The loneliness of the long distance runner

Igår var planen att få lite distans i löparbenen. Siktet var inställt på Edsviken runt, vilket är ungefär 23 km. Nånstans i bakhuvudet hade jag tänkt att det skulle vara ballt att fortsätta runt Brunnsviken också, en runda på 3 timmar.

Jag förberedde ett vätskebälte med stark saft och aminosyror. Klädde mig med shorts utanpå tightsen, ullstrumpor, en på ryggen sönderklippt Craft t-shirt + jacka och underställs-tröja. Man är sjukt proffsig när man börjar modifiera sina kläder. Konstigt nog görs det alldeles för lite kläder med mer material fram än bak.

Efter 25 min rundade jag Edsvikens norra vik och satte kurs söderut. För det mesta springer man längs vattnet (isen). Det var mycket folk ute igår och trångt på gångvägarna/stigarna. När jag kom till Stocksundsbron efter 1:20 så kände jag mig pigg och valde att ta mig an Brunnsviken. Det gick ganska bra ner till södra spetsen sen började dom negativa tankarna dyka upp. Jag hade sprungit 1:50 och musklerna började göra ont, jag grimaserade och ville hem....

Då tänkte jag - det är nu det börjar, anledningen till att träna långt, det är precis här jag vill vara. Det skulle bli jag mot smärtan, frågan var bara hur mycket.

Jag fortsatte upp i Hagaparken, fantastiskt fint där. Förutom att det byggs kring kronprinsessans och "mannen av folkets" nya boende. Kan de inte hitta någon annanstans att bo, måste de förstöra något av det finaste naturområdena i Stockholm.

När man pratar om Bang for the buck så måste kungahuset hamna tveklöst sist, de hamnar nog bakom champangesprutarna i st Tropez till och med.

Efter att ha sprungit lite längre än vanliga vägen, nådde jag i alla fall slutet på Brunnsviken och fortsatte via Ulriksdals slott. Nu började smärtan på riktigt. Tidigare var det smärta som man kan tänka bort med lite Rocky Balboa i lurarna eller Megan Fox på en sandstrand. På nästa nivå är tankarna konstigare och konstigare, typ att man undrar om det finns en isvak att dyka ner i och försvinna...

Jag orkade dock hela vägen hem och klockan stannade på 2:50. Sträckan är oklart men 33 km skulle jag tippa, ganska oväsentligt med tanke på underlaget. Jag sprang i alla fall lika lång tid som jag ska göra på marathon. Jag ska nog försöka få till ett sånt här pass var 14:e dag så jag får träna på att uthärda smärtan.

/ Mannen av folket

Living large

Idag gjorde jag en tung investering. En klippning för en mindre förmögenhet stog på inköpslistan. By Barda-salongen (ja, Jean Pierre) i stekarkvarteren stog för frisören (Farsan vrider sig nog nu ;-) ). Ett tips jag fått från en pålitlig källa. Jag blev några gram lättare men ett par snäpp hetare, bra deal, jag är helnöjd, vilket jag sällan är efter ett besök hos barberaren. Man får vad man betalar för!

Supermotiverad kom jag hem för ett planerat 4x4 min på trainern. Det första sedan Mallis. Här om dagen klämde jag en fyra på 400 W. Därmed var ribban satt.

Det blev enligt följande. Jag tog långa pauser. Varför? - för jag kan! ;-)

400, 370, 350, 350. Slutpulsar 187, 187, 181, 182. Mitt max är 200.

Aldrig... Aldrig nånsin har jag presterat så bra på en trainer. Watt-talen är inte sanna, men tidigare har jag som bäst kört typ 4x 340 W men inte med så hög puls. Från den andra intervallen krampade vaderna och jag tänkte lägga ner ett flertal gånger, men malde på. Jag får aldrig kramp i vaderna vid cykling - slutsats?

Det har känts bra senaste veckan. I bassängen är jag rejält på gång, det känns som jag är nere på mina tidsmål för IM-simningen redan nu. Cyklingen är ju superbra redan. Löpning har känts kanon den också även fast den är svår att utvärdera i snömodden. Vikten är bra, fettprocenten också. Inget är dåligt!

Pulskurvan

En bild från Galilea på Mallis, för känslan!

//Magnus

Hur går det med träningen då?

Bruschan klämde ur sig frågan härom dagen, eftersom jag inte varit hemma så mycket senaste tiden pga att en söt tjej fått mig på fall... Typiskt! :-)

- Det går bra! svarade jag.

Sedan Mallis har jag tränat på bra.

mån 11/1 , sim + styrka

tis, styrka + innebandy 2 tim

ons, sim + cykel och benrehab

tors, vila

fre, sim + styrka

lör, löpning intervaller

sön, distanslöp 1:40 h.

mån, sim + styrka

tis, cykelintervaller 5x30 sek all out + innebandy

ons, sim + benstyrka/rehab.

OSV... förhoppningsvis!

Det känns riktigt bra, Mallisresan boostade flåset och allt känns lättare. Dock saknar jag dom tunga benpassen som jag inte kan köra pga knäet, men rehaben gör det bättre för varje dag och i helgen ska jag testa det. Löpningen känns kanon trots att jag inte kört så mycket, men nu i januari och februari ska jag fokusera lite på det. Mina planerade superveckor med löpning blir nog inte av.

Motivationen är på topp just nu, simpassen på morgnarna blir roligare och roligare. Hoppas våren kommer snabbt i år.

Konkreta mål för 2010

Sthlm marathon under 2:50 = 40 min/ mil

Kalmar triathlon under 9:30 med en cykling på 4:45 och en topp 10 placering i momentet.

Wish me luck!

/Magnus