Hur går det med träningen då?

Bruschan klämde ur sig frågan härom dagen, eftersom jag inte varit hemma så mycket senaste tiden pga att en söt tjej fått mig på fall... Typiskt! :-)

- Det går bra! svarade jag.

Sedan Mallis har jag tränat på bra.

mån 11/1 , sim + styrka

tis, styrka + innebandy 2 tim

ons, sim + cykel och benrehab

tors, vila

fre, sim + styrka

lör, löpning intervaller

sön, distanslöp 1:40 h.

mån, sim + styrka

tis, cykelintervaller 5x30 sek all out + innebandy

ons, sim + benstyrka/rehab.

OSV... förhoppningsvis!

Det känns riktigt bra, Mallisresan boostade flåset och allt känns lättare. Dock saknar jag dom tunga benpassen som jag inte kan köra pga knäet, men rehaben gör det bättre för varje dag och i helgen ska jag testa det. Löpningen känns kanon trots att jag inte kört så mycket, men nu i januari och februari ska jag fokusera lite på det. Mina planerade superveckor med löpning blir nog inte av.

Motivationen är på topp just nu, simpassen på morgnarna blir roligare och roligare. Hoppas våren kommer snabbt i år.

Konkreta mål för 2010

Sthlm marathon under 2:50 = 40 min/ mil

Kalmar triathlon under 9:30 med en cykling på 4:45 och en topp 10 placering i momentet.

Wish me luck!

/Magnus

Sköna intervaller

I dag har jag avverkat ett jobbigt pass på trainern. Det blev 4*4 min intervaller. Ett pass som är väldigt populärt bland cyklister. Jag har testat mig fram lite den senaste tiden för att hitta ett lagom motstånd. Det ska vara riktigt jobbigt men inte så jobbigt att man inte orkar genomföra alla intervaller. Mitt upplägg ser ut enligt följande: uppvärmning 4 * 1 min 250 w 3 min 350 w 4 min lugnt För att det inte ska blir för plågsamt har jag ett pulstak på 193 bpm. Går den över det så sänker jag motståndet till 300 w resten av intervallen. Min maxpuls på cykel ligger på 200 bpm. Hur pålitlig effektmätningen på trainern är har jag ingen aning om. Men det spelar ingen större roll. Nu har jag några värden att utgå ifrån iaf. När det gäller själva passet så körde jag första och andra intervallen på full effekt. Slutpuls på första blev 190 och på den andra 192. Under den tredje intervallen blev pulsen lite väl hög. Så de sista 30 s körde jag på 300 w (slutpuls 192). På den sista intervallen blev pulsen för hög och jag körde på 300 w de sista 45 s. Känslan i benen var helt ok i dag. Det bränner ju lite hela tiden. Men det blir inte så mycket värre med tiden, utan det håller sig på en lagom plågsam nivå medan pulsen hela tiden ökar. Nu ska jag köra på enligt schemat och om några pass till så kan jag förhoppningsvis köra på 350 w på alla intervaller. När jag klarat det så ska jag höja moståndet lite. Nu är det bara cirka tre månader kvar tills man kan plocka fram racern och ge sig ut på landsvägarna igen. I år blir det en ny satsning på Vätternrundan med ett stort gäng från Happymtb. Stommen är den samma som förra året. Förhoppningsvis kan jag komma under den där försmädliga 8-timmarsgränsen. Ska prova på lite randonneurlopp också. Nån 40-milare och framförallt en 60-milare vore skoj. /Mattias

Adios

I morgon bitti flyger jag hem från detta grymma träningsläger. Det är med blandade känslor. Det är ju fantastiskt att cykla här, men just nu är jag mätt på vistelsen här, kroppen och knoppen är trötta och träningen måste absorberas. Jag saknar en hel del saker hemma, framför allt att få äta som vanligt. Här nere handlar det mest om bränsle, och det har blivit på tok för mycket skitmat. Det jag minst saknar är kylan, men snön är härlig.

Vi cyklade i alla fall idag. Frulle och sen soft fram till 12 eftersom grabbarna var slitna efter gårdagens runda. Måste säga att Fredrik har imponerat här nere, både med distans och ork. Om någon undrar över mina knän så är det ingen fara, har haft besvären förut och det är bara överansträngning. Det handlar om patello-femoral smärta vilket orsakas av att knäskålen glider lite snett i skåran på lårbenet. Det blir ganska högt tryck mellan dessa två vid cykling och det är väldigt många upprepningar. Det uppstår en lättare inflammation som ger smärta, den är uthärdlig men inte varje dag.

Dagens tur var en platt 11-milare bort till Lljucmajor och sen upp till klostret vid Randa, ca 500 m över havet. Det häftiga med detta berg är att det ligger helt ensamt, bara en kulle liksom, otroliga vyer över hela Mallis. Rekommenderas starkt. Dessutom, om man tar vägen från Palma via flygplatsen så får man köra en magisk raksträcka på ca 11 km. Idag var jag utvilad och har under dagarna här fått rollen som draghäst på platten (ni som vart med på kränkningsrundor vet ungefär). Det började i alla fall med att jag drog grabbarna i ca 2 min i 45 km/h. Sen väntade den omtalade rakan som börjar på allvar i s'Aranjassa. Det är slakmota som går lite upp och ner hela tiden. Olle började grilla på och sen ryckte Fredrik varpå jag tog rygg. Sen ryckte jag och hängde av 80-talisterna. I ensam majestät kämpade jag mot mjölksyran och mina förföljare, som sammarbetade optimalt för att komma ifatt. Till slutet av backen var jag själv (prio ett). Sen var det ju en skylt i Llucmajor också. Fredrik hade gått loss och lyckades komma ifatt mig. Jag slog av och det blev en riktig rysare sista 2 km. Jag försökte rycka flera gånger men det gick inte. Olle malde då förbi oss och tillslut var jag tvungen att satsa allt, men det blev för långt och Fredrik kunde glida om och ta skylten.

Efter en fika uppe på berget i det gamla klostret körde vi ett 3-manna lagtempo som gick i nästan 45 km/h över 11 km. Matte visade på bra tryck i benen. Riktigt nice!

Det känns om man är på gång nu med cyklingen, ska bli intressant att köra på trainern när man kommit hem.

Tack till er som läser bloggen och kul att det kommenteras emellanåt. Ha det!

/Magnus