Ironman, Kalmar triathlon

Det känns som att man tagit examen i fysisk utmaning nu, och efter examen börjar man ju jobba på riktigt. Det är alltså dags att träna på allvar. Jag har i alla fall hittat den sport jag vill satsa på och se hur bra jag kan bli. Kalmar triathlon var en härlig upplevelse och jag säger redan nu att jag kör nästa år igen. Tiden blev 10:15; en kvart mer än jag trott innan, fast jag hade räknat ganska bra. Simningen tog 1:17, cykeln 5:01 och löpningen 3:50 + 7 min i växlingar. Bara 15 min fel på löpningen.

Matte fick 12:40 i sluttid, starkt jobbat.

För 5 år sedan tyckte jag att ironmandistansen var omänsklig och något jag bara kunde drömma om. Då hade jag ett marathon och en klassiker på CV't. Nu hade jag faktiskt tappat respekten för distansen. Jag var perfekt förberedd fysiskt och mentalt tack vare flera år med långlopp och långa cykelutflykter. Dessutom har jag lyckats med dom mål jag haft de senaste åren.

På fredagsmorgonen packade vi bilen och hämtade sen upp Fredrik som skulle köra sprinten kvällen före vårt race. Vi kom ner till Kalmar vid halv två och hade gott om tid till mötet som var 14:30. Jag lyckades hamna på den engelska versionen av tävlingsinformationen. Hängde på en ström människor som gjorde att jag hamnade i en väldigt liten föreläsningssal för 600 personer. Jag anade rätt fort att något var fischy, men stannade ändå kvar. Fick i alla fall en skön omgång i svengelska samt ljudeffekter då föreläsaren inte hittade orden, svinkul!

Efter att ha fått tillgång till en kompis stuga, som låg endast 1 km från tävlingsområdet, så kollade vi in Fredrik som gjorde ett grymt lopp. En 11:e plats och en tid under timmen fixade han. Dessutom näst snabbaste löptid. Vinnare blev Björn Andersson, en av Sveriges tre triathlonproffs. En kille som kom 4:a på SM i tempo på cykel, det säger en del om hans cykelkapacitet.

05:00 lördag morgon - mobilens larmsignal Born to run väcker Brunna hellriders ur djupsömnen. Blå himmel och sol redan. Ingen aptit hade jag, alldeles för nervös. Jag har oftast lite ångest inför stora grejer innan starten; man vet att det snart är dags och att det kommer bli sjukt jobbigt.

Simning: Här skulle man själv seeda sig genom att ställa sig långt fram eller bak. Jag ställde mig något bakom mitten. I starten var det rejält trångt, precis som väntat. Det blev tarzan-sim i 300 meter, sen kunde man simma någorlunda, men det var trångt länge. Ute på djupa vattnet låg jag en bit utanför strömmen av folk för att hitta en skön rytm. Det blåste ganska hård motvind med en del vågor. Kom upp från första varvet på 37 min, perfekt tänkte jag, håller budget! Andra varvet tog 40 min utan stress.

Cykling: Hingsten hade pumpats med 10 bar dagen till ära, något jag upptäckt att däcken klarade av så sent som kvällen före. Ganska bra eftersom jag tränat på 8 bar.

Något övertänd drog jag i mig nästan en hel flaska sportdryck direkt på cykeln vilket gjorde att magen kändes tung hela första cykelvarvet. Vi hade motvind på vägen ut och medvind på vägen hem. I medvinden gick det rejält fort, synd att man inte hade dischjul (som funkar lite som ett segel), men nästa år har jag det. Eftersom vi cyklade samma väg ut och in så möte man cyklister hela tiden, vilket gjorde att man fick se eliten. Dom hade bra tryck på cykeln. Ted Ås som cyklade snabbast höll ett snitt strax över 40 km/h. Jag hade lite ojämna varvtider men det är så det ska se ut. 5 timmar ger ett snitt på 36 km / h. Tyvärr har jag inte vant mig helt vid tempoställning och fick lite ont i ryggen.

Löpningen: Dags för ett marathon. Jobbigt, ont, kramp, magstrul... När jag sprungit hälften så hade jag 1:50 på mig att fixa 10 h. Det gick dock för långsamt dom nästkommande 10 km så jag bestämde mig för att inte forcera och riskera att trasa sönder benen totalt eftersom risken att missa var för stor. Jag har i flera lopp dom senaste åren klarat mig på håret för mina uppsatta tider, inte missat en gång, men fått ge enormt mycket mot slutet. Nu infann sig en skön känsla när jag bestämde mig att ta det lugnt. Jag visste att jag skulle fixa målsnöret bara några minuter sämre än tänkt. Det var ju trots allt debut, inga referenser what so ever! En annan bra sak var att jag inte en enda gång hade en tanke på att jag ville bryta eller sluta. Det brukar jag ha, även på ett en-mila lopp. Så stark var viljan att klara en Ironman.

Resultat: http://www.kalmartri.com/liveresults.php?lang=1

Nästa år ska jag vara bättre på simma. 1:05-1:10 är målet.

Cyklingen, med träning och nya hjul, kan jag fixa 4:45 tveklöst.

Löpningen har jag bra fart i, måste bara få benen att orka långt, längre, längst...

Fredrik i slutspurten

06:30 i växlingsområdet

Varvning för simtäten

Matte inför växling

Mr Randonné drar på cykelutflykt

Jag efter första cykelvarvet

Daniel på sin andra IM

Mina sista metrar

Puss och kram

//Magnus