Den 10 augusti åkte Brunna Hellriders till Norge för en massa underbar bergs- och fjordcykling. Nu blev inte vädret riktigt vad vi hade tänkt oss. Det regnade rätt mycket och vi kunde inte genomföra alla inplanerade cykelpass. Men vi fick i alla fall en del fin cykling i underbar omgivning. Tyvärr hade vi ett minneskort som pajade så vi har inga bilder från de första dagarna.
Dag 1
Måndag eftermiddag rullade vi iväg med en fullpackad bil. Vi åkte runt 60 mil och slog upp tältet runt 1-tiden på natten. Det blev lite längre än planerat men desto kortare att åka dagen efter.
Dag 2
På tisdagen åkte vi de resterande 30 milen till Övre Årdal och var framme vid 11-tiden. Vi fixade lite käk och bytte om till cykelkläder och gav oss iväg. Det började ganska direkt med en rejäl stigning. Den bestod av två etapper med 500-600 m stigning vardera och lite lättare åkning däremellan. Vi passerade bomstationen på 1300 möh. Därefter var det några hundra höjdmeter ner till Turtago. efter det bar det uppför igen. När vi var uppe på ca 1350 möh valde vi att vända. Då bröt helvetet lös, dvs regnet kom. Man är inte så kaxig när det är några plusgrader uppe på fjället och man ska köra utför med dålig sikt blöta vägbanor och bromsar som tar lite halvrisigt, långtifrån njutbart. När vi hade kommit ner en bit stannade vi till på en rastplats och ställde oss inne på en toalett och huttrade. Efter en halvtimme fortsatte vi neråt mot Turtago igen. När vi var framme fick vi äntligen köra lite uppför igen. Det behövdes verkligen eftersom vi båda var lite nerkylda. Värmen kom sakta tillbaka och regnet hade upphört så den resterande biten ner mot Övre Årdal gick smärtfritt. Det blev totalt ca 9 mil med många höjdmeter.
Dag 3
Dagen efter åkte vi vidare till Laerdal. Därifrån körde vi Aurlandsvägen. Det var lite småblött på vägarna sen tidigare regn. En riktigt härlig stigning. Inte lika brant som dagen innan. När vi väl var uppe på toppen så körde vi några kilometer plattåkning. Eftersom gårdagen hade varit rätt påfrestande valde vi att vända istället för att fortsätta ner mot Aurland. Och vad händer strax efter att vi vänt? Jo det börjar regna. Men som tur var så var det bara några stänk. Jag lyckas med bedriften att ha av bakväxelvajern. Den var avskavd några centimeter in vid infästningen till växelreglaget. Tur i oturen så var det bara plattåkning med några småbackar innan den långa utförsåkningen började. Gissar att mätaren stannade på 6-7 mil.
Men dagen var långt ifrån slut. Vi åkte vidare mot Vikfjället. Först skulle vi igenom den 24 km långa Laerdalstunneln. Imponerande bygge. Sedan var vi "tvungna" att prova den relativ korta men svinbranta stalheimsvägen - runt 18% lutning. Jag körde med 34-23 och Magnus hade 39-25 som lägsta växel. Man fick ligga på riktigt hårt för att ta sig framåt. I svängarna var det hyfsat platt så där fick man några sekunders vila innan det var dags för nästa raka. Väl uppe så var båda rejält trötta. Om ni har vägarna förbi så måste ni testa denna grymma stigning. Vi åkte vidare och tog en natt i tält på fjället.
Dag 4
Vi tog oss över Sognefjorden med bilfärja och stannade till några mil norr om Wadheim. Hade tänkt oss en platt 18-milare. Men allt regnande satte stop för det. Eftersom vi är två supermesar så gillar vi inte att cykla i regn. Vi fick totalt ihop runt 3 mil. Resten av tiden satt vi och käkade snask och läste böcker i bilen. Svinkul med andra ord.
Dag 5
Vi vaknade upp som två frågetecken och undrade varför det inte regnade. Nåt måste vara fel?? Vi bestämde att 18-milaren som inte blev av dagen innan skulle köras. Det var riktig skönt att susa fram längs med fjordarna med torra vägbanor och en sol som hälsade på mellan varven.
Dag 1
Måndag eftermiddag rullade vi iväg med en fullpackad bil. Vi åkte runt 60 mil och slog upp tältet runt 1-tiden på natten. Det blev lite längre än planerat men desto kortare att åka dagen efter.
Dag 2
På tisdagen åkte vi de resterande 30 milen till Övre Årdal och var framme vid 11-tiden. Vi fixade lite käk och bytte om till cykelkläder och gav oss iväg. Det började ganska direkt med en rejäl stigning. Den bestod av två etapper med 500-600 m stigning vardera och lite lättare åkning däremellan. Vi passerade bomstationen på 1300 möh. Därefter var det några hundra höjdmeter ner till Turtago. efter det bar det uppför igen. När vi var uppe på ca 1350 möh valde vi att vända. Då bröt helvetet lös, dvs regnet kom. Man är inte så kaxig när det är några plusgrader uppe på fjället och man ska köra utför med dålig sikt blöta vägbanor och bromsar som tar lite halvrisigt, långtifrån njutbart. När vi hade kommit ner en bit stannade vi till på en rastplats och ställde oss inne på en toalett och huttrade. Efter en halvtimme fortsatte vi neråt mot Turtago igen. När vi var framme fick vi äntligen köra lite uppför igen. Det behövdes verkligen eftersom vi båda var lite nerkylda. Värmen kom sakta tillbaka och regnet hade upphört så den resterande biten ner mot Övre Årdal gick smärtfritt. Det blev totalt ca 9 mil med många höjdmeter.
Dag 3
Dagen efter åkte vi vidare till Laerdal. Därifrån körde vi Aurlandsvägen. Det var lite småblött på vägarna sen tidigare regn. En riktigt härlig stigning. Inte lika brant som dagen innan. När vi väl var uppe på toppen så körde vi några kilometer plattåkning. Eftersom gårdagen hade varit rätt påfrestande valde vi att vända istället för att fortsätta ner mot Aurland. Och vad händer strax efter att vi vänt? Jo det börjar regna. Men som tur var så var det bara några stänk. Jag lyckas med bedriften att ha av bakväxelvajern. Den var avskavd några centimeter in vid infästningen till växelreglaget. Tur i oturen så var det bara plattåkning med några småbackar innan den långa utförsåkningen började. Gissar att mätaren stannade på 6-7 mil.
Men dagen var långt ifrån slut. Vi åkte vidare mot Vikfjället. Först skulle vi igenom den 24 km långa Laerdalstunneln. Imponerande bygge. Sedan var vi "tvungna" att prova den relativ korta men svinbranta stalheimsvägen - runt 18% lutning. Jag körde med 34-23 och Magnus hade 39-25 som lägsta växel. Man fick ligga på riktigt hårt för att ta sig framåt. I svängarna var det hyfsat platt så där fick man några sekunders vila innan det var dags för nästa raka. Väl uppe så var båda rejält trötta. Om ni har vägarna förbi så måste ni testa denna grymma stigning. Vi åkte vidare och tog en natt i tält på fjället.
Dag 4
Vi tog oss över Sognefjorden med bilfärja och stannade till några mil norr om Wadheim. Hade tänkt oss en platt 18-milare. Men allt regnande satte stop för det. Eftersom vi är två supermesar så gillar vi inte att cykla i regn. Vi fick totalt ihop runt 3 mil. Resten av tiden satt vi och käkade snask och läste böcker i bilen. Svinkul med andra ord.
Dag 5
Vi vaknade upp som två frågetecken och undrade varför det inte regnade. Nåt måste vara fel?? Vi bestämde att 18-milaren som inte blev av dagen innan skulle köras. Det var riktig skönt att susa fram längs med fjordarna med torra vägbanor och en sol som hälsade på mellan varven.
Efter 7 mils härlig cykling på i stort sett bilfria vägar var vi framme vid Atlantkusten.
Tillbakavägen var lite längre och innehöll ett backigt parti med några mil kvar. Nedförskörningen mot Wadheim var riktigt läcker. Smal väg längs berget med en kant som i princip gick rakt ner ett 50-tal meter. Därifrån var det en underbar utsikt. Bilden nedan är tagen därifrån.
Efter en härlig långtur var vi tillbaks och det smakade riktigt bra med lite stormköksmat.Dag 6
Nu hade vi tagit oss längre norrut och parkerat en bit upp i stigningen några mil öster om Stryn. Cyklarna fixades i ordning och vi började cykla uppför. Efter någon kilometer svängde vi av stora vägen och fortsatte på gamla Strynefjällsvägen. En riktig fin stigning med lagom lutning så man kunde ligga på distansfart och inte bli alltför sliten.
Skaplig utsikt
Mycket forsande vatten
Får får får, nä lamm.
Slut på stigningen
Vi vände om hemåt och fick självklart lite regn på oss den sista biten. Vi hade lite planer på en kvällsrunda. Men den blev inte av pga risigt väder.Dag 7
Vi hade siktet inställt på Geiranger. Som vi hade höga förväntningar på. Tyvärr var det lite regnigt och en stundtals dimmigt, därmed fick vi inte så mycket av den härliga utsikten som man kan få en solig dag. Vi cyklade upp och nerför Örnvägen. Sedan blev vi sittande i bilen några timmar för att vänta in regnet och cykla upp den vägen vi hade kommit med bilen tidigare på dan. Tyvärr ville inte vädret vara med oss denna dag så vi drog vidare mot Trollstigen istället. Vi tog det lugnt i bilen resterande dan och hoppade sen in i tältet och lyssnade på regnsmattret.
På fjället innan Geiranger
Geirangerfjorden från Örnvägen
Dag 8
En ganska ok dag, det började med uppehåll, dock lite blött på vägbanan. Vi begav oss iväg mot trollstigen. Troligtvis den mest kända stigningen i Norge. Det kan man förstå då det var otroligt vackert. Själva stigningen är 400-500 höjdmeter. Vi tog det rätt lugnt uppför och fotade en hel del. Det var en del dimma som drog förbi. Så ibland var det riktigt dålig sikt och ibland klarnade det upp och det gick att få ganska ok utsiktsbilder. Väl på toppen bestämde vi att vi skulle köra uppför en gång till. Den här gången var det backtävling. För att det skulle bli lite spänning fick jag lite försprång. Magnus startade 1 min och 10 sek efter mig. Upp hade han plockat in cirka 50 sekunder så jag fick vara "bergakung" för en dag i alla fall. Nu kände vi att vi var klara med Norge. Allt regnande hade satt sina spår. Nu var det dags att styra kosan tillbaka mot Sverige och Funäsdalen.
Dags att ge sig på Trollstigen
Nedförskörning på vägen upp
Inte långt kvar
Början på Trollstigen
Film från TrollstigenDovrefjäll, luftning av bil.
Hej då Norge!
Renar ockuperade vägen
Vi kom fram till Funäsdalen sent på eftermiddan. Eftersom vädret var fint så tog vi en liten kvällstur. Först upp till bruksvallarna och tillbaks. Efter det åkte vi tillbaks en bit på Rv 84 för att kunna få en skön och rak nedförskörning där vi skulle slå hastighetsrekord. Det gick väl inte så himla fort. När vi i botten på backen jämförde hastigheter visade det sig att vi båda hade 74,2 km/h som toppnotering.
Dags för lite snabbåka utför
Dag 9Det blev en riktigt långtur. Vi körde söderut på väg 311. Efter några mil vek vi av mot Lofsdalen. Där fikade vi ordentligt och fortsatte sedan mot Rv 84 igen. Bara 102 km till Funäsdalen, 13 mil avverkade. Totalt 23 mil helt utan sevärdheter - mental träning deluxe!
Sune och Rune fikar utanför Ica i Lofsdalen
Äntligen en väg där man kan trampa på lite
Dagen efter rullade vi hemåt och cykeläventyret var slut för den här gången. Nästa år blir det nog alperna istället./Mattias
