onsdag, december 30, 2009
Bromsolja till frukost
tisdag, december 29, 2009
The beat goes on
Ännu en cykeldag till ända. Vi har cyklat strax nedanför dom riktiga bergen, så det har varit en blandad etapp, dock med väldigt lite sevärdheter eftersom vi inte varit vid kusten eller på höga toppar. Idag hade vi även Olof med oss som anslöt till gänget igår kväll. Han representerar Stockholm city triathlon precis som Fredrik. Vilket innebär att Sveriges största triathlonklubb och Sveriges minsta cykelsällskap delar ett hotellrum. Det är trångt, luktar inte hallon men trevligt. Lite omkläddningsrums-känsla kan man säga.
Det var i alla fall varmt idag, 18-19 grader skulle jag tippa, kortärmad fungerade utmärkt. Fredrik var som vanligt sugen på utmaningar och låg i så fort det gick uppför. Jag hängde på honom uppför Col de Orient och snodde skylten med en 20 meters spurt. Även ortsskylten tog jag efter en kortare utförskörning. Idag slutade det 4-2-2 Magnus, Fredrik, Mattias. Jag kör därmed i grönt. Fredrik kör i prickigt eftersom han är den enda som kör i alla uppförsbackar. Olof hade en förkylning dagarna före sin resa och vek av efter fikan i Bunyola för att ta kortaste vägen hem, lustigt nog så var han inte på hotellet när vi kom, inte cykeln heller. 10 minuter efter oss kom han hem eftersom han fick problem med navigeringen. 12 mil slutade den långa rundan på.
Nu har vi ätit, duschat, vilat, ätit. I morgon väntar kuststräckan som är bedårande vackert. Nedan lite bilder från dagen.
Backen i Galilea, kanske mellan 20 och 25 % lutning
Höres!
Magnus
måndag, december 28, 2009
Ännu en dag i paradiset
söndag, december 27, 2009
En superdag på cykeln
Idag fick jag min present - one helluva day on the bike!
18 mil i bergen. Där vi körde Sa Calobra (första gången för mig), Piggen baklänges, och sen Col de Soller från norra sidan, även det nytt för mig. Därav förträffligheten med dagens cykelutflykt.
Vi startade 09:00 och tog oss via småvägar i ostlig riktning ovanför Palma.
http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=92793
Rundan ser ut som på länken, liten ändring första milen.
En bild från toppen av Sa Calobra, Matte på bron
Sa Calobra, för er som inte upplevt det, är ungefär som när man byggde bilbana när man var liten. Sjuka konstruktioner insprängt i ett härligt bergspass, där man först kör ner till en liten hamn vid havet för att sen köra 9,5 km uppför. Känslan när man ser ett sånt landskap och solen skiner är euforisk, det jobbiga försvinner.
This is what I'm talking about
På väg upp till Piggen var det ruskigt kallt och blåsigt. Sen var det grym utförsåkning i 19 minuter, nice, man får en del adrenalin kan jag lova. Sen blev det fika i Soller. Uppför kullen i Soller stannade Fredrik precis före serporna började. Jag rullade förbi och skrek jaktstart. Fredrik hade nämligen sett stark ut idag, han är i bra form. Sen är han en tävlingsmänniska som går igång rätt lätt. Det räcker att säga skidskytte så får han bula i brallan ;-)
Han tog upp jakten och krympte avståndet, jag blev ganska knäckt men höll ifrån, sen ökade motståndet och jag gick ifrån lite mer innan toppen. Det här kommer jag få äta upp, men jag är ju sällan ödmjuk, Jante är inget för mig ser ni.
Sen var det transportsträcka hem, segt och med krampkänningar, men skönt väl hemma som vanligt. Det tog 9 timmar, åtta av dessa var effektiv cykling.
- Vad ska ni göra i morgon då
- Vadå? cykla såklart!
Adios
Magnus
lördag, december 26, 2009
Dag 1
fredag, december 25, 2009
Next stop Mallis
tisdag, december 22, 2009
Trainer är inte jätteroligt!

måndag, december 14, 2009
Workout video
onsdag, december 09, 2009
Brunna Hellriders drar till Mallis
Vädret så här års där nere är betydligt bättre än här. dygnsmedeltemperaturen ligger på cirka 11 grader. I april då jag varit där tidigare är det 3-4 grader varmare. Ska bli intressant och se hur kallt det är uppe på Piggen. Hursomhelst så ska det bli riktigt skönt att komma iväg från skitvädret i Sverige.
Jag har knåpat ihop lite rutter som vi tänkt köra. Vädret och hur benen känns får avgöra vilken vi väljer. Vi kommer att bo i Santa Ponca (1,5 mil väster om Palma)
http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=92795
Platt långrunda till ostkusten, 239 km
http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=92794
Ganska platt, Cap formentor, 224 km
http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=92793
Piggen+Sa Calobra, 184 km
http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=92792
Piggen+lite kust, 168 km
http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=92791
Platt inlandstur, 155 km
http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=92790
Inland+sydkust, 145 km
http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=92788
Kuststräckan+Soller 142 km
http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=92787
Gallilea+Orient 114 km
http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=92786
Kusten rehab 84 km
Den som gissar rätt på var bilden är tagen bjussar jag på en snickers på nästa cykeltur.
Nedräkningen har börjat!
/Mattias
Misär, misslyckande, not happy!
måndag, november 30, 2009
Time to be great!
Strax efter åtta var jag på jobbet. Eftersom jag är handledare åt en sjukgymnaststudent så får man skärpa sig lite extra. Vid tre befann jag mig i Huddinge för att plugga med min studiegrupp. Vi har en fruktansvärt tråkig uppgift i kvalitativ forskningsmetodik, sitta och bearbeta en intervju. Sa nån kaffe!?
Trött i kropp, knopp och själ så var jag inte särskilt tänd på att riva av ett benpass, men jag drack min magidryck "Rage" och värmde upp ganska länge sen gick det som en dans. Har blivit mycket starkare och uthålligare i benen senaste 10 veckorna. Knäböj, marklyft, utfall, uppkliv och upphopp.
Sen bar det av in till stan där jag träffade en kompis och kollega som hade ordnat så vi skulle få mäta kroppsfett-procent i en Bod pod. En tillförlitlig metod. När mina siffror kom upp lät det donk, donk, DONK. Det var tre hakor som slog i marken, den sista var min egen. 7,8% stog det. 180 cm lång och 80,4 kg tung. Jag trodde jag låg kring 13-14 nu när det är off season. Dock diskuterade vi lite och jag hade dels ätit strax före och sen tränat lite för tätt inpå så testledaren tippade på 10%. Fortfarande förvånansvärt lågt tycker jag. I somras kan jag i så fall vart nere på 6-7%, då var jag riktigt mager men mådde toppen. Egentligen ganska oviktiga siffror men det är i alla fall kul att ha en referens.
Nu ska det sovas, ända till 08:00. I morgon kväll väntar två nya träningspass, SWEET!
/Magnus
tisdag, november 17, 2009
Skön dag!
Så nu har jag klämt av ett bra benpass med knäböj, uppkliv på hög bänk, utfall med viktskiva på raka armar och upphopp med hantlar. Övningar som skulle få dom flesta att gråta. Nu ser jag fram emot ett eller två "riktiga" benpass per vecka :-)
fredag, november 13, 2009
Friday!
I helgen ska det pluggas, ska försöka klämma in ett löpintervall och ett 90 min distans har jag tänkt.
Idag kom mina nya hjul på posten, hem till dörren. Sweet! Jag saknar dock däck och kassett, premiären blir nog inte förrän till våren. Egentligen konstig tidpunkt att köpa dessa, men jag slog till när Pundet var som lägst (beställda från England) och sparade några kronor. Så nu har jag allt jag behöver. Inga nya prylar förrän resultat gjorts, ska sätta upp ett belöningssystem lite senare.
söndag, november 08, 2009
4 minutes
Jag kör 4 min hårt på 90-93% av Max HR, följt av 4 min återhämtning på ca 70% av MHR. För att motivera mig krävs noggrant utvald musik av yppersta klass. Efter ca 1,5 min vill man sluta cykla, då blundar jag och hittar ett "happy place".
Idag såg låtlistan ut så här:
http://open.spotify.com/user/maverick79/playlist/6CDMWCSh5DpL8itDSgEQa6
Training montage - Vince diCola (Rocky IV, motivationshöjare)
Be somebody - Kings of Leon (Uppvärmning)
Sure feels good - Darren Styles (Oavsett hur man känner sig så blir man redo)
Kickstart my heart - Mötley Crüe (It's all about the heart), första intervallen, 330 watt.
Times like these - Foo Fighters (Akustisk version av en magisk låt), första vilan.
4 Minutes - Madonna och Justin T (Bra flow och passande titel), 330 w.
Lucky man - The Verve (Så jag känner mig)
Rearviewmirror - Pearl Jam (En låt för allt man vill lägga bakom sig, ett måste för att komma framåt), 310 w.
Fake plastic trees - Radiohead (Bara bra låt liksom)
No easy way out - Robert Tepper (Rocky IV, "there's no shortcut home"), 300 w.
Rehab - Rihanna (Efter sista intervallen vill man bara dö)
The drugs don't work - The Verve (Inga genvägar. Just fucking train!)
Effekten var lite klen idag, men jag är ju inte i form, efter Mallis hoppas jag kunna köra samma pass men på 350-360 W.
Så vänner, sätt igång och träna. Mår du illa efteråt så har du lyckats.
Peace!
Magnus
söndag, oktober 25, 2009
Lite planering
Det som har hänt senaste tiden är att magen hänger över byxkanten när jag sitter ner...
80 kg visar vågen. Jag har dessutom reviderat min tävlingsvikt, 73 kg och 7-8% fett är det som gäller. Alltså blir det större diff än tidigare tänkt. Jag kanske går upp lite till oxå.
Jag har nu tränat lugnt i 6 veckor. I december börjar mitt planerade schema, det kommer bli tufft. Jag har även bokat Mallis 25/12 - 5/1 med Matte och Fredrik, sen ska en tri-polare till Fredrik dyka upp också. Bara kul att vara några stycken så blir det spontanrace :-)
I december ska jag träna så här: 12 pass / vecka i 3 veckor.
lördag, oktober 03, 2009
Styrketräning
Som jag nämnt tidigare är det styrka som gäller fram till december. Tyvärr saknar jag tillgång till tunga skivstänger, vilket gör att hela min filosofi kring styrketräning faller. Det ska vara tungt med fria vikter och i fulla rörelseomfång. Grunden ska ligga i basövningar så som knäböj, marklyft, chins, push-ups. Nu får jag kompromissa när jag tränar men det känns bra i alla fall, jag kan passa på att klämma in plyometriska, ballistiska och funktionella övningar (är ni uppe på läktaren än?).
Emellanåt kommer jag nog få tillgång till rätt utrustning och då gäller det att vara på tå...
Vid tung styrketräning, alltså typ 4-6 rep i 3-4 set aktiveras maximalt med motoriska enheter, och det är där utvecklingen ligger under dom första 2 månaderna när man inleder en säsong av styrka. Vissa säger lite slarvigt att tung styrka gör en starkare utan att man går upp i vikt. Detta är en sanning med modifikation, eller snarare en modifikation med en gnutta sanning. I början består styrkeökningen främst i bättre nervimpulser, men efter 7-8 veckor är det främst volymökningen hos musklerna som ökar styrkan, detta är en mycket långsammare anpassning och därför nås inte sällan en platå.
Ser ni nu hur jävla bra jag planerat :-)
I december kommer jag ha fått mycket styrka och viss extra vikt i muskler och något trivselkilo. Då kommer jag förmodligen väga 5-6 kg mer än IM-vikt. Detta ska släpas runt i löpspåret när jag kör mina intervaller i december; tyngre för hjärtat, bättre för mig!
Lägger även upp en bild jag hittat på en känd triathlets blogg. Classic!
/Magnus
fredag, september 25, 2009
Off season
Suget efter utmaningar kom tillbaka nästan direkt efter säsongen var slut. Nästa säsong ska vara full av sådana, mer om det senare. Roslagshösten som gick förra helgen blev en mysig höstrunda. Det var tungt i början, men mot slutet kände jag mig hyfsat stark och hade efter att ha jagat ikapp en utbrytning ett eget försök att gå ifrån när det var 7-8 km kvar; det finns kvar en del kräm trots lite cykling på sistone.
Jag tänkte köra en serie med inlägg där jag berättar om min egen träning och hur jag tänker. Baserat på vetenskap, teorier, egen erfarenhet och inspirerat från andra.
Det kommer vara uppdelat i olika kategorier. Start inom kort.
Nästa vecka drar jag igång simningen igen. Hoppas jag inte glömt bort hur man gör bara. Tidiga morgonpass innan jobbet är tanken, eftersom 50:an inte är ledig på kvällarna. Det blir övning i disciplin då jag är otroligt morgontrött. Något i mitt DNA verkar vara fel på just den punkten. Jag har i alla fall många idéer på hur jag ska träna och lite övningar jag kan använda mig av. Framför allt handlar det om vattenläge, vilket ska hjälpas av bättre sparkar, även bättre grepp där hela underarmen och handen fångar vattnet, samt att armbågarna kommer högt upp så att draget blir rakt i genom vattnet. Jag är ju kass på simma så utvecklingen har goda chanser att få en brant kurva. Oktober och november kommer innehålla sparsamt med cykel och löpning, till fördel för styrka och simning.
Later!
Magnus
fredag, september 18, 2009
Slut på säsongen
Nu ser jag fram emot lite rekreationsträning och grovplanering av nästa säsong, samtidigt som jag kan njuta av några kalla och lägga på mig lite vikt.
Tanken är nu att det blir förberedande träning fram till december då jag ska dra igång den aerobiska träningen. Jag kommer satsa på rörlighet, stabilitet och balans först och främst, sedan styrka och till slut power.
Ser fram emot nästa säsong, som kommer innehålla några högt uppsatta mål. Inspirerande!
Dags att vila...
måndag, september 14, 2009
21098
Målsättningen var under 1.20. Jag visste att farten fanns i kroppen sen helgen innan, frågan var om det skulle hålla i 21 km.
Det var festligt värre i Kungsan i helgen, fullt av folk.
11 000 hade anmält sig till loppet. Jag skulle starta i led B, bakom dom seedade löparna. Det var trångt i starten då vägen var ganska smal, det lossnade dock efter en knapp kilometer. Jag kunde springa i min egen fart, eller rättare sagt ta rygg på någon annan och låta den sköta farten. Pulsen höll sig mellan 185 och 190. Jag höll hela vägen in i mål och var grymt nöjd. Tiden blev 1.19 och jag blev 65:a av ca 6000 herrar som gick i mål. Snittpuls 187 bpm.
Distans | Totaltid | Sträcktid | Min/km | Plac |
5 km | 0.18.26 | 18.26 | 3.41/km | 75 |
10 km | 0.37.01 | 18.34 | 3.42/km | 68 |
15 km | 0.55.59 | 18.58 | 3.47/km | 64 |
20 km | 1.15.01 | 19.02 | 3.48/km | 66 |
Mål | 1.19.04 | 4.02 | 3.40/km | 65 |
Firade det hela med ett par polare på Söderkisen, middag och en mellanöl :-)
Later!
Magnus
söndag, september 06, 2009
Duathlon SM, två timmar smärta
På förhand såg det ut att bli ett starkt startfält. Clas Björling - Sveriges bästa ironman och vinnare av duathlon SM fyra eller fem gånger tidigare. Fredrik Swahn som kom 10:a på duathlon EM. Dessa två var favoriter till segern. Några andra starka namn kom aldrig till start tyvärr.
Det var en solig och väldigt blåsig dag uppe i Knivsta. Starten gick kl 11:00, jag kom iväg väldigt bra och hade rygg på en duktig löpare, efter första 5 km-varvet så orkade jag inte hålla samma fart och släppte, istället slog jag av lite på farten och fick istället sällskap av tre personer som jag följde ända till växlingen. En av dessa (Erik Norén) kom 2:a i duathlon-cupen i våras, där Fredrik Swahn vann överlägset. Alltså gjorde jag en bra första löpning. Jag kom ut som 10:a till cyklingen och som 2:a av kvartetten jag sprungit med. Det var enorm sida-mot ut och tvärtom hem på en kuperad bana, varvet mätte två mil. Jag plockade tidigt två placeringar men lyckades inte nå fram till Norén. Jag låg således 8:a och drygade ut försprånget till bakomvarande under hela cyklingen. Hade tyvärr gjort en miss med vätskan då jag dels inte fyllt helt och dels hade en för liten flaska.
I växlingen inför sista löpningen så krampade min vänstra vad när jag skulle börja springa, nu var det en mjuk gräsmatta/åker som var väldigt ojämn, jag trampade snett och hade inget att sätta emot med då jag försökte slappna av i vaden. Stukade därmed foten, men haltade på ett par hundra meter, funktionärerna blev duktigt oroliga och kommentatorn fick lite att surra om. Jag kanske hämmades litegrann av detta men framför allt är jag för dålig på att springa efter cykling, jag har inget tryck i benen. Därför gjorde jag en dålig tid på sista fem, dock höll jag min 8:e plats in i mål.
Resultat http://www.svensktriathlon.org/t4i.aspx?p=107477
Tider:
37:34, 1:06:39, 21:03 = 2:05:16
Kul är att jag slog Clas Björling på cyklingen (om nu den manuella tidtagningen stämmer). Han hade bästa tid på sista löpningen, men slutade 3:a efter en överlägsen Fredrik Swahn.
Den 12/9 är det dags för Stockholm halvmarathon, där ska jag under 1:20, kom och heja!
Ciao / Magnus
tisdag, september 01, 2009
Lerig Finnmarkstur
För mig betyder Finnmarksturen något speciellt. I år var det 18:e upplagan. Jag har varit på plats alla år. De två första åren var jag för liten för att köra själv. Då fick jag nöja mig med att vara publik och heja fram storebrorsan och hans kompisar. I år var det alltså min 16:e start. Två gånger har jag brutit. Magnus körde sin 5:e tur. På slutet av 90-talet hade Finnmarksturen sin peak i antal deltagare. Några år var det fler än 2000 startande. I år var det cirka 600.
Vi åkte upp tillsammans med det suveräna supportteamet, mamma och pappa, Brunna Hellriders enda hedersmedlemmar. 06.30 på lördagsmorgonen. Resan upp till Ludvika tog cirka två timmar. Vi hämtade ut nummerlappar och gjorde oss klara för racet. Magnus startade i det främsta ledet tillsammans med eliten och jag i ledet bakom.
Klockan 10.00 gick starten från Hillängens IP. Det är mastersstart ut ur Ludvika som leddes av ett antal motorcyklar. Efter några minuter släpptes startfältet iväg. Det märktes ganska direkt att det här skulle bli en lerigt tillställning. Det var en del vattenpölar på de inledande grusvägspartierna där det under tidigare upplagor varit torrt. Jag hittade ganska fort ett lagom tempo. Under de mer lättåkta partierna så låg man gärna i små klungor för att spara lite energi. Efter 12-13 km hade vi vår första langning.
Milen rullade på och cykeln blev allt lerigare och lerigare. Det kändes som jag höll rätt jämt tempo. Man blev omkörd av någon ibland och ibland körde man om nån annan. Upp mot bergspriset i Skattlösberg var det rätt tungkört. Mycket lera och stenigt på nåt ställe. Strax innan kontrollen hade vi vår andra langning (50 km).
Strax innan Ljungåsen där det andra bergspriset var är det en lång härlig uppförsbacke på grus. Där kämpade jag mig ikapp en ck Valhallcyklist som hade åkt om mig någon kilometer tidigare. Efter Ljungåsen var det utför en bit innan man kommer in på surhålet. Där är det alltid blött. I år var det en blött år och då var det extra blöt och lerigt. Då det var bara att kliva av och klafsa i lera cirka 100 meter. Efter det var det lättåkt fram till Grängesberg. Där hade jag, ck Valhallcyklisten och en kille från Smack ett bra samarbete och vi kom ikapp några ensamma cyklister. I Grängesberg var det dags för sista langningen.
Efter Grängesberg blev jag och Smackcyklisten ifrånåkta av de andra i vår grupp. Vi höll sedan mer eller mindre ihop resten av loppet. Han var lite snabbare på de tekniska partierna, tack vare bredare däck och lägre tryck, medan jag drog ifrån på grusvägarna och uppför. I slutet så gjorde jag ett lite ryck och fick några sekunder som höll ända in i mål. Tack för sällskapet och draghjälpen! I mål var man som vanligt helt slut. Tiden blev ca 5.13
Magnus berättelse: Som redan nämnt är Finnmarksturen speciell för familjen O. Alla har kört utom mamma, men hon har supportat i vått och torrt, till och med när pappa körde 1997 som 50-åring, han spenderade ungefär dubbla vår tid på banan, men vad gör man inte för att få njuta länge i det förmodligen blötaste FMT nånsin. Hur som helst en stark insats! Själv har jag fler lopp som supporter än som tävlande. Jag har haft en fin utveckling under mina fyra tidigare lopp. I år fick jag starta i elitledet längst fram, något jag hade som mål för två år sen då jag körde mitt senaste lopp. Spännande men tyvärr var jag dåligt förberedd för mtb-cykling, jag är dock en bättre cyklist nu än för två år sen. Jag kom iväg bra i starten och låg faktiskt med i en rätt stor ledarklunga första 7-8 km. Hittade sen en fin grupp, ganska hårt tempo men jag tänkte att det får bära eller brista.
Pssssccch! Så kul låter det när man får punka. F-ordet och hojjen upp och ner för att få av hjulet snabbt, tar fram min kondomtunna extraslang som jag tyckte var supersmart att ha med då den tar lite plats. Gegga och grus mellan slang och däck bäddar ju för en ny punka, men punkadjälvulen var nöjd där. Man blir omåkt av många när man står still, även om denna lagning tog ca fyra min. Nu körde jag på men lite lugnare. Nackdelen är att man hamnar med långsammare cyklister och därmed inte kan få särskilt mycket hjälp.
fredag, augusti 28, 2009
Norge i regn
Dag 1
Måndag eftermiddag rullade vi iväg med en fullpackad bil. Vi åkte runt 60 mil och slog upp tältet runt 1-tiden på natten. Det blev lite längre än planerat men desto kortare att åka dagen efter.
Dag 2
På tisdagen åkte vi de resterande 30 milen till Övre Årdal och var framme vid 11-tiden. Vi fixade lite käk och bytte om till cykelkläder och gav oss iväg. Det började ganska direkt med en rejäl stigning. Den bestod av två etapper med 500-600 m stigning vardera och lite lättare åkning däremellan. Vi passerade bomstationen på 1300 möh. Därefter var det några hundra höjdmeter ner till Turtago. efter det bar det uppför igen. När vi var uppe på ca 1350 möh valde vi att vända. Då bröt helvetet lös, dvs regnet kom. Man är inte så kaxig när det är några plusgrader uppe på fjället och man ska köra utför med dålig sikt blöta vägbanor och bromsar som tar lite halvrisigt, långtifrån njutbart. När vi hade kommit ner en bit stannade vi till på en rastplats och ställde oss inne på en toalett och huttrade. Efter en halvtimme fortsatte vi neråt mot Turtago igen. När vi var framme fick vi äntligen köra lite uppför igen. Det behövdes verkligen eftersom vi båda var lite nerkylda. Värmen kom sakta tillbaka och regnet hade upphört så den resterande biten ner mot Övre Årdal gick smärtfritt. Det blev totalt ca 9 mil med många höjdmeter.
Dag 3
Dagen efter åkte vi vidare till Laerdal. Därifrån körde vi Aurlandsvägen. Det var lite småblött på vägarna sen tidigare regn. En riktigt härlig stigning. Inte lika brant som dagen innan. När vi väl var uppe på toppen så körde vi några kilometer plattåkning. Eftersom gårdagen hade varit rätt påfrestande valde vi att vända istället för att fortsätta ner mot Aurland. Och vad händer strax efter att vi vänt? Jo det börjar regna. Men som tur var så var det bara några stänk. Jag lyckas med bedriften att ha av bakväxelvajern. Den var avskavd några centimeter in vid infästningen till växelreglaget. Tur i oturen så var det bara plattåkning med några småbackar innan den långa utförsåkningen började. Gissar att mätaren stannade på 6-7 mil.
Men dagen var långt ifrån slut. Vi åkte vidare mot Vikfjället. Först skulle vi igenom den 24 km långa Laerdalstunneln. Imponerande bygge. Sedan var vi "tvungna" att prova den relativ korta men svinbranta stalheimsvägen - runt 18% lutning. Jag körde med 34-23 och Magnus hade 39-25 som lägsta växel. Man fick ligga på riktigt hårt för att ta sig framåt. I svängarna var det hyfsat platt så där fick man några sekunders vila innan det var dags för nästa raka. Väl uppe så var båda rejält trötta. Om ni har vägarna förbi så måste ni testa denna grymma stigning. Vi åkte vidare och tog en natt i tält på fjället.
Dag 4
Vi tog oss över Sognefjorden med bilfärja och stannade till några mil norr om Wadheim. Hade tänkt oss en platt 18-milare. Men allt regnande satte stop för det. Eftersom vi är två supermesar så gillar vi inte att cykla i regn. Vi fick totalt ihop runt 3 mil. Resten av tiden satt vi och käkade snask och läste böcker i bilen. Svinkul med andra ord.
Dag 5
Vi vaknade upp som två frågetecken och undrade varför det inte regnade. Nåt måste vara fel?? Vi bestämde att 18-milaren som inte blev av dagen innan skulle köras. Det var riktig skönt att susa fram längs med fjordarna med torra vägbanor och en sol som hälsade på mellan varven.
Efter 7 mils härlig cykling på i stort sett bilfria vägar var vi framme vid Atlantkusten.
Dag 6
Nu hade vi tagit oss längre norrut och parkerat en bit upp i stigningen några mil öster om Stryn. Cyklarna fixades i ordning och vi började cykla uppför. Efter någon kilometer svängde vi av stora vägen och fortsatte på gamla Strynefjällsvägen. En riktig fin stigning med lagom lutning så man kunde ligga på distansfart och inte bli alltför sliten.
Skaplig utsikt
Får får får, nä lamm.
Slut på stigningen
Dag 7
Vi hade siktet inställt på Geiranger. Som vi hade höga förväntningar på. Tyvärr var det lite regnigt och en stundtals dimmigt, därmed fick vi inte så mycket av den härliga utsikten som man kan få en solig dag. Vi cyklade upp och nerför Örnvägen. Sedan blev vi sittande i bilen några timmar för att vänta in regnet och cykla upp den vägen vi hade kommit med bilen tidigare på dan. Tyvärr ville inte vädret vara med oss denna dag så vi drog vidare mot Trollstigen istället. Vi tog det lugnt i bilen resterande dan och hoppade sen in i tältet och lyssnade på regnsmattret.
På fjället innan Geiranger
Dag 8
En ganska ok dag, det började med uppehåll, dock lite blött på vägbanan. Vi begav oss iväg mot trollstigen. Troligtvis den mest kända stigningen i Norge. Det kan man förstå då det var otroligt vackert. Själva stigningen är 400-500 höjdmeter. Vi tog det rätt lugnt uppför och fotade en hel del. Det var en del dimma som drog förbi. Så ibland var det riktigt dålig sikt och ibland klarnade det upp och det gick att få ganska ok utsiktsbilder. Väl på toppen bestämde vi att vi skulle köra uppför en gång till. Den här gången var det backtävling. För att det skulle bli lite spänning fick jag lite försprång. Magnus startade 1 min och 10 sek efter mig. Upp hade han plockat in cirka 50 sekunder så jag fick vara "bergakung" för en dag i alla fall. Nu kände vi att vi var klara med Norge. Allt regnande hade satt sina spår. Nu var det dags att styra kosan tillbaka mot Sverige och Funäsdalen.
Dags att ge sig på Trollstigen
Dovrefjäll, luftning av bil.
Vi kom fram till Funäsdalen sent på eftermiddan. Eftersom vädret var fint så tog vi en liten kvällstur. Först upp till bruksvallarna och tillbaks. Efter det åkte vi tillbaks en bit på Rv 84 för att kunna få en skön och rak nedförskörning där vi skulle slå hastighetsrekord. Det gick väl inte så himla fort. När vi i botten på backen jämförde hastigheter visade det sig att vi båda hade 74,2 km/h som toppnotering.
Dags för lite snabbåka utför
Det blev en riktigt långtur. Vi körde söderut på väg 311. Efter några mil vek vi av mot Lofsdalen. Där fikade vi ordentligt och fortsatte sedan mot Rv 84 igen. Bara 102 km till Funäsdalen, 13 mil avverkade. Totalt 23 mil helt utan sevärdheter - mental träning deluxe!
Sune och Rune fikar utanför Ica i Lofsdalen
/Mattias