i alla fall med att jag drog grabbarna i ca 2 min i 45 km/h. Sen väntade den omtalade rakan som börjar på allvar i s'Aranjassa. Det är slakmota som går lite upp och ner hela tiden. Olle började grilla på och sen ryckte Fredrik varpå jag tog rygg. Sen ryckte jag och hängde av 80-talisterna. I ensam majestät kämpade jag mot mjölksyran och mina förföljare, som sammarbetade optimalt för att komma ifatt. Till slutet av backen var jag själv (prio ett). Sen var det ju en skylt i Llucmajor också. Fredrik hade gått loss och lyckades komma ifatt mig. Jag slog av och det blev en riktig rysare sista 2 km. Jag försökte rycka flera gånger men det gick inte. Olle malde då förbi oss och tillslut var jag tvungen att satsa allt, men det blev för långt och Fredrik kunde glida om och ta skylten.
Efter en fika uppe på berget i det gamla klostret körde vi ett 3-manna lagtempo som gick i nästan 45 km/h över 11 km. Matte visade på bra tryck i benen. Riktigt nice!
Det känns om man är på gång nu med cyklingen, ska bli intressant att köra på trainern när man kommit hem.
Tack till er som läser bloggen och kul att det kommenteras emellanåt. Ha det!
/Magnus

söndag, januari 03, 2010

En dag på "jobbet"

Här nere lever vi ett ganska inrutat liv. Vi kliver upp vid 7.30. Blandar sportdricka, lägger fram cykelkläder och förbereder allt annat för dagens tur. Sedan äter vi frukost. Eller som Olle sa i dag fyller på bränsle. efter det drar vi iväg på cykelturen. Kommer hem ett gäng timmar senare och duschar och vilar lite. Sedan tar vi hissen ner till middagsbuffén och fyller på med mer bränsle. Efter det blir det några timmar på nätet innan man lägger huvudet på kudden och drömmer om dagens bravader på hojen.
I dag körde vi Valdemossa-Soller-Piggen-Sa Calobra-Inca-Palmaynova-Calvia-hem. Det var en pigg Olle och tre andra trötta cyklister som rullade ur Santa Ponsa strax innan. Rätt kyligt i luften (6-7 grader). Magnus som haft lite problem med knäna valde att vända hem redan efter några kilometer. Så då var vi bara tre tappra kvar. Det börjar kännas i benen och baken att det blivit många timmar i sadeln den senaste veckan. När vi kom fram till Soller släppte jag iväg bergsgetterna. Jag hade bestämt mig för att inte åka extrasvängen ner och upp från Sá Calobra. I stället tog jag det lugnt upp för Piggen och passade på att fota lite på vägen. Fick en stund i en det härliga solskenet medan jag väntade på att Fredrik och Olle skulle komma upp från Sa Calobar. De såg mosiga ut när vi möttes. Vi körde ner till Inca för att käka lite lunch. Det blev en smarrig hamburgertallrik. Sedan var det plattåkning hem. Det flöt på i rätt hyfsat tempo. Strax efter 17 var vi hemma igen. För mig blev det 166 km. För Fredrik och Olle blev det dryga 2 mil till.
Valdemossa

Soller

Vägen upp mot Piggen Högt belägen sjö på Piggens baksida Fredrik på väg ner Piggens baksida
/Mattias

lördag, januari 02, 2010

Working on a dream

Då var Hellriders vid rodret igen (Magnus). Idag bjöd vi Fredrik på en 25-milare, vilket är nytt distansrekord för den "unga" bergsgeten - grattis! Olle valde att cykla ensam upp till Soller, men han fick ihop 13-14 mil på egen hand.
Dagens tur gick enligt länken: västkust-ostkust t/r.
Egentligen var det inte så mycket sevärdheter, förutom när vi var på ostkusten. På vägen dit hade vi medvind och på vissa ställen kunde vi ligga å steka på i 50 km/h. Det är grymt med lagtempo. Vädret var fantastiskt då solen sken hela dagen. Vi hade matpaus på kusten, där vi serverades färsk fisk som smakade fantastiskt. Det var lite vårkänsla på uteserveringen, inte illa i januari. Det var 13 mil dit och nästan 12 hem. Sista 1,5 milen fick vi cykla i mörker, men som dom scouterna vi är så hade vi lampor med oss.
Nu har jag kommit upp i 98 mil på dessa 5 heldagar och 2 halvdagar, vi får se hur många till det blir dom sista två dagarna.
Som vanligt lite bilder från dagen, även en film längst ner.
Fredrik längs stranden på ostkusten
Matte på densamma
Fredrik förenar nytta med nöje
Jag gnider mig mot cykeln
Längre österut kan man inte komma på Mallis
Kusten
Dagens lunch
En film på hur borrandet kan se ut, svagt motlut, 38 km/h

fredag, januari 01, 2010

Brunna Hellriders under luppen

Nu ska ni läsare (om det nu finns några till den här bloggen) äntligen får höra sanningen från Mallorca då jag, Fredrik, har fått äran att skriva ett gästinlägg i bloggen.
Igår tog gruppen en välbehövlig återhämtningsdag. Själv blev jag rastlös efter några timmar i sängen och stack ut och sprang en runda följt av ett simpass i hotellets pool. Många voltvändningar blev det då poolen är endast 10 meter. Olle öppnade ögonlocken strax innan det var dags för gruppen att göra entré på stadens gator. Efter att ha irrat runt på stan hittade vi tillsist en restaurang vi kände oss bekväma med. Till alla gästers förvåning skötte en tysk äldre herre underhållningen. Han konverserade med alla gäster inklusive oss (Matte såg måttligt road ut), skötte musiken samt dansade tango med damerna. 2009 kunde inte ha fått ett bättre avslut! När vi hade avnjutit en utsökt middag och det började närma sig midnatt var det dags bege sig hemåt. Det var som att plötsligt befinna sig i operation desertstorm. Det blåste stormvindar, sanden ven om öronen, raketerna flög helt okontrollerat i luften. Matte och Olle flydde för sina liv mot hotellet. Mange och jag hade svårt att hålla jämna steg med dem och hamnade lite på efterkälke då plötsligt en spanjor kastade en bomb framför våra fötter och vi tvingades kasta oss i skydd. Som tur är klarade vi att ta oss oskadda fysisk till vårat hotellrum. De psykiska skadorna kommer alltid att finnas kvar. När vi vaknade upp på årets första dag blåste det fortfarande ordentligt men det stoppade oss inte från att ta årets första cykeltur. Återhämtningsdagen hade gjort Mange gott och han såg mycket piggare ut. Undra hur länge han klarar av att hålla fasaden uppe? Olle och Mange turades om att försöka köra slut på mig i backarna. Än så länge har de inte lyckats men kollapsen kommer allt närmare. Matte var betydligt segare uppför men utför är han en jäkel ska ni veta. Det är som han blir ett med cykeln och behärskar den till fullo i kurvorna. Det blev blygsamma 8 mil med ett rullsnitt på dryga 23 km/h så ni förstår säkert att det var ganska tuffa förhållanden, mycket vind och många höjdmeter. Imorgon väntar en monstertur på ca 24 mil då vi ska försöka ta oss så längt österut som möjligt. För att klara detta har vi bestämt oss för att tillfälligt gräva ner stridsyxorna och glömma allt gammalt groll mellan team Brunna Hellriders och Stockholm City Triathlon och alliera oss för att gemensamt ta oss ann uppgiften. Ikväll väntar många teambuldingövningar om detta ska lyckas. Nedan följer några härliga bilder så att ni läsare själva kan skaffa er en uppfattning om läget här nere.
Mange är så trött efter en dags cyklande så att han inte ens orkar bära korgen

Matte njuter av att äntligen nått toppen

Mange i ett apatiskt tillstånd Vem har sagt att man inte kan vara sexig i cykelutrustning

Ett dimmigt nyårsfirande med Brunna Hellriders Olle förenar nytta med nöje Blåste det idag eller Matte testar krafterna i Galileastigningen
Fredrik "Bergakungen" Robertsson
Gästbloggare