fredag, september 25, 2009

Off season

Det är ganska skönt när "träningstvånget" inte ligger som en tung sten på axlarna. Trots allt har det blivit några ordentliga styrkepass och kroppen känns redo för säsongen av styrka. Det är alltid kul när man kommer in i ett stim, och nu gör det inget om kroppen blir lite tung.

Suget efter utmaningar kom tillbaka nästan direkt efter säsongen var slut. Nästa säsong ska vara full av sådana, mer om det senare. Roslagshösten som gick förra helgen blev en mysig höstrunda. Det var tungt i början, men mot slutet kände jag mig hyfsat stark och hade efter att ha jagat ikapp en utbrytning ett eget försök att gå ifrån när det var 7-8 km kvar; det finns kvar en del kräm trots lite cykling på sistone.

Jag tänkte köra en serie med inlägg där jag berättar om min egen träning och hur jag tänker. Baserat på vetenskap, teorier, egen erfarenhet och inspirerat från andra.
Det kommer vara uppdelat i olika kategorier. Start inom kort.

Nästa vecka drar jag igång simningen igen. Hoppas jag inte glömt bort hur man gör bara. Tidiga morgonpass innan jobbet är tanken, eftersom 50:an inte är ledig på kvällarna. Det blir övning i disciplin då jag är otroligt morgontrött. Något i mitt DNA verkar vara fel på just den punkten. Jag har i alla fall många idéer på hur jag ska träna och lite övningar jag kan använda mig av. Framför allt handlar det om vattenläge, vilket ska hjälpas av bättre  sparkar, även bättre grepp där hela underarmen och handen fångar vattnet, samt att armbågarna kommer högt upp så att draget blir rakt i genom vattnet. Jag är ju kass på simma så utvecklingen har goda chanser att få en brant kurva. Oktober och november kommer innehålla sparsamt med cykel och löpning, till fördel för styrka och simning.

Later!
Magnus

fredag, september 18, 2009

Slut på säsongen

Beslutade idag att sälja min start till Lidingöloppet och därmed ses säsongen som avslutad. Jag ska förvisso köra Roslagshösten på söndag, men det är ingen tävling och jag har inga prestationsmål. Jag känner mig mätt på denna säsong och är verkligen nöjd; alla mål är uppnådda; Ironman, tiderna på marathon och halvmarathon, kört duathlon och triathlon tävlingar, lärt mig simma.
Nu ser jag fram emot lite rekreationsträning och grovplanering av nästa säsong, samtidigt som jag kan njuta av några kalla och lägga på mig lite vikt.

Tanken är nu att det blir förberedande träning fram till december då jag ska dra igång den aerobiska träningen. Jag kommer satsa på rörlighet, stabilitet och balans först och främst, sedan styrka och till slut power.

Ser fram emot nästa säsong, som kommer innehålla några högt uppsatta mål. Inspirerande!

Dags att vila...

måndag, september 14, 2009

21098

Tänkte lämna en kort rapport från Stockholm halvmarathon som gick i lördags 16:30.
Målsättningen var under 1.20. Jag visste att farten fanns i kroppen sen helgen innan, frågan var om det skulle hålla i 21 km.

Det var festligt värre i Kungsan i helgen, fullt av folk.
11 000 hade anmält sig till loppet. Jag skulle starta i led B, bakom dom seedade löparna. Det var trångt i starten då vägen var ganska smal, det lossnade dock efter en knapp kilometer. Jag kunde springa i min egen fart, eller rättare sagt ta rygg på någon annan och låta den sköta farten. Pulsen höll sig mellan 185 och 190. Jag höll hela vägen in i mål och var grymt nöjd. Tiden blev 1.19 och jag blev 65:a av ca 6000 herrar som gick i mål. Snittpuls 187 bpm.


DistansTotaltidSträcktidMin/kmPlac
5 km0.18.2618.263.41/km75
10 km0.37.0118.343.42/km68
15 km0.55.5918.583.47/km64
20 km1.15.0119.023.48/km66
Mål1.19.044.023.40/km65


Firade det hela med ett par polare på Söderkisen, middag och en mellanöl :-)

Later!
Magnus

söndag, september 06, 2009

Duathlon SM, två timmar smärta

I lördags var det SM i världens största sport, duathlon. Eller inte! Tyvärr är det inte så många som tävlar i denna gren, fast sett till hur många som utövar löpning och cykling i någon form så kan nog väldigt många referera till vad det innebär. Att springa 10 km, cykla 40 km och sen springa ytterligare 5 km är något som är fruktansvärt jobbigt - ren och skär smärta i två timmar.

På förhand såg det ut att bli ett starkt startfält. Clas Björling - Sveriges bästa ironman och vinnare av duathlon SM fyra eller fem gånger tidigare. Fredrik Swahn som kom 10:a på duathlon EM. Dessa två var favoriter till segern. Några andra starka namn kom aldrig till start tyvärr.

Det var en solig och väldigt blåsig dag uppe i Knivsta. Starten gick kl 11:00, jag kom iväg väldigt bra och hade rygg på en duktig löpare, efter första 5 km-varvet så orkade jag inte hålla samma fart och släppte, istället slog jag av lite på farten och fick istället sällskap av tre personer som jag följde ända till växlingen. En av dessa (Erik Norén) kom 2:a i duathlon-cupen i våras, där Fredrik Swahn vann överlägset. Alltså gjorde jag en bra första löpning. Jag kom ut som 10:a till cyklingen och som 2:a av kvartetten jag sprungit med. Det var enorm sida-mot ut och tvärtom hem på en kuperad bana, varvet mätte två mil. Jag plockade tidigt två placeringar men lyckades inte nå fram till Norén. Jag låg således 8:a och drygade ut försprånget till bakomvarande under hela cyklingen. Hade tyvärr gjort en miss med vätskan då jag dels inte fyllt helt och dels hade en för liten flaska.

I växlingen inför sista löpningen så krampade min vänstra vad när jag skulle börja springa, nu var det en mjuk gräsmatta/åker som var väldigt ojämn, jag trampade snett och hade inget att sätta emot med då jag försökte slappna av i vaden. Stukade därmed foten, men haltade på ett par hundra meter, funktionärerna blev duktigt oroliga och kommentatorn fick lite att surra om. Jag kanske hämmades litegrann av detta men framför allt är jag för dålig på att springa efter cykling, jag har inget tryck i benen. Därför gjorde jag en dålig tid på sista fem, dock höll jag min 8:e plats in i mål.

Resultat http://www.svensktriathlon.org/t4i.aspx?p=107477
Tider:
37:34, 1:06:39, 21:03 = 2:05:16

Kul är att jag slog Clas Björling på cyklingen (om nu den manuella tidtagningen stämmer). Han hade bästa tid på sista löpningen, men slutade 3:a efter en överlägsen Fredrik Swahn.

Den 12/9 är det dags för Stockholm halvmarathon, där ska jag under 1:20, kom och heja!

Ciao / Magnus

tisdag, september 01, 2009

Lerig Finnmarkstur


För mig betyder Finnmarksturen något speciellt. I år var det 18:e upplagan. Jag har varit på plats alla år. De två första åren var jag för liten för att köra själv. Då fick jag nöja mig med att vara publik och heja fram storebrorsan och hans kompisar. I år var det alltså min 16:e start. Två gånger har jag brutit. Magnus körde sin 5:e tur. På slutet av 90-talet hade Finnmarksturen sin peak i antal deltagare. Några år var det fler än 2000 startande. I år var det cirka 600.

Vi åkte upp tillsammans med det suveräna supportteamet, mamma och pappa, Brunna Hellriders enda hedersmedlemmar. 06.30 på lördagsmorgonen. Resan upp till Ludvika tog cirka två timmar. Vi hämtade ut nummerlappar och gjorde oss klara för racet. Magnus startade i det främsta ledet tillsammans med eliten och jag i ledet bakom.

Klockan 10.00 gick starten från Hillängens IP. Det är mastersstart ut ur Ludvika som leddes av ett antal motorcyklar. Efter några minuter släpptes startfältet iväg. Det märktes ganska direkt att det här skulle bli en lerigt tillställning. Det var en del vattenpölar på de inledande grusvägspartierna där det under tidigare upplagor varit torrt. Jag hittade ganska fort ett lagom tempo. Under de mer lättåkta partierna så låg man gärna i små klungor för att spara lite energi. Efter 12-13 km hade vi vår första langning.

Milen rullade på och cykeln blev allt lerigare och lerigare. Det kändes som jag höll rätt jämt tempo. Man blev omkörd av någon ibland och ibland körde man om nån annan. Upp mot bergspriset i Skattlösberg var det rätt tungkört. Mycket lera och stenigt på nåt ställe. Strax innan kontrollen hade vi vår andra langning (50 km).
Strax innan Ljungåsen där det andra bergspriset var är det en lång härlig uppförsbacke på grus. Där kämpade jag mig ikapp en ck Valhallcyklist som hade åkt om mig någon kilometer tidigare. Efter Ljungåsen var det utför en bit innan man kommer in på surhålet. Där är det alltid blött. I år var det en blött år och då var det extra blöt och lerigt. Då det var bara att kliva av och klafsa i lera cirka 100 meter. Efter det var det lättåkt fram till Grängesberg. Där hade jag, ck Valhallcyklisten och en kille från Smack ett bra samarbete och vi kom ikapp några ensamma cyklister. I Grängesberg var det dags för sista langningen.

Efter Grängesberg blev jag och Smackcyklisten ifrånåkta av de andra i vår grupp. Vi höll sedan mer eller mindre ihop resten av loppet. Han var lite snabbare på de tekniska partierna, tack vare bredare däck och lägre tryck, medan jag drog ifrån på grusvägarna och uppför. I slutet så gjorde jag ett lite ryck och fick några sekunder som höll ända in i mål. Tack för sällskapet och draghjälpen! I mål var man som vanligt helt slut. Tiden blev ca 5.13

Magnus berättelse: Som redan nämnt är Finnmarksturen speciell för familjen O. Alla har kört utom mamma, men hon har supportat i vått och torrt, till och med när pappa körde 1997 som 50-åring, han spenderade ungefär dubbla vår tid på banan, men vad gör man inte för att få njuta länge i det förmodligen blötaste FMT nånsin. Hur som helst en stark insats! Själv har jag fler lopp som supporter än som tävlande. Jag har haft en fin utveckling under mina fyra tidigare lopp. I år fick jag starta i elitledet längst fram, något jag hade som mål för två år sen då jag körde mitt senaste lopp. Spännande men tyvärr var jag dåligt förberedd för mtb-cykling, jag är dock en bättre cyklist nu än för två år sen. Jag kom iväg bra i starten och  låg faktiskt med i en rätt stor ledarklunga första 7-8 km.  Hittade sen en fin grupp, ganska hårt tempo men jag tänkte att det får bära eller brista.

Pssssccch! Så kul låter det när man får punka. F-ordet och hojjen upp och ner för att få av hjulet snabbt, tar fram min kondomtunna extraslang som jag tyckte var supersmart att ha med då den tar lite plats. Gegga och grus mellan slang och däck bäddar ju för en ny punka, men punkadjälvulen var nöjd där. Man blir omåkt av många när man står still, även om denna lagning tog ca fyra min. Nu körde jag på men lite lugnare. Nackdelen är att man hamnar med långsammare cyklister och därmed inte kan få särskilt mycket hjälp.

I backen efter Ljungåsen fick jag sällskap av två killar som jag körde med till den sista backen då det är en mil kvar. Krabobacken - kramp i hamstrings bilateralt, ungefär som ett brev på posten då formen som sagt inte var helt hundra. Jag fick stå still ett par minuter och tappade således min lilla grupp. Efter att ha gått uppför det brantaste partiet kunde jag köra igen. Höll en lagom fart in i mål och landade precis under fem timmar, avståndet till vinnaren var ungefär som för två år sen men med 10 minuter extra cykling för båda.