Brunna Hellriders

PBP 2011 avklarad

2011-09-16T13:33:00.001+02:00

Här kommer en lite sen bloggning om det där ganska långa och i randonnékretsar kända loppet. Under ett sånt här lopp så händer en hel del. Många och långa vägar har cyklats och många tankar har tänkts. Allt är omöjligt att komma ihåg. Men jag ska göra så gott jag kan.

Det hade varit en riktigt stekande dag. Dels vid kön till starten. Där jag var två och en halvtimme innan vi kom iväg. Hade dock förberett mig och hade med 1,75 liter vatten att dricka innan. Sedan hade jag två liter sportdryck på cykeln. kom iväg i andra startgruppen i 80-timmars, klockan 16.25. De första milen ut från Paris förorter var med ledarbil och avstängda vägar. Hade blivit förvarnad om att det fanns en del farligheter, så defensiv körning, lite avstånd till framförvarande och blicken långt fram för att undvika olyckor blev min melodi första biten. Ibland blev det lite inbromsningar och några incidenter. Men allt skedde rätt långt ifrån mig så det enda jag såg var någon eller några cyklister som stpd vid sidan om vägen. Efter 2-3 mil låg några cyklister precis framför mig på vänster sida om mittlinjen. Då dök än av alla otäcka refuger upp. Jag hann tänka att det här kan gå illa. Sedan hände allt välidgt fort. De första hann precis vika av in till höger. Men för den sista gick det inte lika bra han lyckadess klippa refugen och gled uppepå och ut till vänster. Enligt uppgift från andra svenskar som låg längre bak så satt han i alla fall upp efter vurpan.

När vi efter ytterligare någon mil är var ute på landsbygden med många öppna fält. Så hade vi en lite småjobbig sidvind från höger. Det sprack av lite här och där. Just då kände jag att jag vill ligga i den främre klungan och täcker lite luckor några gånger. Vilket så här i efterhand var lite dumt. Hade varit bättre att spara energi och kraft. Milen tickade på och det började närma sig kväll. Tempen var på väg ner. De 3-4 första timmarna hade varit jobbiga. Speciellt när det gick uppför. Dels får man ta i mycket och så blir kylefftekten av fartvinden lägre. Efter 14 mil kom den första kontrollen. Det var ingen stämpling där. Utan bara mat och vatten för de som behövde. Här kände jag mig rätt torr måste jag säga. Började med att svepa en dryg halvliter för att sedan fylla upp flaskorna och cykla vidare.

Det flöt på fint till Mortagne vid 22 mil. Snabb stämpling och vidare i natten. Låg i en klunga med runt 20 man. Men tyckte att det gick lite väl hårt i en uppförsbacke. Så jag släppte och rullade på lite lugnt i 10-15 min tills jag blev uppfångad av nästa klunga. Den klungan passade mig bättre och jag låg med ända till Fougures, 31 mil cyklade. Där blev det lite mat i form av en ostbaguette och cola. Fram till nästa kontroll cyklar jag i en lite mindre grupp. Tror vi var 4-5 stycken. Har sällskap med Tomas Nordqvist. I Titeniac blev det också en snabb stämpling och iväg igen. Strax efter kontrollen gick jag i i väggen eller nåt i den stilen. Såg Tomas och någon till segla iväg uppför en backe medan jag själv sniglar mig uppför. Kör väldigt lugnt ett tag och efter 5-10 min kom en grupp med mycket svenskar. Det är Kalle A, Gunnar O, Staffan G och några till. Eftersom det är hyfsat platt när de körde om så hakade jag på. Det gick väl bra i 5 min tills det gick uppför igen. Då var det kört. Någon mil därefter kommer en hemlig kontroll. Trött, orkeslös och illamående går jag int och tvingar i mig lite mat. Hann sitta där en timme innan jag bestämde mig för att köra vidare. Här förstod jag att det här skulle bli en lång resa och mitt drömmål på sub54 skulle förbli en dröm. Nu gällde det att få tillbaks energi i kroppen. Nu var det knappt styrfart på cyklandet. Kändes fortfarande slitsamt men energin var på väg tillbaks och illamåendet var på väg bort. Efter ett gäng timmar var jag så i Loudeac (45 mil) där Börje och Magnus från Örebro hade dropbagservice för svenskar.

Sträckan Loudeac-Carhaix-Brest var sjukt segt mycket upp och ner. Körde det mesta själv. Låg jag på rulle efter nån så blev jag ifråncyklad i nästkommande uppförsbacke. Här var det allt annat än kul att cykla. Vid vändningen i Brest blev det pasta och kyckling. Träffade på Peter T och Tille. Drog iväg lite innan dem. Hade vi kört tillsammans hade de kört sönder mig i den långa slakmotan från Brest. Det var ett par mil där man skulle ta sig från havsnivån i Brest upp till banans högsta punkt på cirka 350 höjdmeter. Dagen gick mot natt och det svepte in en skön dimma. La mig bakom nån lirare av okänd nationalitet och gnetade på uppför. Någonstans vid toppen hade Tille kommit ikapp och vi körde med ett gäng fransmän och lite annat löst folk. 10-15 stycken. Efter den långa utförskörningen tyckte dock Tille att det gick för långsamt och hojade iväg. Själv var min veka kropp allt för trött för att hänga på. Så jag stannade kvar i gruppen. Det enda tråkiga var att de inte visste att man faktistk kan trampa även om det går utför. Kom så småningom fram till Carhaix. Lite regn hade gjort oss sällskap sista biten. Kombinationen regn, natt och Frankrike gör att det är riktigt mörkt att cykla. Skönt att jag hade en bra lampa med bra tryck i. Träffade på Tille i kontrollen. Han ville stanna och sova där. Själv blev det bara mat och så cyklade jag vidare i regnet till sovkontrollen 2-3 mil bort. Där bokade jag in mig på lyxsviten med all inclusive. I Frankrike innebär det en brits och när man duschat får man torka sig med papper.

Efter cirka 4 timmars sömn var det dags att kliva i den blöta cykeluniformen igen. Nu var det ljust igen. Hojade på till Loudeac där jag träffade Börje och Magnus igen. Tryckte i mig en påse chips, cola och kakor som jag hade i dropbagen. Passade även på att byta cykelbyxor och strumpor. Min sargade bak fick sig lite smörj också allt för att minska smärtan från skavsåren som hade varit med mig de senaste 30 milen. Någonstans mellan Loudeac och Titeniac började misären gå mot njutning. Det började bli lite mindre kuperat, en terräng som passar mig bra. Samtidigt som vinden kom bakifrån. Nu hade jag en riktigt bra period. Istället för att bli omcyklad. Så cyklade jag om. Körde bland annat med en stark fransman och en ryss som var dragvilliga. Vilket man inte säger nej till. Käkade mycket mat på varje kontroll. Men satt inte och såsade i onödan. Matintaget på cykeln var dock inte lika bra. De energibars jag hade var just då grymt äckliga. I kontrollen vid 100 mil träffade jag på Tille och Gunnar O. Vi slog följe i skymningen. Efter några mil så kände dock Gunnar att vi ungtuppar körde lite för hårt för hans smak. Normalt sett hade han inte haft några problem med tempot. Men hans uppladdning inför hade varit allt annat än optimal. Sex veckors sjukdom och han var väl inte helt hundra nu heller. Jag och Tille rullade vidare medan Gunnar körde lite lugnare. Några mil innan Kontrollen i Mortagne var jag bra hängig. Tille stod för dragjobbet sista biten.

När vi nådde kontrollen så hade vi bara 14 mil kvar. Mat och en halvtimmes powernap var väl planen när vi gled in i kontrollen. Pasta och köttfärssås blev det. Smakade ljuvligt. Efter det så la jag ner huvudet på bordet för att sova lite. När jag efter en stund satte mig upp. Så kände jag mig lite illamående och spyfärdig. Gick några sekunder till och enligt uppgift ska jag ha mumlat något till Tille innan jag svimmade och föll i golvet och slog i pannan. När jag vaknade upp var det fullt med folk runt omkring mig. De första sekunderna var lite omtöcknad. Men efter en halvminut eller så var jag "pigg" igen. Blev stödkrage, spineboard och ambulans till sjukan några kilometer bort. Läkaren konstaterade att det inte var någar nackskador. Bara ett fint jag jack i pannan. Fick hoppa över till en brits och blev omplåstrad. Sedan ville läkaren att jag skulle sova några timmar, vilket jag gjorde. Sedan skulle jag nog få cykla vidare. Under tiden jag var på sjukan så höll sjukhuset kontakten med funktionärer vid kontrollen som informerade Tille om läget. Omtänksam som han är så stannade han kvar och väntade på mig. Efter jag sovit ruset av mig blev jag skjutsad tillbaks till konrollen där en glad och lättad Tille mötte upp. Det blev väl 6 timmars paus istället för den dryga timmen som var tänkt från början. Men vad gör det. Jag hade klarat mig från allvarliga skador och jag kunde slutföra loppet.

Nu var det ljust ute och vi cyklade vidare. Kände ganska fort att det kändes ok att cykla. Tille fick vara draglok. Sånt trams sysslar inte jag med. Var en seg bit med ordentligt ömmande bak. Tur att vi hade medvind annars hade jag lagt mig i ett dike och ruttnat bort. Efter några långa timmar var vi vid sista kontrollen, Dreux. Där mötte vi lite andra svenskar, Reimert, Tommy h och Sarbast. Efter en ordentlig måltid gjorde vi sällskap. Milen avverkades i hyfsat rask takt. Det ju inte långt kvar nu. Kom någon brutal uppförsbacke med 2-3 mil kvar. När vi såg 15 km skylten så fick jag något konstigt ryck. Jag ställde mig upp och småspurtade uppför en lite backe. Pulsen gick upp och när jag satte mig ner var den ömmande baken smärtstillad av den lilla endorfinkicken jag fått. Då bestämde jag mig för att borra på sista biten in. Ville dock inte köra ifrån Tille med tanke på allt han gjort för mig innan. Så med honom på rulle rasslade de sista kilometrarna iväg. Blev lite tvungna att stanna för lite rödlysen sista kilometrarna. Var en känsla av lättnad som infann sig när jag fick syn på målet. Efter lite mat och snack med andra svenskar som gått i mål kvällen innan. Var det dags att rulla till hotellet för lite välbehövlig sömn.

Det här var lite av det som hände den där sommaren i Frankrike 2011. Finns så klart mer attt berätta. Hur som helst har det varit en nyttig erfarenhet. Att cykla 60 mil i Sverige mot 123 mil i Frankrike är mer skillnad än bara 63 mil. I dagsläget kan jag väl inte säga att jag kommer köra igen. Men vem vet kanske står jag där igen om fyra år...

/Mattias

Snart smäller det - PBP 2011

2011-08-18T20:04:00.002+02:00

Inte långt kvar nu till årets höjdpunkt. I alla fall när det gäller cykling. Söndag eftermiddag runt 16 släpps alla snabbcyklister som valt maxtid 80 h iväg. Det blir premiär för mig när det gäller långlopp. Breveterna i Sverige ser jag som träning. Det här kommer troligtvis bli det jobbigaste jag någonsin gjort på en cykel. Det är inte distansen i sig jag fruktar utan mer att man vill köra på en skaplig tid. Vilket gör att sömn och vila blir nedprioriterat.

För den intresserade kan man följa mig och resten av de drygt 100 svenskarna på: PBP Live 2011
Tror det är 14 mellantider. Mitt framenumber är 1516.

Nu kör vi!!!

/Mattias

Nattrunda med Happymtb

2011-06-26T13:50:00.000+02:00

Ännu ett flickvarv avklarat. 10(?) glada cyklister möttes upp vid Hornstull kl 21 i går kväll. Många nya ansikten som körde flickvarvet natt för första gången, riktigt kul. Skönt att vägarna var torra och fina. Fanns ju en liten riska att de inte skulle vara det. Redan efter några mil hojtadet tysken, Tille, älg! Först trodde jag han skojade. Men efter lite sökande fick jag syn på den 50 m fram i vägkanten. Lagom till Tille fick fram kameran bestämde den sig för att skutta över vägen och försvinna in i skogen. Kort stopp i S-tälje och sedan vidare. Den här gången körde vi över Stallarholmen vilket gör att det blev en knapp mil längre. Någon mil innan Strängnäs mötte mytomspunnen upp och rullade med några mil. Han erbjöd också vattenpåfyllning hemma hos sig för de som behövde. Någon mil efter Strängnäs såg vi dagens andra älg. I Enköping blev det ett lite längre stopp på Statoil. En och annan började se lite krokig ut, men humöret var fortfarande på topp. Vi rullade vidare med något sänkt fart. Dertb örjade ljusna ordentligt. Efter någon timme var vi framme i Bålsta och ett snabbstopp vid Shellmacken och en pratstund med polisen. Sedan var det "bara" 5 mil kvar in till stan. De flöt väl på relativt smärtfritt. Det hela avslutades med kramkalas på toppen av Tranebergsbron. Härligt utsikt därifrån. Vilken fin stad vi har.
Tack för en trevlig natt!

/Mattias

Bilder från Vättern

2011-06-21T23:32:00.000+02:00

Lite sköna bilder från helgen hittar ni på lagets blogg. Alla bilder är från de första 10 milen.

http://contitestteam.blogspot.com/

/Mattias

Äntligen! (Vätternrundan 2011)

2011-06-20T14:30:00.002+02:00

Efter många års försök har jag äntligen lyckats ta mig runt Vätternrundan under 8 timmar. Närmare bestämt 7.40. Blev en liten annorlunda resa...

Jag skulle egentligen ha startat med en grupp 04.36 från Happymtb med sub8 som mål. Men så i onsdags fick jag en förfrågan om att vara med i Conti test team efter några sena återbud. Tackade efter lite funderande ja. Extra kul var att brorsan (Magnus) och andra cykelbekantingar som jag kört med tidigare var med i gruppen. Målet var att cykla på 7.15.

Vi startade 09.48 och det var full fart redan efter 2 min då mcn hade transporterat ut oss till stora vägen. Vinden kom snett framifrån höger så att ligga i det högra, långsammare ledet i den belgiska kedja som vi körde var jobbigare. Det gick på i bra fart från början. Jag låg rätt tidigt högt i puls och på en relativt hög ansträngningsnivå. Efter någon mil började vi passera andra snabbgrupper, alltifrån sub9 ner till sub 7.45. Ganska skönt att veta att man hade några att ta rygg på om jag inte skulle mäkta med Contis tempo. Omkörningarna av sub8-grupperna kändes ibland lite osäkra då det tog lite tid och 4 låg på bredd samtidigt som det kom mötande bilar. Precis efter Gränna hade vi inplanerat pisstop. Då kom en stor grupp som vi hade kört om strax innan ikapp oss och vi blev tvungna att köra om dem ytterligare en gång. I uppförsbackarna neråt Jönköping var det rejält slitigt. Kände väl att det inte var långt kvar innan jag skulle få släppa. Hängde i alla fall på genom Jönköping. Men i den långa backen innan Bankeryd var det dags att vinka hejdå till de andra.

Rullade på i knapp styrfart med vetskapen om att andra snabbgrupper snart skulle vara ikapp. Passade på att äta och dricka ordentligt för att få tillbaks lite energi i mina slutkörda ben. Efter en halvmil kom så Hisingens Ck sub8 och jag och Pontus, som också släppt Contiklungan, la oss i svansen. Pontus var lite hängig och valde att kliva av i Fagerhult några mil senare. Hisingen stannade i vattendepån vid 14 mil. Vilket var perfekt då jag behövde fylla på vätska. Vi rullade vidare och vi var ett tiotal som låg i svansen medan Hisingen skötte farten. Hade en del krampkänningar här och där. När vi kom till Karlsborg var det broöppning. Vi fick nog vänta i 4-5 min. Efter det så blev det en jätteklunga på kanske 150 man. Där låg jag bland de sista hela vägen in i mål. Det var lite glesare där bak så det kändes rätt säkert då man hade bra uppsikt framåt och lite utrymme att röra sig på. Nackdelen var att det blev lite tungt vid alla igångdrag.

Efter 30 slitsamma mil var jag så äntligen i mål. Skön känsla att äntligen komma under 8 timmar. 7.40 blev det vilket jag trots allt är väldigt nöjd med. Långt ifrån en optimal resa då Contis fart ner till Jönköping slet hårt vilket gjorde att resten av resan var plågsam även fast belastningen egentligen inte var så hög.

Ett stort tack till Leo och Natasja som hållt i trådarna för Continental test team. Grattis till alla i teamet som kom in på fina tider. De flesta, 29 stycken hade 7.12. Tack för draghjälpen till Jönköping. Ni var grymt starka!

/Mattias

60 sköna mil från Täby

2011-06-07T16:49:00.000+02:00

I lördags var det ännu en långcyklarrunds som stod på schemat. 38 stycken rullade iväg kl 6.00. Varmt och behagligt trots den tidiga timmen. Det behagliga gick mer och mer mot obehagligt ju högre solen stod. Från lunch och 4-5 timmar framåt var det tufft. Hade lite problem med kramp i backarna mellan Lindesberg och Grängesberg. Ungefär efter halva sträckan blev det lite molnigare vilket var mer än välkommet. I Grängesberg tog jag och 5*KBCK ett lite längre matstopp. Gött med lite pizza i magen. Lite pö om pö kom krafterna tillbaka och en bit efter Fagersta var jag hyfsat med i matchen igen. Kvällen gick mot natt och tempen sjönk till runt 10 som kallast. Perfekt cykeltemperatur om jag får välja. Efter dryga 23 timmar var vi tillbaks i Täby för slutstämpling på Shell.

Känslan från den här rundan var sämre än 60-milaren från Västerås för tre veckor sedan. Har svårt att prestera bra när det är varmt. Fick även lite mer skavsår nu. Smörjde mig flera gånger, men antar att salt svett gör sitt för att jävlas.

Tack KBCK (2*Mollo, Victor, Ari och Toni) för draghjälp, sällskap och dåliga skämt.

/Mattias

60 mil från Västerås

2011-05-15T15:30:00.002+02:00

I fredags kväll kl 22.00 gick starten för 60-milaren från Västerås. Vi var 7 cyklister som rullade iväg i natten. Efter ungefär en mil släppte två, men det var väntat. De hade redan på förhand tänkt sig en lugn runda. Vi som var kvar var Peter T från Västerås, Staffan G Örebro, Gunnar O Järvsö, Hans J Borlänge och jag som repressenterade Stockholm. Färden fortsatte med fin fart mot Eskilstuna (4 mil) där första stämplingen var. Snabbt stopp och sedan iväg igen.

Temperaturen föll under natten och var 2-3 grader som lägst. Flen passerades efter 9 mil. Där var allt stängt, så vi stämplade åt varann. När vi började närma oss Norrköping (18 mil) började det ljusna. Väl inne i stan blev det stämpling och en matbit på Mcdonalds tillsammans med en och annan förvånad festprisse som tog en nattburgare på väg hem från krogen. Mätta och belåtna gick färden vidare. Nu var det helt ljust men fortfarande kallt. De första 5-10 min satt jag och huttrade på cykeln innan jag jobbat upp värmen. Nu hade det börjat blåsa lite mer och när vi körde rakt västerut några km söder om N-köping fick vi vinden rakt emot oss. De slingriga och kuperade småvägarna gav oss lite skydd emellanåt.

Vackra Borensberg (25 mil) var nästa stämpelställe. Där var det öde och stängt överallt. Så där fick vi sköta stämpling åt varann. Nu vände vi rakt norrut ett tag och det kändes som det var sydvästlig vind. Nu gick cykling av förklarliga skäl lättare. Lite lättare cykling på väg 211 någon mil innan vi vek av på någon slingring och kuperad skogsväg. Milen flöt på och vi trillade in i Askersund strax efter 9. Nu hade övriga världen vaknat till liv. Vi slog på stort och körde frukostbuffé på hotellet. Efter drygt 32 mils cykling var den välbehövlig. Upp på cyklarna igen. Nu fick vi en fostrande motvind i nyllet. Efter någon mil blev det sidvind istället när vi banan gick mer norrut. Vid Degerfors fick vi vinden i ryggen istället, nu lekte livet igen. Karlskoga, 39 mil, var nästa stämpelställe. Blev lite snabbfika för att sen fortsätta i medvinden.

Nu åkte vi på en större väg som var ganska kuperad. Inte så farligt brant dock. Här någonstans bestämde sig Peter och Hans för att sänka tempot lite och släppa iväg oss andra tre. Gunnar, Staffan och jag matade på i ett fint tempo. En del härliga utförskörningar där det inte var några problem för den längst fram att trampa ur. Medan de två bakom bara rullade med. 49 mil cyklade och det var dags för Kopparberg att få påhälsning. Här behövdes det ett matstopp. Staffan var nog hungrigast av oss tre. Kebabrulle för Staffan och Gunnar medan jag tog en hamburgare med strips. Med fyllda magar och cykelflaskor började slutspurten. Inte långt från Kopparberg nådde vi banans högsta punkt. Fantastiska 300 meter. Kändes nästan som man var tillbaks på Mallis. Vinden hade mojnat vilket gjorde att åkningen flöt på fint. Började få lite skavsår i grenen och fick lyfta på rumpan lite då och då för att avlasta.
Väg 233 (Foto: Gunnar O)

Sista biten in mot Västerås körde vi på Rv66. Den var mestadels 2+1 vilket är helt värdelöst att cykla på. Det var bara bita ihop och gilla läget. Klockan 21.10 rullade vi in på Statiolmacken för slutstämpling. Riktigt skönt måste jag säga. Trots de tråkiga sista milen på 66an. Så får bansträckningen toppbetyg. Många härliga och natursköna vägar. En hel del upp och ner vilket är bra träning inför PBP som bjuder på detsamma. Om jag jämför den här rundan med de två 60-milarna jag gjorde förra året så är det stor skillnad. Är mycket bättre tränad nu. Hade bra tryck i benen hela vägen vilket känns riktigt skönt. Inga egentliga perioder då jag kände mig sömnig. Bra energinivåer hela tiden. Är riktigt nöjd med helgens runda. Nu är jag kvalificerad för Paris Brest Paris.

Får tacka mina medcyklister för draghjälp och sällskap. Starkt kört och hoppas vi ses på fler lopp framöver.

/Mattias

Dags för låååångcykling

2011-05-12T18:46:00.000+02:00

I morgon är det dags för 60 mil från Västerås. Starten går 22.00. Det blir bra träning inför Paris Brest Paris, där jag startar runt 16. Tanken på PBP blir att köra genom hela natten och fortsatta dagen efter till någon gång på kvällen med drygt 65-70 mil i benen innan det blir dags att sova. Så en 60-milare nonstop på runt 24 timmar blir en bra indikation på hur man klarar sömnbristen de sista timmarna. Det verkar som vi blir ett litet gäng som kan köra ihop och hålla hyfsad fart. Alltid lättare med draghjälp. På söndag kommer en rapport hur det gått.

När 60-milaren är genomförd har jag klarat av de kvallopp som behövs inför PBP (20, 30, 40 och 60 mil).

/Mattias

30 mil från Tumba

2011-05-08T10:48:00.000+02:00

Vilken härlig dag. Runt 10 man i första gruppen rullade iväg från Tumba. Med lite lätt medvind var snittet uppe i 35 redan efter 2-3 mil. Då bestämde sig Magnus Hektor att det var dags för en punka. Medan vi väntade blev vi passerade av Åsa och Henrik på tandem och några minuter därefter en riktig stor andraklunga (kul). Med ny slang i däcket var vi på väg igen. Andraklungan passerades och strax därefter Åsa och Henrik. Stämpling i Läggesta och sedan in på 223an som är kuperad så det räcker. Det sliter såklart mer och en efter en trillar av. Vid stämplingen i Stigtomta är vi 5 stycken kvar. På vägen mot Oscarhälls café blir vi 3. Får en ganska skön medvindsträcka när vi kör rakt öster ut nån mil. Efter stämplingen vid Oscarhälls café. Får jag och Toni leka själva resten av dagen. Rätt blåsigt med sida mot längs Bråviken. Skönt att komma upp lite i skogen och slippa vinden. Men det är rätt kuperat istället. När vi vänder upp norrut får vi lite hjälp av vinden emellanåt. Pendlar från sida med till sidvind. Efter stämpling i Nyköping börjar nattens dåliga sömn (2-3 timmar) kännas av. Sömnig och cykla är en rätt jobbig kombination. Gissar på att kopplingen hjärna ben inte funkar helt hundra vilket gör att det upplevs jobbigare än vad pulsen visar. Snabb stämpling i Vagnhärad och gott om tid till färjan. Framme vid färjan får vi vänta 10 minuter. Passade på att sätta på mig armvärmarna som fick vara på den sista biten in till Tumba. Slutstämpling 18.45. Lite långsammare än för två veckor sen. Men då slapp vi punktering. Tack till alla som körde och bidrog till farthållningen.

/Mattias

40+30 mil från Tumba

2011-04-25T14:06:00.001+02:00

I helgen har det blivit mycket cykling. I fredags blev det 40-milaren från Tumba och igår 30-milaren från samma ställe.

40-milaren lockade ett 40-tal cyklister. 06.15 gick starten. Vi hade en fin medvind på vår resa söderut. Förstagruppe bestod till en början av runt 25 man som tunnades ut allteftersom. Första stämpling i Sillekrog. Efter 12 mil fick vi vänta en kvart på bilfärjan. Efter stämplingen i Söderköping var vi ett fint gäng på 8 cyklister som kom iväg. De andra hade helt enkelt tröttnat på vår höga fart. Vi jobbade på bra och tog hyfsat korta stopp. Efter 14.10 var vi tillbaks i Tumba.

I går var det inte lika fin uppslutning. Cirka 15 stycken till start. I motsats till 40-milaren så skulle vi få motvind den första biten och avsluta med medvind istället. Helt klart skönare. Vi rullade iväg kl 8 från Tumba. Vi var nu 8 stycken i förstagruppen. Efter några mil blev vi 7. Fram till kontrollen i Läggesta höll vi 7 ihop. Med oss i gruppen var en kille på fixed. Kanske inte det bästa sällskapet i en klunga eftersom maxfarten på en sådan ligger på cirka 45. Vilket leder till att det i varje nedförsbacke så blir det lucka. Så en bit efter Läggesta fick han och en till släppa i en lång utförskörning. Då var vi 5 kvar som stretade på i den lätta motvinden. Efter 9 mil var vi 4 och efter 13 mil var vi tre kvar. Jag Calle Mölleborn och en Nyköpingsgubbe som hade visat framfötterna i varenda uppförsbacke. Med 13 mil kvar var hans framfötter lite trötta då jag och Calle hängde av honom för gott. Resten av milen flöt på fint med korta stopp och delat dragjobb i mestadels medvind. Efter 10.15 stämplade vi i Tumba.

Tack för sällskapet på både 40 och 30-milaren Calle. Starkt kört!

/Mattias

Überkränkare Näsvik

2011-04-15T13:59:00.002+02:00

Gårdagen bjöd på ett långpass med Fredrik och David. Den sistnämnda är en en Sveriges bästa triatleter på långdistans och favoritgrenen är cykel. Han är för övrigt ett av de starkare loken i Sub7-gänget på VR.

Vi möttes upp vid Hornstull kl 10. Uppvärmningen dit för egen del var dryga 3 mil som avverkades med pigga ben och positiv känsla i kroppen. Vi rullade söderut med siktet inställt på Södertälje. Fredrik och David i par längst fram och jag precis bakom. Efter transportsträckan efter Södertälje körde vi gamla Strängnäsvägen, en gammal bekant från halvvarvet runt Mälaren. Nu trissades farten upp något och vi körde på ett led. David och Fredrik tog det mesta av jobbet medan jag gjorde några sporadiska inhopp. I närheten av Marirefred svängde vi vänster på den ordentligt kuperade 223an. Här någonstans började föreställningen. David stod i princip för allt dragjobb medan jag och Fredrik låg på rulle och blev mer och mer slitna. Han mosade sönder oss med ett stabilt och högt tempo mil efter mil. Något av det sjukaste jag varit med om. Gnesta passerdas med ett snabbstopp på Statoil. Sedan blev det Tumbas 20-milasträckning till Södertäje. Nån mil innan fikat vid Rosenhill var Fredrik helt färdig. Han brukar säga att han hellre "dör" än släpper rullen. Jag var också ordentligt sliten men kunde i alla fall ligga kvar på rullen. Vi slog av lite på takten sista biten till Rosenhill. Där satt det fint med en fika i solen. Sedan rullade vi vidare med trötta, utom David, ben in mot stan. Efter det återstod bara de sista 3 milen hem på egen hand. Totalt blev det 256 km. Kände mig helt förstörd hela kvällen i går.

Nu är det full laddning inför 30-milaren från Täby på lördag. Taktiken blir att gå med i första gruppen men att spara så mycket kraft som möjligt, alltså inga tokförnigar som på 20-milaren för två veckor sen. På söndag är planen att köra en 17-milare med med Hofvets Sub8-grupp från Vikskolan-Hallstavik t o r.

/Mattias

Hela jävla kusten

2011-03-28T21:23:00.000+02:00

I dag blev min "drömrunda" som jag skrev om förra veckan verklighet. Transportsträcka upp till Pollenca sedan började allvaret. Upp och ner upp och ner upp och ner. Ja ni fattar va. Efter några timmar var jag i Andratx. Då passade jag på att ta stigningen till Es Capdella. Efter det körde jag genom Calvia och tog militärstigningen när jag hade farten uppe. Sedan blev det lugnt rull genom Palma och vidare hem. Knappa 22 mil och 3300 höjdmeter. Det satt fint i benen kan jag lova. I morgon blir det vilodag för att bättra på solbrännan på övriga kroppen.

Tror jag har hittat Mallorcas tuffaste stigning. I går var jag ut på vägletarexpedition. Skulle se om vägen söderifrån till Es Verger var körbar med racer. Det var den. Där stigningen började på allvar var det 3 km med en snittlutning på 11,8%. Ingenting för lönnfeta tyskar. Den sista biten upp och även lite av nerförskörningen hade lite risig asfalt.

/Mattias

Randonné light

2011-03-27T00:27:00.000+01:00

I går blev det en långrunda upp mot de nordöstra delarna av ön för att prova lite vägar jag aldrig kört förut. 8.30 var det frukostbuffé. Strax innan 9 satt jag på hojen. dryga 15 grader och bitvis solsken. Vinden var svag, precis så som jag vill ha det.

Vägen som går rakt norrut från Arta var fin. En liten stigning upp till dryga 250 m. Sedan ganska brant nerför till havet. Sista biten mot havet var grusväg så den skippade jag. Ser ut som det ska ligga en ganska fin badvik där nere enligt satellitbilderna på googlemaps. Dagens största besvikelse var bitar av vägen söder om Arta (lila i kartan). Massar av hål, ojämn och jävlig. Omgivningen var dock helt ok. Även här var man uppe på runt 250 m innan det gick lätt utför mot Manacor där jag handlade cola och vatten. Vägen efter Manacor var härlig. Nästan helt platt och få bilar. Med lite cola i systemet hade jag ett fint flyt där. Efter 24 mil i sadeln var jag hemma igen. Åt faktiskt inte så mycket alls under rundan. Blev 2 energikakor, 1 liter sportdryck, l liter cola och 2,5 liter vatten. Så man kan väl anta att det gick några hekton från fettdepåerna.

En halvmil norr om Petra

Norr om Arta

Dagens sämsta väg

/Mattias

Sista rycket

2011-03-20T22:56:00.002+01:00

Denna vecka har varit lite annorlunda. Har varit sjuk för första gången här på Mallis. Kände mig lite smårisig redan i måndags kväll. Vaknade på natten med feber och frös så jag skakade (tydligen 6,5 på richterskalan). Väckte brorsan som fick fylla en dunk med varmvatten, den fick bli min sängpartner en stund. Slutade frysa och kunde somna om efter ett tag. Febern, dock successivt avtagande, har hållt i sig nästan hela veckan. Nu känner jag mig dock frisk, utvilad och cykelsugen igen.

Nu är det dags för sista rycket här innan jag åker hem den 1 april. 11 dagar kvar. Skulle tro att jag cyklar 7 eller 8 av dem. Har en lite speciell runda som jag skulle vilja köra och det är hela kuststräckan från Pollenca-Andratx. Den biten är upp och ner hela tiden och Piggen är med. Bara kuststräckan är dryga 11 mil. Om man gör det till en runda så det ungefär 21 mil. En heldag på cykeln helt enkelt. Hör av dig om du vill med.

/Mattias

Aj aj aj

2011-03-11T22:20:00.000+01:00

Nu är brorsan här, han kom i onsdag. Cykling tre dagar i rad, första gången den här vistelsen. Det har gett mig rätt trötta ben. I dag var det svårt att pressa upp pulsen. Kolla in Magnus blogg för utförligare rapporter.

/Mattias

Cap Formentor

2011-02-26T22:12:00.002+01:00

Igår var jag ut till Cap Formentor. Ganska mycket plattåkning förutom de två sista milen ut då det går upp och ner en del. Varmt och soligt nästan hela dan.

På hemvägen när det var runt 3 mil kvar blev jag omkörd av 5 tyskar. Eftersom det var lite jobbig vind och jag var rätt seg så la jag mig bakom och åkte lite snålskjut. När vi var vid Algaida svängde tyskarna och jag fortsatte själv på vägen som går parallellt med motorvägen ner mot flygplatsen. Efter några kilometer fick jag syn på tyskarna igen. Då låg de på ett led i motorvägens vägren och kör. Lite småkomiskt faktiskt. Jag hann också med att se, att de insett att deras val inte var det bästa då de valde att svänga av vid nästa avfart.

På väg ut mot fyren

Vid fyren

Också vid fyren

Fyren

Avstickaren efter första stigningen från Port Pollenca

Paus i solen (Port Pollenca)

/Mattias

Sa Calobra

2011-02-24T10:39:00.000+01:00

I tisdags blev det en rejäl backrunda. För första gången den här vistelsen var jag nere och vände i Sa Calobra. Nerförskörningen är riktig rolig med mycket kurvor som har bra dosering. Ofta har man bra sikt så det går att lägga ner cykeln fint och skära kurvorna. Sedan är uppförsåkningen nåt i hästväg. 700 höjdmeter med snitt på 7% gör den till Mallis jobbigaste. Piggen är förvisso runt 850 höjdmeter men snittlutningen är "bara" 6%. Väl ner i Soller blev det kustvägen förbi Deia och till Valdemossa och därfrån hemåt. Den långa och backiga dan gav benen en rejäl omgång. Var så där härligt mör vid hemkomsten.

Grym utförskörning

                                          Upp och ner

                                         Avstickaren 2 km från Sa Calobra

/Mattias

En sväng till Galilea

2011-02-16T23:45:00.005+01:00

Idag blev det en kortare tur. Cyklade in mot Palma i en rätt kraftig sid- och motvind. Därifrån vidare mot den gamla bekantingen Santa Ponca, där vi bott två gånger tidigare. I byn efter Santa Ponca tog jag av inåt ön mot Es Capdella. Samtidigt slapp jag vinden som hade gjort sitt bästa för att plåga mig de senaste milen. Strax efter Es capdella började stigningen. Den är ganska snäll, skulle tippa på 4-5% och runt 350 höjdmeter. Väl uppe på toppen var det bara lätt cykling kvar. Nästan bara nerför hela vägen till Palma och därifrån vinden snett bakifrån hela vägen hem.

Brunna Hellriders klubbstuga

Lilla huset på prärien

Restern av bilderna tagna i stigningen till Gallilea

/Mattias

Mer film

2011-02-16T00:12:00.000+01:00

Kom på att jag hade lite film från sista tävlingen också

Proffsen i Valdemossa from Mattias Olander on Vimeo.

Klubbträning i Felanitx

2011-02-14T21:40:00.001+01:00

Igår var jag inbjuden av Peter (Sodraskogen på Happymtb) att vara med på klubbträning i Felanitx, som ligger på östra sidan av ön. Peter som också har en långvistelse här brukar vara med på klubbträningarna på helgerna.

Det enda kruxet var att det var samling kl 9.00 och jag hade drygt 4 mil dit. Jag rullade hemifrån 07.20. Då var det fortfarande lite mörkt och tempen låg på +5. Lite småkyligt om händer och fötter. Strax innan 9 var jag i alla fall framme och det var ett rätt stort gäng på cirka 30 stycken som rullade iväg mot Batalla. Det var både glada motionärer och en och annan elitcyklist. Tempot var lugnt och sansat och man kunde och det var inga problem att småsnacka lite med sin parkamrat. De sista kilometrarna upp till Battala var det klättring. Där tog var och en sitt eget tempo för att återsamlas på fiket. Jag bestämde mig för att köra i samma tempo som de snabbaste bara för att se hur länge det dröjde innan man var rökt. Ungefär tre minuter höll det. Sedan drog jag ner på tempot lite, men fortsatte köra hårt. De spanska bergsgetterna hade troligen en bra bit kvar till max. Väl uppe på fiket satt det fint med en kall cola i solen. Efter en stund rullade vi ner för backen och videre tillbaks mot Felanitx. På tillbaka vägen blåste det lite mer och vinden kom från sidan. Till en början gick det ganska lugnt, men de sista milen kördes det på lite hårdare. Ganska jobbigt emellanåt med tanke på sidvinden. Väl framme i Felanitx så var det bara 4 mil seg motvind hem för mig. Hur som helst så var det skoj att få köra lite klunga. Milen tickar på lite fortare och lättare.

                                         Peter och spansk bergsget in action

/Mattias

Proffsfilm av amatörfilmare

2011-02-10T08:58:00.002+01:00

Här kommer några filmer från tävlingarna.
Trofeo Palma from Mattias Olander on Vimeo.

Trofeo Cala Millor 2011 from Mattias Olander on Vimeo.

Trofeo Inca 2011 from Mattias Olander on Vimeo.

/Mattias

Trofeo Inca

2011-02-09T09:39:00.001+01:00

Igår var det tredje tävlingen. Till en början 10 platta mil och avslutning med Sollerpasset och Piggen för att sedan gå i mål nere i Inca. Var ute rätt tidigt idag. Redan 9.30 cyklade jag hemifrån mot första anhalten som var starten i Inca. Var en skön och avslappnad stämning uppe vid startplatsen. Där kunde man knata omkring bland teambussar och cyklister och titta utan att det var massa avspärrningar eller sura miner. Efter en halvtimme startade cyklisterna. Själv så cyklade jag mot Piggen. Fick följe av ett gäng andra cyklister en bit. Skönt att bara glida med i en klunga efter all solocykling. Jag cyklade högst upp på Piggen och ställde mig strax innan tunneln. Efter ett tag kom de första cyklisterna flygande. Ingen söndagscykling där inte. Tre cyklister gjorde upp om bergspriset. Några sekunder efter var en grupp på 15-20 man. Dock ingen Andy Schleck med långt upp. Han kom ett bra tag senare. Å andra sidan är det inte nu han ska vara bra utan till Touren. När alla cyklister passerat var det bara att "rulla" hemåt. 15 glada mil idag bara för att kolla på lite män i tajta kläder. Inte illa pinkat.

/Mattias

Proffsen är här

2011-02-07T22:15:00.000+01:00

I söndags startade Vuelta Mallorca challenge. Det är många storlag med såsom Leopard Trek, Garmin Cervelo, HTC Columbia och Rabobank för att nämna några. Söndagen bjöd på varvlopp inne i Palma. Där gick det undan värre. Måste säga att det är stor skillnad och sitta framför tvn, och lyssna på Vacchi och Adamsson, och se live. Fartkänslan blir betydligt större. Hyfsat vältränade killar med andra ord. Fick en del filmat. Men måste redigera och få lite snabbare nät innan jag kan lägga upp nåt.

Idag stod jag i slakmotan mellan Liucmajor och Randa och kikade. Först en utrbrytning på tre man och sedan klungan 4-5 minuter efter. I morgon ska de köra uppför Piggen från Sollerhållet. Ska stå någonstans högt upp. Det kommer med all säkerhet vara ordentligt uppsplittrat då. Återkommer med rapport.

För egen del så går träningen bra. Problemen med hamstringssenan är så gott som borta. I lördags blev det därför en långrunda. Den första på några veckor. Blev plattåkning upp till Pollenca. Sedan uppför mot Piggen. Halvvägs uppe vek jag dock av ner mot Celvia och därifrån hem. 14 fina mil trillade in på kontot.

/Mattias

Port de Valdemossa - nice surprise

2011-01-30T21:20:00.002+01:00

Idag blev det en sväng upp mot Valdemossa och lite av kuststräckan. Några hårda intervaller var inplanerade. Den första blev i stigningen upp mot Valdemossa. Det blev runt 20 minuter hårt jobb för hjärtat. Efter Valdemossa tog jag en avstickare från kustvägen ner till Port de Valdemossa. Det var första gången jag cyklade den biten och det blev en glad överraskning. En riktigt härlig serpentinväg med en underbar utsikt från toppen. Får ni chansen så ta gärna en sväng ner. Bara 360 höjdmeter. Väl nere i byn var det bara att vända om och kötta på dagens andra intervall. Denna tog också runt 20 minuter och hjärtat fick sig en omgång till. Sedan körde jag vidare mot Esporles och rakt igenom Palma och hem.

För två veckor sen fick jag lite känning i en hamstringssena som jag har känt av lite grann när jag kört trainer i nov och dec. Detta har gjort att jag fått tänka över mitt upplägg lite. först blev det lite vila och lite styrketräning, på inrådan av Magnus. Nu har jag kommit igång och cyklat igen. Men inte de långa passen som jag hade tänkt. Utan det blir bara runt 3 timmar och hårdkörning där det passar, oftast i bergen. Kör på så här ett tag och förhoppningsvis ska jag kunna köra lite längre sträckor snart. Man är ju trots allt en randonneur :).

Bjussar på lite bilder från toppen av Port de Valdemossastigningen

/Mattias

Hola!

2011-01-12T13:55:00.001+01:00

För tillfället befinner jag mig en bra bit ifrån kalla och mörka Sverige. Närmare bestämt på Mallorca, där jag har varit sedan början på januari och kommer att vara fram till 1 april.

Hittils har det blivit knappt 50 mils cykling fördelat över 5 dagar. Målsättningen så här i början är framförallt att successivt vänja kroppen vid att sitta på cykeln igen. De värsta stigningarna får vänta ett tag till. Men jag har i alla fall hunnit med Sollerstigningen och kustvägen mellan Soller och Valdemossa. Det har också blivit lite "tråkigare" cykling i form platturer norr och österut sett från Playa de Palma där hotellet ligger. Bjuder på lite bilder för er som halkar runt i snömodden.

Sollerstigningen

Strax utanför Deia

Deia

Paus i solen längs kustvägen (Deia)

Nu har miljakten satt igång på allvar. Nu slipper ni förhoppsningsvis se fler nollor i protokollet.

/Mattias

20 mil Tumba

2010-10-10T20:48:00.003+02:00

I går var det randonnéavslutning med en 20 mils brevet med start och mål i Tumba. Vädergudarna var på gott humör och bjöd på kanonväder, runt 10 grader, svaga vindar och en hel del sol. Det kom runt 40 cyklister till start. Klockan 9.00 rullade klungan iväg mot första stämplingen som var ner på Torö. Det var lite småkaotiskt de första milen med en del spurtande i backarna. Klungan tunnades ut allteftersom och till stämplingen på Torö var det runt 20 kvar. Efter stämplingen blev det lite uppsplittrat och vi var runt 10 stycken kvar som hade siktet inställt på Mörköfärjan. På vägen dit tunnades det ut än mer.

KBCK på efterkälken i Fitunabacken

Det kördes på rätt bra de sista milen för att slippa vänta vid färjeläget. Vi var 6 stycken som precis hann med 12.25 färjan. Efter färjan blev det lite jämnare körning. Det blev stämpling och snabbfika i Vagnhärad.

Nyasfalterat mellan Vagnhärad och Gnesta

I Gnesta var det dags för sista stämplingen. Sedan bar det av in i skogen på en slingrig och småkuperad väg. De sista milen in mot Södertälje var mer lättåkt och vi hade fin fart med vinden i ryggen.

Toni visar hur man cyklar

15.40 var vi tillbaks för slutstämpling i Tumba. Då var man så där härligt mosig i både ben och skalle. Precis som det ska vara. Tack till alla medcyklister för trevligt sällskap. Hoppas vi ses på vägarna nästa säsong.

/Mattias

60 mil Täby

2010-08-30T11:10:00.021+02:00

Klockan 06.00 i lördags gick starten för 60-milaren från Täby. Det kom 12 till start. Av dessa skulle några ansluta söder om stan. Några var troligen lite sena till start också. Vi var i alla fall 5 stycken som rullade iväg. Som vanligt vid den här tiden på dygnet var det lugnt och tyst på stan. Utsikten från Västerbron med en sol som nyss gått upp var fantastisk. Efter dryga två timmars cykling var vi framme vid första stämplingen i Järna. För tillfället var det jag och två i en fin tre-mannaklunga. Vi bestämde oss för ett snabbt stopp. Vid stämplingen handlade Niklas (ettan på Sandborgs rankinglista) lite och fick stämpel. Här lyckades han med konststycket att ta sina varor och GLÖMMA kvar stämpelkortet på disken. Kassörskan skulle precis till att ropa till då jag sssschhhade vederbörande och plockade på mig Niklas stämpelkort. Samtidigt som jag såg fram emot att se Niklas min vid nästa stämpling i Flen när han inte hittar sitt stämpelkort. Efter snabbstoppet var vi på väg igen och hade fått sällskap av en cyklist till. Så nu var vi fyra som hjälptes åt att dra. Snittet gick stadigt uppåt, efter den långsamma körningen genom stan och förorterna, efter ett tag låg den på drygt 30.

Någonstans innan 11 mil händer det som man bara ser på filmer... Pedalaxeln på högersidan går av. Efter ett snabbt stopp tackar jag för sällskapet, ger en förvånad Niklas stämpelkortet och lyckönskar de övriga tre när de cyklar vidare. Det här var ju inte riktigt den start man ville ha på en 60-milare. Funderade lite fram och tillbaka på om jag skulle bryta och ringa på hämtning eller om det skulle gå att lösa. Alternativet att bryta gallrades ganska snabbt bort. Började ringa runt lite för att få hjälp att hitta en cykelbutik i Flen. Cyklingen nu var inte alltför rolig. Började först att bara trampa med vänterbenet. Jäkligt jobbigt samtidigt som det gick långsamt. Efter några hundra meter böt jag taktik. Brottet på pedalaxeln var 1-2 cm in i trampan. Så det gick att trycka på trampan på den lilla stumpen samtidigt som man fick spänna foten och insidan av låret för att den inte skulle glida av igen. Inte helt optimalt men det gick att ta sig framåt. Efter ett tag fick jag sms med uppgifter om en cykelbutik i Flen. Ungefär en mil efter det att trampan gick sönder drabbades jag av en punktering deluxe. Jag hade kört på någonting som man kan likna vid en 5 cm skruvmejsel utan skaft och med en 90 graders böj på mitten. Den hade gjort hål mitt på slitbanan och sedan ut genom sidan av däcket. Nu var humöret verkligen på topp. Kanske att skulle man börja gå i kyrkan lite oftare... Efter lite fulmeck och en vikt och fatlimmad 20-lapp på insidan på däcket för att täcka hålen var jag på väg igen. När jag kommer till Flen så visar det sig att cykelbutiken har bytt adress. Inget annat att göra än att åka dit. När jag kommer fram får jag mig ännu en glad överraskning. Normalt sett så har de lördagsöppet 10-14, var där runt 12, men just i dag satt det en lapp på dörren "lördag 28/8 stängt". Faaaaaaaaaaaaan!

Inte en chans att jag skulle kasta in handduken. Man har ju trots allt 40 timmar på sig att genomföra en 60-milare. Jag bestämde mig för att avvika från den ordinarie vägbeskrivningen och åka via Katrineholm. Där det med all säkerhet skulle finnas en cykelaffär. Jag ringde ännu en kompis och fick hjälp med att hitta en cykelbutik. Efter ytterligare 25 km cykling varfjag framme i Katrineholm och letade rätt på cykelbutiken. Där köpte jag nya pedaler och fick hjälp med montering. Nya klossar blev det också. Passade även på att köpa ett nytt däck att ha i reserv då jag var lite osäker på hur mitt punkterade skulle hålla för 45 mil till. Då var jag äntligen på väg igen med en hel cykel. Tror jag var gladare än ett barn på julafton. Drog nog på lite väl mycket den första halvtimmen, men sansade mig efter ett tag och hittade ett fint tempo.

Det blev en snabb stämpling i Läppe, sedan vidare mot nästa kontroll som var i Fellingsbro. När jag kommer dit ser jag några cyklar utanför. Skönt tänkte jag. Nu fanns det chans att jag kanske skulle få lite sällskap om jag åt min pizza snabbt. Beställde en pizza och passade på att fylla upp flaskorna och kolla igenom packningen för att spara lite tid. Efter 15-20 min började det kännas som om det tog en jäkla tid för att göra en pizza. Då går jag fram till kassan och ser att ugnen är tom. Då visar det sig att de missat att göra min pizza. Nu börjar de andra göra sig klara för att åka och ungefär samtidigt som min pizza är klar rullar de iväg. Jag drar i mig pizzan ganska fort och rullar iväg. Efter nån mil var jag ikapp de andra som stannat för att laga en punka.
Hällabacken

Vi höll sedan ihop till någon mil innan Grängesberg. Eftersom alla tre skulle stanna för att sova där samtidigt som jag tyckte att det gick lite långsamt uppför. Tackade jag för sällskapet och stack iväg. Här någonstans hade det också blivit lite blöta vägabanor samtidigt som det hade blivit mörkt. I Gränges blev det en snabbstämpling och påklädning av reflexväst och knävärmare. Någonstans mellan Grängesberg och Ludvika började det regna och jag stannade till för att sätta på mig en vindväst under reflexvästen. Eftersom jag troligtvis inte skulle hinna till Fagersta och Statiolmacken som stängde 24.00 stannade jag i Ludvika för en macka. Jag var rätt blöt och kall nu. Så regnjackan och hjälmmössan åkte på. De första 10 minutrarna satt jag och skakade tänder på cykeln. Efter ett tag kom dock värmen tillbaks och det var inte njutbart men ändå ok att cykla. Det regnade lite om vartannat. Till slut nådde jag Fagersta där nästa stämpling var.
Randonné-etta
Stämpling

Efter en kort provsittning av luft och vattenskåpet med värmare cyklade jag vidare i natten och regnet mot Sala. Hände inte så mycket spännande förutom någon räv, rådjur eller katt som stod i vägkanten och gjorde sitt bästa för att försöka skrämma mig. Stämplingen i Sala ser ni nedan. Kanske kan bli årets bild....

Någonstans kring Sala upphörde regnandet och det började klarna upp. Med det så sjönk temperaturen 4-5 grader, var nog runt 3-4 grader som minst. Kylan i kombination med blöta kläder var inte jätteskönt. Stannade till i Heby och provade på Oks luft- och vattenskåp. Var skönt för stunden. Men när jag klev ut efter 10 minuter så var det rejält kallt. Tog väl 10-15 minuter innan jag fick upp värmen till en anständig nivå igen. Det började ljusna. Riktigt skönt eftersom det krävs lite mer koncentration att cykla när det är mörkt. Kom till slut fram till Uppsala för stämpling. Blev en snabbfika och chans att värma mig lite på macken. Drog sedan vidare för sista etappen. Nu hade det blivit betydligt varmare. Precis när jag åkte ur Uppsala såg jag en cyklist på avstånd. Han körde kortbrallor och armvärmare. Själv hade jag benvärmare, armvärmvare, vindväst, regnjacka, reflexväst och hjälmmössa. Med stigande kroppsvärme började sömnbristen kännas av ordentligt. Vid cykelnetto som ligger mitt ut i ingenstans så stannade jag till och la mig på en bänk 20 minuter. Fick lite microsömn där. Rullade vidare och kände mig betydligt piggare. Även farten gick upp lite. 10.35 slutstämplade jag i Täby. Trots strulet där jag fick cykla 5 mil med trasig pedal och cirka 45 mil solo så slog jag i alla fall min tid från förra 60-milaren (värmeböljan).

Sen en liten hälsning till han där upp. Ska du få mig att bryta får du allt hitta på något värre till nästa gång.

/Mattias

Gott och blandat

2010-08-24T13:19:00.004+02:00

I söndags körde jag ett varv runt halva mälaren (21 mil) med ett gäng från Happymtb. Det blev en riktigt bra runda. Benen kändes bättre än de gjort på hela sommaren. I de fartökningar som blev lite varstans så svararade benen bra. Hälsenan som jag hade problem med efter 100-milaren i Örebro i mitten på juli har jag inte haft några känningar av. För att motivera mig själv att cykla mer har jag utmanat mig själv att jag ska cykla 2011 mil inom ett år med start nu i söndags. De ska vara avverkade innan starten på Paris Brest Paris den 21 augusti nästa år. I högerspalten går det att följa nedräkningen. På lördag har jag planerat att köra 60-milaren från Täby. Det blir nonstopkörning som gäller. Att komma under 24 timmar vore riktigt skoj. Men det beror lite på vilka andra som kör och deras målsättning och att vädret blir hyfsat. /Mattias

Intervaller i Väsjöbacken

2010-07-30T18:56:00.003+02:00

Det har inte blivit så mycket cykling sedan 100-milaren för två veckor sedan. Hälsenan som jag hade problem med har behövt en del vila. Förra helgen provade jag att köra en kort (5 mil) runda racer, kände av hälsenan lite grann mot slutet. I onsdags körde jag ett kort (45 min) pass mtb utan att känna av något. I dag blev det 4 hårda intervaller uppför baksidan av Väsjöbacken. Det går en liten grusväg upp till toppen. Det tog någonstans mellan 3,5-4 minuter per intervall. Under andra halvan av alla intervaller låg jag på 95% av maxpuls. Ett bra konditionspass med andra ord. Nu ska jag öka på träningsmängden så jag kommer väl förberedd för 60-milaren från Täby 28 augusti. Funderar på att köra en nattrunda runt halva mälaren (cirka 20 mil), även kallad flickvarvet, helgen innan för att få ett bra test av hälsenan. Ska du med?

/Mattias

Några steg närmare Paris-Brest-Paris

2010-07-21T15:46:00.019+02:00

I juli har jag bland annat roat mig med att göra min debut i brevetsammanhang. Först ut var Fredrikshofs 60-milare från Täby 3 juli. Efter det stod Örebros 100-milare 15 juli på tur. Tanken med dessa lopp har varit att testa mig själv och se hur min kropp reagerar på lite längre cykelturer. I bakhuvudet finns också en tanke om att köra Paris-Brest-Paris nästa år, ett lopp som bara går var fjärde år och anses som långcyklingens OS. Drygt 120 mils cykling med mycket småbackar. Det finns en risk att det kommer finnas fler som vill köra än det finns platser. Därför kan det man cyklar redan i år få betydelse när det är dags att anmäla sig nästa år. Där rankas de som cyklat 100-milare högst. Här går det att läsa mer om detta http://www.randonneurs.se/pbp2011/pbp2011info.htm 60-milaren var en riktig pina. Det var riktigt varmt. Runt 28-30 grader i skuggan. Det blev mer en kamp mot värmen än cykling. Hade väldigt svårt att få ut någon kraft i benen när kroppen hade fullt upp med att hålla nere kroppstemperaturen. När kvällen kom och tempen sjönk började kroppen fungera någorlunda och det gick att hålla skaplig fart genom natten. Jag gjorde sällskap med en rutinerad långcyklist, Niklas Wennberg, i drygt 50 av de 60 milen. Efter dryga 30 timmars cykling var vi äntligen i mål. Av dessa var cirka 6 timmar paustid. 100-milaren från Örebro var upplagd i tre dagsetapper på 35, 31 och 34 mil med övernattning på vandrarhem med middag och frukost.

Till start var vi 17 st där de allra flesta var från Stockholm. Starten gick 07.00 och i Hjo var första stämplingen. Det rullade på ganska bra dit. Många pigga ben och förningar på 10-15 minuter var mer regel än undantag. En stor del av den här delsträckan gick längs med Vätterns västra sida. Vätternrundasträckningen men åt andra hållet. En härlig svalkande vind från vättern gjorde gott i det annars soliga och ganska varma vädret. I Hjo blev det Coopfika för de flesta. Efter fikat vände vi av inåt landet och fick nu en fin medvind. I Töreboda, runt 5-6 mil från Hjo visade Magnus Hektor klungan ett kinahak med buffé. Det satt fint. När vi hade käkat klart såg det lite mörkare ut på himlen och det kom också några regnstänk. Resan gick vidare på små fina vägar mot Gullspång där stämpling nummer två var. Emellanåt hittade Hektor en fin växel och tryckte på rätt fint i medvinden med ett och annat grymtande från ledet. Det blev ett snabbstopp på okq8 i Gullspång. Stämplade och klara rullade vi ut på RV26 som vi skulle följa resten av dagen. Inte långt efter så började det också regna en del. Skönt svalkande tyckte jag. Här någonstans hade jag också en svacka kände mig ovanligt svag i benen. Funderade till och med på att släppa klunga här och köra själv. Äh vad fan det är nog bara lite ont om kolhydrater i kroppen. Snabbt i med några deciliter sportdryck och en energikaka. Jag stod över nästa förning och gled direkt åt sidan och la mig sist i ledet. Tio minuter senare var jag med i matchen igen. Några timmar senare var vi i Lesjöfors där vi skulle sova. Eftersom vi alla var rätt blöta satt det riktigt fint med en bastu och dusch. Dag 2 startade kl 07.00. Var lite orolig för hur benen skulle kännas. Men det tog inte så lång tid innan jag fick ett positivt besked. Vi är redo för cykling i dag också var svaret. Första stämplingen var Vansbro. Vägen dit var mycket upp och ner med snabba utförslöpor och långa sega backar. Efter Vansbro var siktet inställt på Falun. Emallanåt fick man en skymt av vackra Dalälven. Väl framme i Falun blev det Pizzabuffé och lite tacos. Mätta och belåtna styrde vi mot Hedemora. Jag kände mig riktigt fräsch trots att det nästan var 25 grader. Efter Hedemora var det rätt backigt, men det gick fint. Väl framme i Fagersta var det ännu en stämpling och lite mackfika. Sedan var det bara spurten kvar på fina nästan bilfria vägar fram till Sala. Tror vi var framme vid vandrarhemmet runt 19. Skönt med en svalkande dusch och lite smaskig mat. Dag 3 startade precis som de föregående dagarna 07.00. Det var Rv70 hela vägen ner till Enköping som gällde. Normalt sett brukar den här vägsträckan vara rätt trafikerad. Så det var tur att vi körde såpass tidigt som vi gjorde. Nu var det få bilar och riktigt trevlig cykling. Efter Enköping var det däremot inte lika kul längre. Då var det Rv55 mot Strängnäs. En hel del trafik på en bitvis smal och en ganska kurvig väg. Ännu en stämpling i Strängnäs och lite fika på Statoil. Sedan cyklade vi vidare mot Katrineholm. Efter några mil började min vänstar hälsena smärta. Vilket gjorde att cyklingen inte var lika njutbar längre. Men med bara 15-20 mil kvar var det bara att bita ihop köra. Några mil innan smäller det till och en punktering var ett faktum. Det hade också regnat ett tag så att stanna för punka när man är dyblöt är inte lika kul som när det är solsken. Den lyckliga vinnaren den här gången var Gunnar från Järvsö. Ett 1 cm stort snitt i däcket var resultatet. Dags för lite randonnémeckande på hög nivå. En ihopvikt 20-lapp och lite silvertejp lagade hålet. I med ny slang och pumpa. Det höll ända in i mål. När vi kom fram till Katrineholm tågade 15 blötdjur in på Macdonalds för lunch. Vore intressant att veta vad övriga matgäster tänkte när de fick syn på oss. Efter lunch hade vi en härlig medvind ända upp till Lindesberg där sista stämplingen var. När vi vara klara för att bege oss från Lindesberg hängde det lite regn i luften och vinden hade mojnat. Någon mil senare så regnade det på rätt bra och vi fick regn på oss sista biten in till Örebro. Med ungefär två mil kvar så blev hemlängtan stor för vissa och det matades på rätt friskt i täten, kände mig fräsch och var inte sen att skarva. Rätt kul att det finns så mycket pulver kvar i benen efter 98 mil. När vi närmade oss Örebro slog vi av på farten, samlade ihop oss och rullade lugnt och fint för slutstämpling, dusch och fika i Örebrocyklisternas klubblokal. Jag är i stort nöjd med min 100-milare. Lite trist att ha en smärtande hälsena i slutet. Mat- och vätskeintag funkade bra och jag hade bara en dip på 100 mil. Hade lite problem att sova på nätterna. Sov kanske 5-6 timmar första natten och 3-4 timmar andra natten. Trots det kände jag mig aldrig sömnig någon gång under cyklingen. Tänkte även passa på att tacka alla medcyklister för trevligt sällskap och arrangören Örebrocyklisterna med Börje i spetsen för ett fint arrangemang. /Mattias

En annorlunda tur runt Vättern

2010-06-21T23:12:00.011+02:00

I helgen som var så var det Vätternrundan. I höstas anmälde jag mig till Happymtb:s 7.30 grupp (Continental test team). På grund av att min form inte har varit så god som jag velat så valde jag att hoppa av den satsningen. Istället valde jag att köra med ett litet gäng med en betydligt blygsammare målsättning. Vilken var att starta tidigt på fredagskvällen och vara först tillbaks till Motala och även att försöka göra det på under 9 timmar. Vår grupp startade 19.44. Det började med en del vind sida mot. Redan efter 50 minuter hade vi cyklat om alla cyklister och låg bakom ledarbilen. Vi hade fått med oss två passerade cyklister som hjälpte till med dragjobbet. Totalt var vi nu 9 stycken i vår klunga. Neråt Gränna och Jönköping tror jag vinden började mojna lite. Vägen genom Jönköping, som brukar kunna vara lite knixig när man startar senare tider, var nu inget problem när man hade fri sikt framåt hela tiden och inga andra cyklister som behövde passeras. Strax efter Jönköping började några bli slitna så vi drog ner på tempot lite och försökte ge de trötta så mycket vindskydd som möjligt. I Fagerhult tog vi vårt första depåstopp. I med ny sportdryck i flaskorna och tömning av blåsan sedan bar det av igen. Nu hade det också blivit ordentligt mörkt så nu väntade några timmars mörker. Både benen och skallen kändes fräscha och det var rätt mysigt att cruisa fram i juninatten. Några regnstänk gjorde oss sällskap på väg norrut. Alltid lika trevligt... I Boviken, vid cirka 23 mil tog vi vårat nästa depåstopp. Strax innan kände jag mig lite småseg. Så det var ganska skönt att komma av cykeln. Passade på att peta i mig en bulle samt fylla upp flaskorna med mer sportdryck. Sedan bar det av igen. Nu hade mörkret börjat släppa lite och jag kände mig pigg igen. När vi vände av söderut strax innan Hammarsundet så fick vi en glad överraskning i form av vinden snett framifrån. Här kände sig några lite krokiga och valde att ta ett improviserat depåstop vid Hammarsundet. Jag och Mattias (Meb från happymtb) valde att köra vidare. Med cirka tre mil var jag rejält sliten och jag sa upp mig från allt dragjobb längst fram. Så Mattias, som hade varit den som hade dragit mest av hela gruppen, fick sköta den biten ända in i kaklet. Klockan 5.02 rullade vi över mållinjen. Vilket gav tiden 9.18 /Mattias

Nattrunda, lilla Mälaren runt.

2010-05-30T14:29:00.004+02:00

I går var det dags att köra ett varv runt lillmälaren (Stockholm-Södertälje-Strängnäs-Enköping-Barkarby). Det var jag och tre andra galningar, Toni (initiativtagaren), Danne och Markus. Vid västerbron mötte jag upp resten av gänget strax innnan kl. 22. Sedan bar det av mot första fikastoppet i Södertälje (Shellmacken). Det blev väl inte riktigt den väg vi brukar köra ner. Någonstans kom vi lite fel vilket gjorde att vi fick lite bonussigthseeing i det fashionabla Hallunda. Efter en titt på kartan i efterhand så uppskattar jag att omvägen blev några kilometer. Ingen större fara med andra ord. Trots den lätta motvinden var farten god och några i vår lilla kvartett var starka och hade inget emot att ta några monsterförningar. Kilometrarna tickade på och vi var framme i Södertälje för lite fika och skitsnack. När vi skulle iväg igen så kände jag att det var lite småkyligt som det alltid brukar vara i början. Så överdragsjackan fick åka på till jag fick upp värmen en kvart eller så senare. Jackan jag har är sån att den har halv dragkedja. Vilket gör att man måste dra den över huvudet för att få av den. Jag släppte lite lucka till grabbarna och drog av den i farten. Märkte då att reflexvästen jag hade under följde med. Ingen större fara. Ner med överdragsjackan och på med västen igen. Sedan var det bara att trampa igen den lilla lucka fram till trion. Nu till det roliga när jag många timmar senare sitter och käkar frukost på Welcome hotell i Barkarby, först då upptäcker jag att jag satt reflexvästen ut och in.... Så småningom kom vi fram till Strängnäs. Där tog vi en snabb benträckare och fyllde på med lite energi. Sedan var det av på 55an upp mot Enköping. Nu hade vi den lilla vind som blåste snett bakifrån. Riktigt fin fart upp mot fram till Enköping. En snabb benträckare, sedan vidare mot Bålsta. Nu började jag känna mig lite småkrokig. Eftersom det fanns andra som var starka och inte verkade ha något emot att plöja vind så vek jag av och la mig sist när jag kom fram. På så sätt kunde farten hållas uppe och alla fick en fin resa. När vi äntligen kom fram till Bålsta blev det dagens andra mackfika. Sedan var det bara tre mil kvar till Bålsta. Efter Bro kördes det hårt i backarna, där framförallt Toni och Danne skulle mäta sina krafter. Där uppstod det lite luckor. Men ingen större fara med det. De rullade långsamt från toppen och det tog bara nån minut så var vi återsamlade. Vid 5-tiden trilllade vi in på Welcome och hotell och tryckte i oss en mumsig frukost. Tack för en fin nattrunda! /Mattias

Ny blogg, nya möjligheter

2010-05-04T20:48:00.002+02:00

Jag drar igång en egen blogg på sidan av denna. Brunna hellriders är till för tokiga upplevelser som jag och brorsan gör. Vill ni läsa om min satsning på triathlon så besök:

http://ironmange.blogspot.com/

Hoppas vi ses där :-)

/Magnus

Brunna hellrunner(s)

2010-04-26T18:21:00.006+02:00

I lördags sprang jag Kvarnloppet i Jakobsberg, 10 km. Slutade tvåa på nytt personligt, 34:58. Hade inte räknat med, men hoppats på en tid under 35 min. Sänkte mig 50 sek. På bilden är det jag och ettan efter ca 2 km. Vid 3 km kunde jag inte hänga på längre och blev slagen med 50 sek i mål. Hedersmedlemmarna i Brunna Hellriders var givetvis på plats. Kul att kunna bjuda på ett resultat för en gångs skull :-)

I går blev det långcykling med lite folk från Happy, där delar av Continental test team var på plats. De ska köra Vätternrundan under 7,5 timmar har de tänkt. Vi avverkade 16,5 mil på Södertörns fina vägar. Vi körde ner till Torö på slingringa och kuperade vägar i en ganska seg motvind, men med solen i ansiktet. Sen blev det medvind och raksträcka hem med hög fart. Riktig skoj runda.

Sammanfattningsvis: En magisk helg!

Ciao

Väsby duathlon

2010-04-18T11:52:00.003+02:00

Då var den riktiga tävlingspremiären avklarad. Första tävlingen i duathlon-cupen http://www.duathlon.se

Formen är god och cykeln upphottad med nya hjulen. Dessa testade jag i onsdags på Smack-serien, det gick skapligt men fick ändå rådäng av de som kan det här med tempo-cykling.

Igår var det 5-20-2,5 km som gällde. Jag växlade som tvåa ut på cyklingen men blev ganska väntat omcyklad av David Näsvik (3:a i Kalmar 2009). Jag höll i alla fall resten av konkurrenterna bakom mig och kunde med god marginal springa in som trea. Enbart slagen av Fredrik Swahn som är bäst i Sverige på duathlon och David Näsvik som är en av Sveriges bästa triathleter. Jag höll ihop bra på alla momenten, sista löpning började tungt men det släppte mot slutet, vilket bådar gott inför framtida triathlontävlingar.

Resultat http://iof3.idrottonline.se/templates/Page.aspx?id=5544

Bilder

/ Magnus

Hårt långpass

2010-04-10T17:49:00.002+02:00

Sprang idag Vällingby Marathon, dock inte hela. Planen var att springa 30km hårt och sen kanske fullfölja om inte smärtan blev för stor. Problemet är att det sliter så mycket och att träningen närmaste veckorna blir lidande. Och nästa helg är det duathlontävling i cupen, och det är högre prioriterat.

Nu valde jag att gå med dom snabbaste vilket innebar strax under 38 min/mil. Jag funderade lite under loppets gång. Kanske köra halva och sen slå av och träna smärttålighet... Nu valde jag att köra halva och med 3-4 km kvar ökade jag litegrann, då hade vi en kille ca 300 m framför, sen var vi 4 gubbar. Jag talade om att jag skulle köra halva och ökade farten, blev ensam och tog in hälften på han framför. Gjorde halvmaran på 1:19.05 utan slutspurt. I höstas gjorde jag Sthlm halvmarathon på 1:19.04. Därmed är jag i bra form så här tidigt på säsongen - all good!

/Magnus

Jesus kan inte ha haft det så illa

2010-04-03T21:05:00.003+02:00

Han fick ju vila efter långfredagen (eller hur sagan nu gick). Själv har jag kränkt och plågat mig själv 3 dagar i rad.

I torsdags läste jag om Emil Wingstedt, en grym orienterare som med hjälp av de norska forskarna som rekommenderar 4x4 min intervaller, höjde sitt testvärde från 73,5 via 77 till 80 ml/kg, genom två stenhårda intervallomgångar. Min kollega som tipsade mig om Wingstedt sa att han kört 9 intervallpass på en vecka. I mina öron omänskligt! Mina källor är knapphändiga men scenariot är inte osannolikt alls.

Jag hade bestämt att träna mycket över påsken och tog beslutet att satsa på många intervallpass eftersom låååångfredagen skulle ägnas åt kränkarcykling.

I torsdags blev jag även quarter pro, får bara jobba 75% i april och maj. Eftersom glaset är halvfullt ser jag fördelarna och tar tillfället i akt och tränar lite mer, lite hårdare.

Torsdag, löpning med 4x1 km intervaller, 3.15 i snitt. Totalt 10,5 km.

Fredag, cykling med Happymtb. "Cranked" var ordet. En kul sak var Nya-zeeländaren Steve som var med. På andra intervallen låg jag först i en backe, sen gick han om mig varpå jag svarade och ryckte ifrån gruppen i hopp om att få med mig några, men icke, blev solo. Körde totalt slut mig under 1-2 minuter och det kändes som jag andades genom ett sugrör. På tillbakavägen rullade Steve upp och frågade:

- You like to hurt, right?

Påskafton, simning på förmiddagen, körde 3x200 m hårt, första gick på 3.10 vilket jag är väldigt nöjd med. Sista 3.25.

Eftermiddagen ägnades åt att cykla Kungsängen-Skokloster t/r. Magiskt väder idag. Lade in 5x5 min intervaller där hastigheten var bra pulsen relativt låg men benen sura och plågade så nånting gav det i alla fall. 2.15 solocykling.

Imorn distanssiming på förmiddagen sen kolla cykel på Eurosport, hoppas Vacchi är tillbaka. Pallar inte med stolpskottet som surrat senaste två helgerna. Sen blir det löpintervaller på kvällen.

CRANKED

/ Quarter Pro

Bula i brallan

2010-03-30T22:08:00.003+02:00

Dagens runda blev 22 km. Första 6 km var Sofia med. Igår var hon med både på simningen och löpintervallerna. Hon håller på komma igång med löpandet efter lite ryggproblem, som världens bästa sjukgymnast har ordnat rehabiliteringen av. Det har gått bra för nu kan hon ju springa, vilket är jättekul så man kan få sällskap.

När jag kom hem var maten lagad, fan vad bra jag har det! (i helgen skötte jag maten, bara så ni vet ;-) )

Hon är anledningen till att träningen går grymt bra och att jag känner mig great!

Det var faktiskt trötta ben från start idag, men man kan inte missa att springa i det underbara vädret som är nu. Körde 3 km snabbt på 3:50 fart. På hela rundan blev snittet 5 min /km inkl korta pauser. Helt okej, men är trött och sliten nu.

Om gårdagens pass motsvarar 1 mil så kanske en totalvecka på 10 mil inte är omöjlig.

Sa jag att jag styrketränade överkroppen innan löpningen? Two-a-days is the shit!

I morgon - simning, upp 5:30 (guess who's coming with?)

/Magnus

Spring, spring, spring

2010-03-28T14:38:00.003+02:00

Den här veckan har jag kommit igång med löpningen... På riktigt!

Snön är borta och fotfästet tillbaka, det går att ha lite fart under tassarna. Jag har kört 3 pass på typ 10 km och ett på 13,5 km. Har även testat några snabba kilometrar, att ligga på 4 min är inga större problem. 3:35 är ganska jobbigt. Jag tror jag skulle göra en mil på 37:30 åtminstone, däremot är benen inte så stryktåliga. Därför har jag bara kört korta pass. Nästa vecka ska jag försöka fixa en totalvecka på 10 mil, det är ju påskhelg och allt :-) Blir även en del cykel förhoppningsvis.

Idag sprang jag så här: (Har ju skaffat Iphone och appen Runkeeper, gillar det skarpt)

Har även skaffat nya tävlingsskor. Lätta och snygga! (Saucony, type A3)

I morgon är jag ledig från jobbet eftersom jag jobbat i helgen. Simning på morgonen, lite hårdare lite längre. Sen löpning med styrka, teknik och snabbhet på eftermiddagen. Sofia ska hänga på :-) Livin it!

Lite bilder

2010-03-23T23:14:00.003+01:00

Jag och Danne. Laddar för första kränkningen för säsongen.

En bild på puls och hastighet från i lördags. Sista intervallen.

Glömde sätta på klockan i starten.

/Magnus

Landsvägspremiär kränkning

2010-03-20T16:07:00.005+01:00

Nu var det längesen jag tränade sist. Har vilat sen 7:e februari då jag skrev senast.. Nädå, jag har tränat på bra, dock med en stor längtan efter våren och värmen. Allt har liksom känts så bra och grundträningen ligger och tickar som en tidsbomb på att få explodera i härliga intervallpass. Vintern hängde kvar länge, men så idag var det äntligen dags. En så kallad kränkar-runda var planerad genom http://happymtb.org/forum/read.php/1/1364870

Ett koncept som jag och brorsan kört ute på Ekerö de senaste två åren. Att det handlar om kränkning har liksom växt fram eftersom folk känner sig så när de inte kan hålla hjul längre. Det är lika kul att bli kränkt som att få kränka.

Nu hade Johan arrangerat detta ute i Kungsängen, alltså hemmaplan för min del. En 8 kilometer lång sträcka skulle köras lugnt och sen snabbt (läs: så hårt man orkar). Detta upprepade vi fyra gånger.

Det var en fantastisk känsla att få rulla på landsväg igen, vilket jag inte gjort sen Mallis. Det dök upp cirka 15 personer, vilket var grymt kul.

Första intervallen: Jag la mig långt bak och tänkte att alla skulle hänga på i början. Det sprack upp direkt och jag fick kämpa mig upp genom småklungorna som uppstått. Väl ikapp efter 1,5 km avvaktade jag lite för att återhämta mig. Sen var det hårdkörning för hela slanten. Jag och en kille från Bålsta CK (som kör i elit) blev ensamma och körde tillsammans till målet.

Andra intervallen: Nu såg jag till att ligga med långt fram på en gång. Vi blev ganska snabbt en fyramanna grupp som höll ihop tills backarna började. Sen droppade en kille, då var jag, Bålsta ck och Bigmollo ensamma. Bigm tappade sedan i en backe och duon körde tillsammans in i mål, även om klungan var nära mot slutet innan vi lade i sista växeln.

Tredje intervallen: Vi rullade iväg lite mer samlat och inte förrän i första slakmotan började det hända saker. Många ställde sig upp och körde för kung och fosterland. Jag kunde ganska lätt gå om dessa sittandes och vi hängde av nästan alla återigen. Jag och Bålsta-killen körde duo. Sen valde han att rycka i en backe efter en förning av mig, detta kunde jag naturligtvis inte svara på, men hängde i bra och avståndet var ganska jämnt. Då närmade sig en 4-mannagrupp som jag väntade in och vilade lite bakom. Försökte mig sedan på en spurt, men orkade inte hela vägen, pulsen slutade på 190bpm.

Fjärde intervallen: Återigen en samlad trupp där de snabbaste var lite avvaktande. Vi var samlade nästan halvvägs, där vi hade en kameraman som stod i en slakmota, således dags att spurta. Efter denna var jag rejält krokig men trampade på och ingen ville komma upp på nästan 1,5 minuter. Sen gled ett mindre gäng om mig. Jag hängde på och var med in i mål.

Hjärtat fick jobba rejält idag, ska lägga upp en pulskurva lite senare. Även benen var förvånansvärt bra. Det bådar gott detta. Kommer förhoppningsvis även någon bild.

Vi avslutade det hela med fika på parkeringen. Får tacka farbröderna som är lite mer erfarna på fikafronten för kaffe och bulle :-)

/Magnus

The loneliness of the long distance runner

2010-02-07T12:01:00.003+01:00

Igår var planen att få lite distans i löparbenen. Siktet var inställt på Edsviken runt, vilket är ungefär 23 km. Nånstans i bakhuvudet hade jag tänkt att det skulle vara ballt att fortsätta runt Brunnsviken också, en runda på 3 timmar.

Jag förberedde ett vätskebälte med stark saft och aminosyror. Klädde mig med shorts utanpå tightsen, ullstrumpor, en på ryggen sönderklippt Craft t-shirt + jacka och underställs-tröja. Man är sjukt proffsig när man börjar modifiera sina kläder. Konstigt nog görs det alldeles för lite kläder med mer material fram än bak.

Efter 25 min rundade jag Edsvikens norra vik och satte kurs söderut. För det mesta springer man längs vattnet (isen). Det var mycket folk ute igår och trångt på gångvägarna/stigarna. När jag kom till Stocksundsbron efter 1:20 så kände jag mig pigg och valde att ta mig an Brunnsviken. Det gick ganska bra ner till södra spetsen sen började dom negativa tankarna dyka upp. Jag hade sprungit 1:50 och musklerna började göra ont, jag grimaserade och ville hem....

Då tänkte jag - det är nu det börjar, anledningen till att träna långt, det är precis här jag vill vara. Det skulle bli jag mot smärtan, frågan var bara hur mycket.

Jag fortsatte upp i Hagaparken, fantastiskt fint där. Förutom att det byggs kring kronprinsessans och "mannen av folkets" nya boende. Kan de inte hitta någon annanstans att bo, måste de förstöra något av det finaste naturområdena i Stockholm.

När man pratar om Bang for the buck så måste kungahuset hamna tveklöst sist, de hamnar nog bakom champangesprutarna i st Tropez till och med.

Efter att ha sprungit lite längre än vanliga vägen, nådde jag i alla fall slutet på Brunnsviken och fortsatte via Ulriksdals slott. Nu började smärtan på riktigt. Tidigare var det smärta som man kan tänka bort med lite Rocky Balboa i lurarna eller Megan Fox på en sandstrand. På nästa nivå är tankarna konstigare och konstigare, typ att man undrar om det finns en isvak att dyka ner i och försvinna...

Jag orkade dock hela vägen hem och klockan stannade på 2:50. Sträckan är oklart men 33 km skulle jag tippa, ganska oväsentligt med tanke på underlaget. Jag sprang i alla fall lika lång tid som jag ska göra på marathon. Jag ska nog försöka få till ett sånt här pass var 14:e dag så jag får träna på att uthärda smärtan.

/ Mannen av folket

Living large

2010-01-28T21:28:00.004+01:00

Idag gjorde jag en tung investering. En klippning för en mindre förmögenhet stog på inköpslistan. By Barda-salongen (ja, Jean Pierre) i stekarkvarteren stog för frisören (Farsan vrider sig nog nu ;-) ). Ett tips jag fått från en pålitlig källa. Jag blev några gram lättare men ett par snäpp hetare, bra deal, jag är helnöjd, vilket jag sällan är efter ett besök hos barberaren. Man får vad man betalar för!

Supermotiverad kom jag hem för ett planerat 4x4 min på trainern. Det första sedan Mallis. Här om dagen klämde jag en fyra på 400 W. Därmed var ribban satt.

Det blev enligt följande. Jag tog långa pauser. Varför? - för jag kan! ;-)

400, 370, 350, 350. Slutpulsar 187, 187, 181, 182. Mitt max är 200.

Aldrig... Aldrig nånsin har jag presterat så bra på en trainer. Watt-talen är inte sanna, men tidigare har jag som bäst kört typ 4x 340 W men inte med så hög puls. Från den andra intervallen krampade vaderna och jag tänkte lägga ner ett flertal gånger, men malde på. Jag får aldrig kramp i vaderna vid cykling - slutsats?

Det har känts bra senaste veckan. I bassängen är jag rejält på gång, det känns som jag är nere på mina tidsmål för IM-simningen redan nu. Cyklingen är ju superbra redan. Löpning har känts kanon den också även fast den är svår att utvärdera i snömodden. Vikten är bra, fettprocenten också. Inget är dåligt!

Pulskurvan

En bild från Galilea på Mallis, för känslan!

//Magnus

Hur går det med träningen då?

2010-01-21T12:37:00.002+01:00

Bruschan klämde ur sig frågan härom dagen, eftersom jag inte varit hemma så mycket senaste tiden pga att en söt tjej fått mig på fall... Typiskt! :-)

- Det går bra! svarade jag.

Sedan Mallis har jag tränat på bra.

mån 11/1 , sim + styrka

tis, styrka + innebandy 2 tim

ons, sim + cykel och benrehab

tors, vila

fre, sim + styrka

lör, löpning intervaller

sön, distanslöp 1:40 h.

mån, sim + styrka

tis, cykelintervaller 5x30 sek all out + innebandy

ons, sim + benstyrka/rehab.

OSV... förhoppningsvis!

Det känns riktigt bra, Mallisresan boostade flåset och allt känns lättare. Dock saknar jag dom tunga benpassen som jag inte kan köra pga knäet, men rehaben gör det bättre för varje dag och i helgen ska jag testa det. Löpningen känns kanon trots att jag inte kört så mycket, men nu i januari och februari ska jag fokusera lite på det. Mina planerade superveckor med löpning blir nog inte av.

Motivationen är på topp just nu, simpassen på morgnarna blir roligare och roligare. Hoppas våren kommer snabbt i år.

Konkreta mål för 2010

Sthlm marathon under 2:50 = 40 min/ mil

Kalmar triathlon under 9:30 med en cykling på 4:45 och en topp 10 placering i momentet.

Wish me luck!

/Magnus

Sköna intervaller

2010-01-14T23:23:00.003+01:00

I dag har jag avverkat ett jobbigt pass på trainern. Det blev 4*4 min intervaller. Ett pass som är väldigt populärt bland cyklister. Jag har testat mig fram lite den senaste tiden för att hitta ett lagom motstånd. Det ska vara riktigt jobbigt men inte så jobbigt att man inte orkar genomföra alla intervaller. Mitt upplägg ser ut enligt följande: uppvärmning 4 * 1 min 250 w 3 min 350 w 4 min lugnt För att det inte ska blir för plågsamt har jag ett pulstak på 193 bpm. Går den över det så sänker jag motståndet till 300 w resten av intervallen. Min maxpuls på cykel ligger på 200 bpm. Hur pålitlig effektmätningen på trainern är har jag ingen aning om. Men det spelar ingen större roll. Nu har jag några värden att utgå ifrån iaf. När det gäller själva passet så körde jag första och andra intervallen på full effekt. Slutpuls på första blev 190 och på den andra 192. Under den tredje intervallen blev pulsen lite väl hög. Så de sista 30 s körde jag på 300 w (slutpuls 192). På den sista intervallen blev pulsen för hög och jag körde på 300 w de sista 45 s. Känslan i benen var helt ok i dag. Det bränner ju lite hela tiden. Men det blir inte så mycket värre med tiden, utan det håller sig på en lagom plågsam nivå medan pulsen hela tiden ökar. Nu ska jag köra på enligt schemat och om några pass till så kan jag förhoppningsvis köra på 350 w på alla intervaller. När jag klarat det så ska jag höja moståndet lite. Nu är det bara cirka tre månader kvar tills man kan plocka fram racern och ge sig ut på landsvägarna igen. I år blir det en ny satsning på Vätternrundan med ett stort gäng från Happymtb. Stommen är den samma som förra året. Förhoppningsvis kan jag komma under den där försmädliga 8-timmarsgränsen. Ska prova på lite randonneurlopp också. Nån 40-milare och framförallt en 60-milare vore skoj. /Mattias

Adios

2010-01-04T22:25:00.003+01:00

I morgon bitti flyger jag hem från detta grymma träningsläger. Det är med blandade känslor. Det är ju fantastiskt att cykla här, men just nu är jag mätt på vistelsen här, kroppen och knoppen är trötta och träningen måste absorberas. Jag saknar en hel del saker hemma, framför allt att få äta som vanligt. Här nere handlar det mest om bränsle, och det har blivit på tok för mycket skitmat. Det jag minst saknar är kylan, men snön är härlig.

Vi cyklade i alla fall idag. Frulle och sen soft fram till 12 eftersom grabbarna var slitna efter gårdagens runda. Måste säga att Fredrik har imponerat här nere, både med distans och ork. Om någon undrar över mina knän så är det ingen fara, har haft besvären förut och det är bara överansträngning. Det handlar om patello-femoral smärta vilket orsakas av att knäskålen glider lite snett i skåran på lårbenet. Det blir ganska högt tryck mellan dessa två vid cykling och det är väldigt många upprepningar. Det uppstår en lättare inflammation som ger smärta, den är uthärdlig men inte varje dag.

Dagens tur var en platt 11-milare bort till Lljucmajor och sen upp till klostret vid Randa, ca 500 m över havet. Det häftiga med detta berg är att det ligger helt ensamt, bara en kulle liksom, otroliga vyer över hela Mallis. Rekommenderas starkt. Dessutom, om man tar vägen från Palma via flygplatsen så får man köra en magisk raksträcka på ca 11 km. Idag var jag utvilad och har under dagarna här fått rollen som draghäst på platten (ni som vart med på kränkningsrundor vet ungefär). Det började i alla fall med att jag drog grabbarna i ca 2 min i 45 km/h. Sen väntade den omtalade rakan som börjar på allvar i s'Aranjassa. Det är slakmota som går lite upp och ner hela tiden. Olle började grilla på och sen ryckte Fredrik varpå jag tog rygg. Sen ryckte jag och hängde av 80-talisterna. I ensam majestät kämpade jag mot mjölksyran och mina förföljare, som sammarbetade optimalt för att komma ifatt. Till slutet av backen var jag själv (prio ett). Sen var det ju en skylt i Llucmajor också. Fredrik hade gått loss och lyckades komma ifatt mig. Jag slog av och det blev en riktig rysare sista 2 km. Jag försökte rycka flera gånger men det gick inte. Olle malde då förbi oss och tillslut var jag tvungen att satsa allt, men det blev för långt och Fredrik kunde glida om och ta skylten.

Efter en fika uppe på berget i det gamla klostret körde vi ett 3-manna lagtempo som gick i nästan 45 km/h över 11 km. Matte visade på bra tryck i benen. Riktigt nice!

Det känns om man är på gång nu med cyklingen, ska bli intressant att köra på trainern när man kommit hem.

Tack till er som läser bloggen och kul att det kommenteras emellanåt. Ha det!

/Magnus

En dag på "jobbet"

2010-01-03T20:26:00.012+01:00

Här nere lever vi ett ganska inrutat liv. Vi kliver upp vid 7.30. Blandar sportdricka, lägger fram cykelkläder och förbereder allt annat för dagens tur. Sedan äter vi frukost. Eller som Olle sa i dag fyller på bränsle. efter det drar vi iväg på cykelturen. Kommer hem ett gäng timmar senare och duschar och vilar lite. Sedan tar vi hissen ner till middagsbuffén och fyller på med mer bränsle. Efter det blir det några timmar på nätet innan man lägger huvudet på kudden och drömmer om dagens bravader på hojen.

I dag körde vi Valdemossa-Soller-Piggen-Sa Calobra-Inca-Palmaynova-Calvia-hem. Det var en pigg Olle och tre andra trötta cyklister som rullade ur Santa Ponsa strax innan. Rätt kyligt i luften (6-7 grader). Magnus som haft lite problem med knäna valde att vända hem redan efter några kilometer. Så då var vi bara tre tappra kvar. Det börjar kännas i benen och baken att det blivit många timmar i sadeln den senaste veckan. När vi kom fram till Soller släppte jag iväg bergsgetterna. Jag hade bestämt mig för att inte åka extrasvängen ner och upp från Sá Calobra. I stället tog jag det lugnt upp för Piggen och passade på att fota lite på vägen. Fick en stund i en det härliga solskenet medan jag väntade på att Fredrik och Olle skulle komma upp från Sa Calobar. De såg mosiga ut när vi möttes. Vi körde ner till Inca för att käka lite lunch. Det blev en smarrig hamburgertallrik. Sedan var det plattåkning hem. Det flöt på i rätt hyfsat tempo. Strax efter 17 var vi hemma igen. För mig blev det 166 km. För Fredrik och Olle blev det dryga 2 mil till.

Valdemossa

Soller

Vägen upp mot Piggen Högt belägen sjö på Piggens baksida Fredrik på väg ner Piggens baksida

/Mattias

Working on a dream

2010-01-02T20:59:00.004+01:00

Då var Hellriders vid rodret igen (Magnus). Idag bjöd vi Fredrik på en 25-milare, vilket är nytt distansrekord för den "unga" bergsgeten - grattis! Olle valde att cykla ensam upp till Soller, men han fick ihop 13-14 mil på egen hand.

Dagens tur gick enligt länken: västkust-ostkust t/r.

http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=92795

Egentligen var det inte så mycket sevärdheter, förutom när vi var på ostkusten. På vägen dit hade vi medvind och på vissa ställen kunde vi ligga å steka på i 50 km/h. Det är grymt med lagtempo. Vädret var fantastiskt då solen sken hela dagen. Vi hade matpaus på kusten, där vi serverades färsk fisk som smakade fantastiskt. Det var lite vårkänsla på uteserveringen, inte illa i januari. Det var 13 mil dit och nästan 12 hem. Sista 1,5 milen fick vi cykla i mörker, men som dom scouterna vi är så hade vi lampor med oss.

Nu har jag kommit upp i 98 mil på dessa 5 heldagar och 2 halvdagar, vi får se hur många till det blir dom sista två dagarna.

Som vanligt lite bilder från dagen, även en film längst ner.

Fredrik längs stranden på ostkusten

Matte på densamma

Fredrik förenar nytta med nöje

Jag gnider mig mot cykeln

Längre österut kan man inte komma på Mallis

Kusten

Dagens lunch

En film på hur borrandet kan se ut, svagt motlut, 38 km/h

Brunna Hellriders under luppen

2010-01-01T17:53:00.005+01:00

Nu ska ni läsare (om det nu finns några till den här bloggen) äntligen får höra sanningen från Mallorca då jag, Fredrik, har fått äran att skriva ett gästinlägg i bloggen.

Igår tog gruppen en välbehövlig återhämtningsdag. Själv blev jag rastlös efter några timmar i sängen och stack ut och sprang en runda följt av ett simpass i hotellets pool. Många voltvändningar blev det då poolen är endast 10 meter. Olle öppnade ögonlocken strax innan det var dags för gruppen att göra entré på stadens gator. Efter att ha irrat runt på stan hittade vi tillsist en restaurang vi kände oss bekväma med. Till alla gästers förvåning skötte en tysk äldre herre underhållningen. Han konverserade med alla gäster inklusive oss (Matte såg måttligt road ut), skötte musiken samt dansade tango med damerna. 2009 kunde inte ha fått ett bättre avslut! När vi hade avnjutit en utsökt middag och det började närma sig midnatt var det dags bege sig hemåt. Det var som att plötsligt befinna sig i operation desertstorm. Det blåste stormvindar, sanden ven om öronen, raketerna flög helt okontrollerat i luften. Matte och Olle flydde för sina liv mot hotellet. Mange och jag hade svårt att hålla jämna steg med dem och hamnade lite på efterkälke då plötsligt en spanjor kastade en bomb framför våra fötter och vi tvingades kasta oss i skydd. Som tur är klarade vi att ta oss oskadda fysisk till vårat hotellrum. De psykiska skadorna kommer alltid att finnas kvar. När vi vaknade upp på årets första dag blåste det fortfarande ordentligt men det stoppade oss inte från att ta årets första cykeltur. Återhämtningsdagen hade gjort Mange gott och han såg mycket piggare ut. Undra hur länge han klarar av att hålla fasaden uppe? Olle och Mange turades om att försöka köra slut på mig i backarna. Än så länge har de inte lyckats men kollapsen kommer allt närmare. Matte var betydligt segare uppför men utför är han en jäkel ska ni veta. Det är som han blir ett med cykeln och behärskar den till fullo i kurvorna. Det blev blygsamma 8 mil med ett rullsnitt på dryga 23 km/h så ni förstår säkert att det var ganska tuffa förhållanden, mycket vind och många höjdmeter. Imorgon väntar en monstertur på ca 24 mil då vi ska försöka ta oss så längt österut som möjligt. För att klara detta har vi bestämt oss för att tillfälligt gräva ner stridsyxorna och glömma allt gammalt groll mellan team Brunna Hellriders och Stockholm City Triathlon och alliera oss för att gemensamt ta oss ann uppgiften. Ikväll väntar många teambuldingövningar om detta ska lyckas. Nedan följer några härliga bilder så att ni läsare själva kan skaffa er en uppfattning om läget här nere.

Mange är så trött efter en dags cyklande så att han inte ens orkar bära korgen

Matte njuter av att äntligen nått toppen

Mange i ett apatiskt tillstånd Vem har sagt att man inte kan vara sexig i cykelutrustning

Ett dimmigt nyårsfirande med Brunna Hellriders Olle förenar nytta med nöje Blåste det idag eller Matte testar krafterna i Galileastigningen

Fredrik "Bergakungen" Robertsson

Gästbloggare

Bromsolja till frukost

2009-12-30T21:37:00.008+01:00

I dag gick vi som vanligt ner till frukostbuffén vid 8-tiden för att fylla på förråden inför dagens bravader. Brorsan provade en för dagen ny rätt, bromsolja. Det visade sig vara en riktig tabbe. Redan en halvtimme in på dagens tur i slakmotorna efter Calvia började han gnälla. Sedan låg han i gruppetton resten av dan. Olle kände sig lite krassligt och valde att ta en lugn tur på egen hand bort till Port de Andratx och njuta av solen och en fika. Själva turen gick bort mot Soller. Vi passade på att åka ner till Port de Soller. Riktigt fint! Sedan var det den härliga kuststräckan ända till Andratx som gällde Ni som cyklat den sträckan vet hur den är. Mycket upp och ner, men otroligt vacker. Bergsgeten Fredrik var stark i dag. Han stack iväg och blev tvungen att stanna till ibland för att vänta in Brunna Hellriders. Halvvägs tog vi en avstickare ner mot vattnet på en härlig väg med många serpentiner. Vi var ner till Port des Canonge och vände. Som vanligt spurtade på en del skyltar. Med Magnus ur slag så plockade jag flest skyltar. I dag var det för övrigt riktigt varmt och soligt. För egen del blev det kort kort hela dan. Riktigt härligt. Mätaren slutade på 15 mil och cirka 8 timmar i sadeln. Helt sinnessjukt med andra ord. I morgon har Yr.no lovat regn mest hela dagen. Det ger oss en anledning att ta lite välbehövlig vila och eventuellt bara rulla lätt några mil. Port de Soller Port de Soller på väg ut mot fyren Vy över Port de Soller Vid vattnet nere i Port des Canonge

På väg upp från Port des Canonge

Nånstans längs kustvägen

/Mattias

The beat goes on

2009-12-29T20:08:00.008+01:00

Ännu en cykeldag till ända. Vi har cyklat strax nedanför dom riktiga bergen, så det har varit en blandad etapp, dock med väldigt lite sevärdheter eftersom vi inte varit vid kusten eller på höga toppar. Idag hade vi även Olof med oss som anslöt till gänget igår kväll. Han representerar Stockholm city triathlon precis som Fredrik. Vilket innebär att Sveriges största triathlonklubb och Sveriges minsta cykelsällskap delar ett hotellrum. Det är trångt, luktar inte hallon men trevligt. Lite omkläddningsrums-känsla kan man säga.

Det var i alla fall varmt idag, 18-19 grader skulle jag tippa, kortärmad fungerade utmärkt. Fredrik var som vanligt sugen på utmaningar och låg i så fort det gick uppför. Jag hängde på honom uppför Col de Orient och snodde skylten med en 20 meters spurt. Även ortsskylten tog jag efter en kortare utförskörning. Idag slutade det 4-2-2 Magnus, Fredrik, Mattias. Jag kör därmed i grönt. Fredrik kör i prickigt eftersom han är den enda som kör i alla uppförsbackar. Olof hade en förkylning dagarna före sin resa och vek av efter fikan i Bunyola för att ta kortaste vägen hem, lustigt nog så var han inte på hotellet när vi kom, inte cykeln heller. 10 minuter efter oss kom han hem eftersom han fick problem med navigeringen. 12 mil slutade den långa rundan på.

Nu har vi ätit, duschat, vilat, ätit. I morgon väntar kuststräckan som är bedårande vackert. Nedan lite bilder från dagen.

Backen i Galilea, kanske mellan 20 och 25 % lutning

Där uppe bor inga pizzabagare i alla fall

Ingen ville fota fotografen, förutom fotografen själv

Bruschan

Fredrik och Olof i början av dagen

Häftiga berg med helt vertikala väggar

Mina hjälpryttare

Müsli någon?

Olof är nöjd över att ha slutit upp med dom hårda killarna

Hmm? Varför ringer dom aldrig från modellagenturen?

Höres!

Magnus

Ännu en dag i paradiset

2009-12-28T21:03:00.003+01:00

I dag körde vi en platt tur österut. Vädret var helt ok. Lite duggregn i början sedan uppsprickande med en del sol. Tempen låg på en 14-15 grader. Jag körde kortärmat för att bygga på solbrännan lite. De två andra mesarna körde underställ under cykeltröjan. Turen var väl inte den mest spännande. Men det blir ju lite för tjatigt att köra i bergen varje dag. För att krydda till det lite så hade vi skyltspurter. Det blev 4-5 stycken och ingen blev poänglös. Halvvägs stannade vi i Liucmajor för lite lunch. 153 km blev dagens tur. Dagens runda:http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=92790

/Mattias

En superdag på cykeln

2009-12-27T20:42:00.008+01:00

Idag fick jag min present - one helluva day on the bike!

18 mil i bergen. Där vi körde Sa Calobra (första gången för mig), Piggen baklänges, och sen Col de Soller från norra sidan, även det nytt för mig. Därav förträffligheten med dagens cykelutflykt.

Vi startade 09:00 och tog oss via småvägar i ostlig riktning ovanför Palma.

http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=92793

Rundan ser ut som på länken, liten ändring första milen.

En bild från toppen av Sa Calobra, Matte på bron

Sa Calobra, för er som inte upplevt det, är ungefär som när man byggde bilbana när man var liten. Sjuka konstruktioner insprängt i ett härligt bergspass, där man först kör ner till en liten hamn vid havet för att sen köra 9,5 km uppför. Känslan när man ser ett sånt landskap och solen skiner är euforisk, det jobbiga försvinner.

This is what I'm talking about

På väg upp till Piggen var det ruskigt kallt och blåsigt. Sen var det grym utförsåkning i 19 minuter, nice, man får en del adrenalin kan jag lova. Sen blev det fika i Soller. Uppför kullen i Soller stannade Fredrik precis före serporna började. Jag rullade förbi och skrek jaktstart. Fredrik hade nämligen sett stark ut idag, han är i bra form. Sen är han en tävlingsmänniska som går igång rätt lätt. Det räcker att säga skidskytte så får han bula i brallan ;-)

Han tog upp jakten och krympte avståndet, jag blev ganska knäckt men höll ifrån, sen ökade motståndet och jag gick ifrån lite mer innan toppen. Det här kommer jag få äta upp, men jag är ju sällan ödmjuk, Jante är inget för mig ser ni.

Sen var det transportsträcka hem, segt och med krampkänningar, men skönt väl hemma som vanligt. Det tog 9 timmar, åtta av dessa var effektiv cykling.

- Vad ska ni göra i morgon då

- Vadå? cykla såklart!

Adios

Magnus

Dag 1

2009-12-26T22:46:00.002+01:00

Då var man 30 bast och full av rynkor. Jag fick tyvärr ingen fantastisk cykeldag som jag hade hoppats på eftersom det varit regn idag. Vi tog sovmorgon och åkte sen runt i bilen för att hitta någonstans att storhandla men allt var stängt. Vi satte därför ihop cyklarna och tog en lugn 2-timmars runda och kände på grejorna. Det räckte för att få den där sköna känslan som cykling på fina småvägar kan ge. Det är ganska dött här så här års, det bör inte vara så mycket bilar i bergen, vilket är härligt.

På kvällen anslöt Fredrik och vi har varit ute och käkat en sväng. I morgon ska vi upp och käka på hotellet kl 8 (dom öppnar så sent), sen tar vi en 18-milare i bergen. Sa Calobra och Puig Major ska köras. Det ska bli soligt väder, kommer bli magi :-)

Inga bilder idag då vi inte lyckats föra över något från kameran. I värsta fall får ni nöja er med mobilbilder tills vi kommit hem.

Later!

Next stop Mallis

2009-12-25T19:49:00.002+01:00

Just nu sitter vi på flygplatsen i Barcelona. Vi har ett 3 timmar hål att täppa med lite mat och surfande. Flighten hit gick bra trots att undertecknad är flygrädd. Däremot var det in i bomben trångt och obekvämt. Man får hoppas cyklarna mår bra i sina nya väskor.

Väl på ön har vi en hyrbil som vi ska ha ett par dagar för transport och inköp av mat. Det är en Nissan micra, ska bli intressant och se om våra väskor går in där :-)

Förhoppningsvis blir det frekvent bloggande dom närmaste 10 dagarna, allt för att hålla våra fans uppdaterade om bataljerna i bergen.

/ Brunna Hellriders

Trainer är inte jätteroligt!

2009-12-22T23:45:00.003+01:00

I dag körde jag åter igen ett ostrukturerat trainerpass. Det har blivit 6-7 st de senaste två veckorna. Eftersom det är så fantastistk roligt så har jag bestämt att jag inte får köra mer än 45 minuter per gång. I dag blev det 4 pulstoppar. Den första och andra körde jag några minuter på 200 w. Sedan ökade jag 20 watt var 30:e sekund. Slutade någonstans kring 380-400 w utan att vara helt slutkörd. Den tredje och fjärde körde jag från stillastående med motståndet inställt på 500 watt. Körde 1 minut på det motståndet. Fram till 35-40 sek var det ganska lätt. Sedan kom den härliga smärtan i benen. Då var det bara att härda ut. Speciellt den sista var riktigt jobbig i slutet. Nedan är dagens pulskurva. God Jul alla cykelnördar! 3 dagar till Mallis /Mattias

Workout video

2009-12-14T20:58:00.003+01:00

Nu är den äntligen här; Hellriders träningsvideo... Eftersom det trots allt är några få människor som kikar in här ibland så tänkte jag piffa till ett inlägg och visa när jag tränar istället för att bara skriva om det. Filmade med mobilen och redigerade på tåget hem. Magiskt! Annars var det en tung dag idag. Pluggade till 01:30. Klockan ringde 05:20 så jag skulle hinna simma innan det var dags att träffa studiegruppen halv nio. Sedan seminarium. Och på eftermiddagen föreläsningar om fyra olika kvalitativa ansatser, tog två powernaps under detta. Sen var det gymmet som gällde, ett kort benpass med lite bålstyrka. Inte riktigt fullt tryck i övningarna men videon är ändå representativ för mina benpass. Mina 4 favoriter. Annars är det gött att det snöat. Hade gärna tagit en löprunda i snön eftersom det är bland det bästa jag vet, men den ska ju ligga kvar hela veckan så jag har något att se fram emot. Ciao ciao Magnus

Brunna Hellriders drar till Mallis

2009-12-09T19:06:00.004+01:00

Snart dags för mallis. Träningen för mig den senaste tiden har inte varit mycket att hurra över. Ska försöka få några trainerpass och kanske något utomhus i benen innan vi drar söderöver.

Vädret så här års där nere är betydligt bättre än här. dygnsmedeltemperaturen ligger på cirka 11 grader. I april då jag varit där tidigare är det 3-4 grader varmare. Ska bli intressant och se hur kallt det är uppe på Piggen. Hursomhelst så ska det bli riktigt skönt att komma iväg från skitvädret i Sverige.

Jag har knåpat ihop lite rutter som vi tänkt köra. Vädret och hur benen känns får avgöra vilken vi väljer. Vi kommer att bo i Santa Ponca (1,5 mil väster om Palma)

http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=92795
Platt långrunda till ostkusten, 239 km

http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=92794
Ganska platt, Cap formentor, 224 km

http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=92793
Piggen+Sa Calobra, 184 km

http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=92792
Piggen+lite kust, 168 km

http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=92791
Platt inlandstur, 155 km

http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=92790
Inland+sydkust, 145 km

http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=92788
Kuststräckan+Soller 142 km

http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=92787
Gallilea+Orient 114 km

http://www.bikeroutetoaster.com/Course.aspx?course=92786
Kusten rehab 84 km

Den som gissar rätt på var bilden är tagen bjussar jag på en snickers på nästa cykeltur.

Nedräkningen har börjat!

/Mattias

Misär, misslyckande, not happy!

2009-12-09T16:20:00.002+01:00

Det blev inte riktigt som jag tänkt, är sjuk och tycker sååå synd om mig själv. Jag är typ döende, det finns ingen som mår så här dåligt.

Redan en vecka före min träning skulle dra igång fick jag lite ont i halsen. Detta övergick i hosta och nu feber med störd nattsömn. Det har blivit många inställda pass och inte mycket till intervaller, har väl gjort hälften av planerat. Träningen har dock inte varit helt bortkastad, men nu vilar jag helt, även från jobbet, för att bli helt frisk. Förhoppningsvis kan jag köra ungefär som planerat i nästa vecka. Jag har i alla fall kommit iväg på morgnarna för att simma - ett steg i rätt riktning. Det kanske räcker med några småsteg varje vecka istället för ett elefantkliv över en natt.

Jag känner dock att planerad träning och "måsten" inte passar mig så bra. Fast det är kanske en träningssak det med, och ibland behövs en piska för att få saker gjort. Jag har alltid kört på känsla vilket gått ganska bra, och då har det ibland blivit 12 pass på en vecka.

Nu har vi även planerat Mallisresan, hur vi ska cykla och så vidare, Bruschan kanske kan lägga upp kartlänkarna. Ser verkligen fram emot det. På fredag är det bara två veckor kvar :-)

Krya på mig!

Magnus

Time to be great!

2009-11-30T23:07:00.000+01:00

Nu är jag igång med träningen på allvar. Det blev en lång första dag. 05:30 ringde klockan i morse (visste inte ens att man kunde ställa larmet med den sifferkombinationen), hade sovit uruselt, men upp steg jag. Hällde i mig protein och kaffe sen bar det iväg till simhallen. Det var ett härligt lugn där som jag inte upplevt tidigare. Jag drog några kallsupar och plaskade en stund, det var inte superkul men jag måste.

Strax efter åtta var jag på jobbet. Eftersom jag är handledare åt en sjukgymnaststudent så får man skärpa sig lite extra. Vid tre befann jag mig i Huddinge för att plugga med min studiegrupp. Vi har en fruktansvärt tråkig uppgift i kvalitativ forskningsmetodik, sitta och bearbeta en intervju. Sa nån kaffe!?

Trött i kropp, knopp och själ så var jag inte särskilt tänd på att riva av ett benpass, men jag drack min magidryck "Rage" och värmde upp ganska länge sen gick det som en dans. Har blivit mycket starkare och uthålligare i benen senaste 10 veckorna. Knäböj, marklyft, utfall, uppkliv och upphopp.

Sen bar det av in till stan där jag träffade en kompis och kollega som hade ordnat så vi skulle få mäta kroppsfett-procent i en Bod pod. En tillförlitlig metod. När mina siffror kom upp lät det donk, donk, DONK. Det var tre hakor som slog i marken, den sista var min egen. 7,8% stog det. 180 cm lång och 80,4 kg tung. Jag trodde jag låg kring 13-14 nu när det är off season. Dock diskuterade vi lite och jag hade dels ätit strax före och sen tränat lite för tätt inpå så testledaren tippade på 10%. Fortfarande förvånansvärt lågt tycker jag. I somras kan jag i så fall vart nere på 6-7%, då var jag riktigt mager men mådde toppen. Egentligen ganska oviktiga siffror men det är i alla fall kul att ha en referens.

Nu ska det sovas, ända till 08:00. I morgon kväll väntar två nya träningspass, SWEET!

/Magnus

Skön dag!

2009-11-17T17:34:00.001+01:00

Sitter i skolan nere i Huddinge. Efter tre dagars intensivt pluggande och dagens seminarium fick jag en liten belöning. Jag bestämde mig för att kika in studentgymmet. Sist jag kollade in det, för snart 3 år sen var det inte särskilt lockande att träna. Döm om min förvåning när allt jag saknat under höstens träning finns just här och i helt okej lokaler. Fri stång för knäböj, bra placerad framför spegel. Dipsställning, chinsräcke och tillräckligt tunga hantlar. Samt all balans- och stabilitetsutrustning jag behöver. Allt detta i ett avskilt rum från maskinerna. Bäst av allt, det är gratis. Enda nackdelen är att det är en bit att åka, dock nära tåget, och på det kan man ju läsa.

Så nu har jag klämt av ett bra benpass med knäböj, uppkliv på hög bänk, utfall med viktskiva på raka armar och upphopp med hantlar. Övningar som skulle få dom flesta att gråta. Nu ser jag fram emot ett eller två "riktiga" benpass per vecka :-)

En suddig mobilbild på lyckan

Hörs då!

Mange

Friday!

2009-11-13T21:31:00.000+01:00

Vissa ser på Idol (när ska dom lägga ner?), andra plågar sig med inomhuscykling en fredagskväll. Idag blev det lite blandat intervall och all-out. Benen kändes inget vidare och träningspasset går till historien som skitpass! Veckan har dock bestått av många bra träningspass och steget till decemberträningen känns allt mindre. Gjorde 90 min löpning i novembermörkret på ett par slitna ben i onsdags, inte illa för en tjockis, 81 kg visade vågen senast.

I helgen ska det pluggas, ska försöka klämma in ett löpintervall och ett 90 min distans har jag tänkt.

Idag kom mina nya hjul på posten, hem till dörren. Sweet! Jag saknar dock däck och kassett, premiären blir nog inte förrän till våren. Egentligen konstig tidpunkt att köpa dessa, men jag slog till när Pundet var som lägst (beställda från England) och sparade några kronor. Så nu har jag allt jag behöver. Inga nya prylar förrän resultat gjorts, ska sätta upp ett belöningssystem lite senare.

Planet X

Trevlig helg!

Magnus

4 minutes

2009-11-08T16:22:00.007+01:00

Idag har jag kört intervaller på trainern. 4x4 minuter är receptet där syftet är att få upp pulsen strax ovanför tröskeln och ligga där ca 2 min. Detta gör att hjärtat får jobba hårt över tid och det ska leda till ökad slagvolym vilket i sin tur är den största begränsningen för den maximala syreupptagningsförmågan (vo2max). Egentligen lämpar sig löpning bättre för detta då det är lättare att komma upp i puls, men det tunga motståndet man måste använda på cykeln ger bra styrketräning.

Jag kör 4 min hårt på 90-93% av Max HR, följt av 4 min återhämtning på ca 70% av MHR. För att motivera mig krävs noggrant utvald musik av yppersta klass. Efter ca 1,5 min vill man sluta cykla, då blundar jag och hittar ett "happy place".
Idag såg låtlistan ut så här:
http://open.spotify.com/user/maverick79/playlist/6CDMWCSh5DpL8itDSgEQa6

Training montage - Vince diCola (Rocky IV, motivationshöjare)
Be somebody - Kings of Leon (Uppvärmning)
Sure feels good - Darren Styles (Oavsett hur man känner sig så blir man redo)

Kickstart my heart - Mötley Crüe (It's all about the heart), första intervallen, 330 watt.
Times like these - Foo Fighters (Akustisk version av en magisk låt), första vilan.
4 Minutes - Madonna och Justin T (Bra flow och passande titel), 330 w.
Lucky man - The Verve (Så jag känner mig)
Rearviewmirror - Pearl Jam (En låt för allt man vill lägga bakom sig, ett måste för att komma framåt), 310 w.
Fake plastic trees - Radiohead (Bara bra låt liksom)
No easy way out - Robert Tepper (Rocky IV, "there's no shortcut home"), 300 w.

Rehab - Rihanna (Efter sista intervallen vill man bara dö)
The drugs don't work - The Verve (Inga genvägar. Just fucking train!)

Effekten var lite klen idag, men jag är ju inte i form, efter Mallis hoppas jag kunna köra samma pass men på 350-360 W.
Så vänner, sätt igång och träna. Mår du illa efteråt så har du lyckats.

Peace!
Magnus

Lite planering

2009-10-25T11:07:00.001+01:00

Bloggfrekvensen är fruktansvärt usel just nu. Det måste bli skärpning!
Det som har hänt senaste tiden är att magen hänger över byxkanten när jag sitter ner...
80 kg visar vågen. Jag har dessutom reviderat min tävlingsvikt, 73 kg och 7-8% fett är det som gäller. Alltså blir det större diff än tidigare tänkt. Jag kanske går upp lite till oxå.

Jag har nu tränat lugnt i 6 veckor. I december börjar mitt planerade schema, det kommer bli tufft. Jag har även bokat Mallis 25/12 - 5/1 med Matte och Fredrik, sen ska en tri-polare till Fredrik dyka upp också. Bara kul att vara några stycken så blir det spontanrace :-)
I december ska jag träna så här: 12 pass / vecka i 3 veckor.

M Simning morgon + löpintervall 4x4 min

T Styrka överkropp + innebandy (cykelintervall)

O Simning morgon + benstyrka

T Simning morgon + cykelintervall

F Löpning jobb t/r

L Löpintervall, spurter och funktionell styrka (cykel ute om bra väder)

S Distanslöpning / vila (cykel ute om bra väder)

Full fokus på träning alltså. I november måste jag förbereda mig för detta, så jag ökar på träningen till typ ett pass om dagen. Börjar kuta ute igen och cyklar på trainern. Simningen går lika bra som för blågult i fotboll, dvs inte alls, jag tycker inte att det är kul helt enkelt (borde kanske hitta någon att plaska med).

I januari planerar jag att köra två enskilda veckor där jag springer till och från jobbet varje dag. Alltså 32 km per dag = 16 mil om jag vilar på helgen. Jag kommer ha stort fokus på löpningen nästa säsong eftersom det är där allt avgörs i IM.

Stay tuned!

Magnus

Styrketräning

2009-10-03T10:38:00.000+02:00

Lördag förmiddag och jag dricker kaffe och lyssnar på The Verve "the drugs don't work". Koffein funkar i alla fall för mig. Idag ska jag fixa ett gym åt farsgubben och sen är det dags för ett styrkepass med en landslags-roddare. Vi får se vem som går segrande ur bataljen: Triathlon vs Rodd.

Som jag nämnt tidigare är det styrka som gäller fram till december. Tyvärr saknar jag tillgång till tunga skivstänger, vilket gör att hela min filosofi kring styrketräning faller. Det ska vara tungt med fria vikter och i fulla rörelseomfång. Grunden ska ligga i basövningar så som knäböj, marklyft, chins, push-ups. Nu får jag kompromissa när jag tränar men det känns bra i alla fall, jag kan passa på att klämma in plyometriska, ballistiska och funktionella övningar (är ni uppe på läktaren än?).
Emellanåt kommer jag nog få tillgång till rätt utrustning och då gäller det att vara på tå...

Vid tung styrketräning, alltså typ 4-6 rep i 3-4 set aktiveras maximalt med motoriska enheter, och det är där utvecklingen ligger under dom första 2 månaderna när man inleder en säsong av styrka. Vissa säger lite slarvigt att tung styrka gör en starkare utan att man går upp i vikt. Detta är en sanning med modifikation, eller snarare en modifikation med en gnutta sanning. I början består styrkeökningen främst i bättre nervimpulser, men efter 7-8 veckor är det främst volymökningen hos musklerna som ökar styrkan, detta är en mycket långsammare anpassning och därför nås inte sällan en platå.

Ser ni nu hur jävla bra jag planerat :-)

I december kommer jag ha fått mycket styrka och viss extra vikt i muskler och något trivselkilo. Då kommer jag förmodligen väga 5-6 kg mer än IM-vikt. Detta ska släpas runt i löpspåret när jag kör mina intervaller i december; tyngre för hjärtat, bättre för mig!

Lägger även upp en bild jag hittat på en känd triathlets blogg. Classic!

/Magnus

Off season

2009-09-25T17:57:00.000+02:00

Det är ganska skönt när "träningstvånget" inte ligger som en tung sten på axlarna. Trots allt har det blivit några ordentliga styrkepass och kroppen känns redo för säsongen av styrka. Det är alltid kul när man kommer in i ett stim, och nu gör det inget om kroppen blir lite tung.

Suget efter utmaningar kom tillbaka nästan direkt efter säsongen var slut. Nästa säsong ska vara full av sådana, mer om det senare. Roslagshösten som gick förra helgen blev en mysig höstrunda. Det var tungt i början, men mot slutet kände jag mig hyfsat stark och hade efter att ha jagat ikapp en utbrytning ett eget försök att gå ifrån när det var 7-8 km kvar; det finns kvar en del kräm trots lite cykling på sistone.

Jag tänkte köra en serie med inlägg där jag berättar om min egen träning och hur jag tänker. Baserat på vetenskap, teorier, egen erfarenhet och inspirerat från andra.
Det kommer vara uppdelat i olika kategorier. Start inom kort.

Nästa vecka drar jag igång simningen igen. Hoppas jag inte glömt bort hur man gör bara. Tidiga morgonpass innan jobbet är tanken, eftersom 50:an inte är ledig på kvällarna. Det blir övning i disciplin då jag är otroligt morgontrött. Något i mitt DNA verkar vara fel på just den punkten. Jag har i alla fall många idéer på hur jag ska träna och lite övningar jag kan använda mig av. Framför allt handlar det om vattenläge, vilket ska hjälpas av bättre sparkar, även bättre grepp där hela underarmen och handen fångar vattnet, samt att armbågarna kommer högt upp så att draget blir rakt i genom vattnet. Jag är ju kass på simma så utvecklingen har goda chanser att få en brant kurva. Oktober och november kommer innehålla sparsamt med cykel och löpning, till fördel för styrka och simning.

Later!
Magnus

Slut på säsongen

2009-09-18T19:06:00.002+02:00

Beslutade idag att sälja min start till Lidingöloppet och därmed ses säsongen som avslutad. Jag ska förvisso köra Roslagshösten på söndag, men det är ingen tävling och jag har inga prestationsmål. Jag känner mig mätt på denna säsong och är verkligen nöjd; alla mål är uppnådda; Ironman, tiderna på marathon och halvmarathon, kört duathlon och triathlon tävlingar, lärt mig simma.
Nu ser jag fram emot lite rekreationsträning och grovplanering av nästa säsong, samtidigt som jag kan njuta av några kalla och lägga på mig lite vikt.

Tanken är nu att det blir förberedande träning fram till december då jag ska dra igång den aerobiska träningen. Jag kommer satsa på rörlighet, stabilitet och balans först och främst, sedan styrka och till slut power.

Ser fram emot nästa säsong, som kommer innehålla några högt uppsatta mål. Inspirerande!

Dags att vila...

21098

2009-09-14T23:13:00.002+02:00

Tänkte lämna en kort rapport från Stockholm halvmarathon som gick i lördags 16:30.
Målsättningen var under 1.20. Jag visste att farten fanns i kroppen sen helgen innan, frågan var om det skulle hålla i 21 km.

Det var festligt värre i Kungsan i helgen, fullt av folk.
11 000 hade anmält sig till loppet. Jag skulle starta i led B, bakom dom seedade löparna. Det var trångt i starten då vägen var ganska smal, det lossnade dock efter en knapp kilometer. Jag kunde springa i min egen fart, eller rättare sagt ta rygg på någon annan och låta den sköta farten. Pulsen höll sig mellan 185 och 190. Jag höll hela vägen in i mål och var grymt nöjd. Tiden blev 1.19 och jag blev 65:a av ca 6000 herrar som gick i mål. Snittpuls 187 bpm.

Distans	Totaltid	Sträcktid	Min/km	Plac
5 km	0.18.26	18.26	3.41/km	75
10 km	0.37.01	18.34	3.42/km	68
15 km	0.55.59	18.58	3.47/km	64
20 km	1.15.01	19.02	3.48/km	66
Mål	1.19.04	4.02	3.40/km	65

Firade det hela med ett par polare på Söderkisen, middag och en mellanöl :-)

Later!
Magnus

Duathlon SM, två timmar smärta

2009-09-06T22:32:00.001+02:00

I lördags var det SM i världens största sport, duathlon. Eller inte! Tyvärr är det inte så många som tävlar i denna gren, fast sett till hur många som utövar löpning och cykling i någon form så kan nog väldigt många referera till vad det innebär. Att springa 10 km, cykla 40 km och sen springa ytterligare 5 km är något som är fruktansvärt jobbigt - ren och skär smärta i två timmar.

På förhand såg det ut att bli ett starkt startfält. Clas Björling - Sveriges bästa ironman och vinnare av duathlon SM fyra eller fem gånger tidigare. Fredrik Swahn som kom 10:a på duathlon EM. Dessa två var favoriter till segern. Några andra starka namn kom aldrig till start tyvärr.

Det var en solig och väldigt blåsig dag uppe i Knivsta. Starten gick kl 11:00, jag kom iväg väldigt bra och hade rygg på en duktig löpare, efter första 5 km-varvet så orkade jag inte hålla samma fart och släppte, istället slog jag av lite på farten och fick istället sällskap av tre personer som jag följde ända till växlingen. En av dessa (Erik Norén) kom 2:a i duathlon-cupen i våras, där Fredrik Swahn vann överlägset. Alltså gjorde jag en bra första löpning. Jag kom ut som 10:a till cyklingen och som 2:a av kvartetten jag sprungit med. Det var enorm sida-mot ut och tvärtom hem på en kuperad bana, varvet mätte två mil. Jag plockade tidigt två placeringar men lyckades inte nå fram till Norén. Jag låg således 8:a och drygade ut försprånget till bakomvarande under hela cyklingen. Hade tyvärr gjort en miss med vätskan då jag dels inte fyllt helt och dels hade en för liten flaska.

I växlingen inför sista löpningen så krampade min vänstra vad när jag skulle börja springa, nu var det en mjuk gräsmatta/åker som var väldigt ojämn, jag trampade snett och hade inget att sätta emot med då jag försökte slappna av i vaden. Stukade därmed foten, men haltade på ett par hundra meter, funktionärerna blev duktigt oroliga och kommentatorn fick lite att surra om. Jag kanske hämmades litegrann av detta men framför allt är jag för dålig på att springa efter cykling, jag har inget tryck i benen. Därför gjorde jag en dålig tid på sista fem, dock höll jag min 8:e plats in i mål.

Resultat http://www.svensktriathlon.org/t4i.aspx?p=107477
Tider:
37:34, 1:06:39, 21:03 = 2:05:16

Kul är att jag slog Clas Björling på cyklingen (om nu den manuella tidtagningen stämmer). Han hade bästa tid på sista löpningen, men slutade 3:a efter en överlägsen Fredrik Swahn.

Den 12/9 är det dags för Stockholm halvmarathon, där ska jag under 1:20, kom och heja!

Ciao / Magnus

Lerig Finnmarkstur

2009-09-01T22:29:00.000+02:00

För mig betyder Finnmarksturen något speciellt. I år var det 18:e upplagan. Jag har varit på plats alla år. De två första åren var jag för liten för att köra själv. Då fick jag nöja mig med att vara publik och heja fram storebrorsan och hans kompisar. I år var det alltså min 16:e start. Två gånger har jag brutit. Magnus körde sin 5:e tur. På slutet av 90-talet hade Finnmarksturen sin peak i antal deltagare. Några år var det fler än 2000 startande. I år var det cirka 600.

Vi åkte upp tillsammans med det suveräna supportteamet, mamma och pappa, Brunna Hellriders enda hedersmedlemmar. 06.30 på lördagsmorgonen. Resan upp till Ludvika tog cirka två timmar. Vi hämtade ut nummerlappar och gjorde oss klara för racet. Magnus startade i det främsta ledet tillsammans med eliten och jag i ledet bakom.

Klockan 10.00 gick starten från Hillängens IP. Det är mastersstart ut ur Ludvika som leddes av ett antal motorcyklar. Efter några minuter släpptes startfältet iväg. Det märktes ganska direkt att det här skulle bli en lerigt tillställning. Det var en del vattenpölar på de inledande grusvägspartierna där det under tidigare upplagor varit torrt. Jag hittade ganska fort ett lagom tempo. Under de mer lättåkta partierna så låg man gärna i små klungor för att spara lite energi. Efter 12-13 km hade vi vår första langning.

Milen rullade på och cykeln blev allt lerigare och lerigare. Det kändes som jag höll rätt jämt tempo. Man blev omkörd av någon ibland och ibland körde man om nån annan. Upp mot bergspriset i Skattlösberg var det rätt tungkört. Mycket lera och stenigt på nåt ställe. Strax innan kontrollen hade vi vår andra langning (50 km).

Strax innan Ljungåsen där det andra bergspriset var är det en lång härlig uppförsbacke på grus. Där kämpade jag mig ikapp en ck Valhallcyklist som hade åkt om mig någon kilometer tidigare. Efter Ljungåsen var det utför en bit innan man kommer in på surhålet. Där är det alltid blött. I år var det en blött år och då var det extra blöt och lerigt. Då det var bara att kliva av och klafsa i lera cirka 100 meter. Efter det var det lättåkt fram till Grängesberg. Där hade jag, ck Valhallcyklisten och en kille från Smack ett bra samarbete och vi kom ikapp några ensamma cyklister. I Grängesberg var det dags för sista langningen.

Efter Grängesberg blev jag och Smackcyklisten ifrånåkta av de andra i vår grupp. Vi höll sedan mer eller mindre ihop resten av loppet. Han var lite snabbare på de tekniska partierna, tack vare bredare däck och lägre tryck, medan jag drog ifrån på grusvägarna och uppför. I slutet så gjorde jag ett lite ryck och fick några sekunder som höll ända in i mål. Tack för sällskapet och draghjälpen! I mål var man som vanligt helt slut. Tiden blev ca 5.13

Magnus berättelse: Som redan nämnt är Finnmarksturen speciell för familjen O. Alla har kört utom mamma, men hon har supportat i vått och torrt, till och med när pappa körde 1997 som 50-åring, han spenderade ungefär dubbla vår tid på banan, men vad gör man inte för att få njuta länge i det förmodligen blötaste FMT nånsin. Hur som helst en stark insats! Själv har jag fler lopp som supporter än som tävlande. Jag har haft en fin utveckling under mina fyra tidigare lopp. I år fick jag starta i elitledet längst fram, något jag hade som mål för två år sen då jag körde mitt senaste lopp. Spännande men tyvärr var jag dåligt förberedd för mtb-cykling, jag är dock en bättre cyklist nu än för två år sen. Jag kom iväg bra i starten och låg faktiskt med i en rätt stor ledarklunga första 7-8 km. Hittade sen en fin grupp, ganska hårt tempo men jag tänkte att det får bära eller brista.

Pssssccch! Så kul låter det när man får punka. F-ordet och hojjen upp och ner för att få av hjulet snabbt, tar fram min kondomtunna extraslang som jag tyckte var supersmart att ha med då den tar lite plats. Gegga och grus mellan slang och däck bäddar ju för en ny punka, men punkadjälvulen var nöjd där. Man blir omåkt av många när man står still, även om denna lagning tog ca fyra min. Nu körde jag på men lite lugnare. Nackdelen är att man hamnar med långsammare cyklister och därmed inte kan få särskilt mycket hjälp.

I backen efter Ljungåsen fick jag sällskap av två killar som jag körde med till den sista backen då det är en mil kvar. Krabobacken - kramp i hamstrings bilateralt, ungefär som ett brev på posten då formen som sagt inte var helt hundra. Jag fick stå still ett par minuter och tappade således min lilla grupp. Efter att ha gått uppför det brantaste partiet kunde jag köra igen. Höll en lagom fart in i mål och landade precis under fem timmar, avståndet till vinnaren var ungefär som för två år sen men med 10 minuter extra cykling för båda.

Norge i regn

2009-08-28T19:05:00.000+02:00

Den 10 augusti åkte Brunna Hellriders till Norge för en massa underbar bergs- och fjordcykling. Nu blev inte vädret riktigt vad vi hade tänkt oss. Det regnade rätt mycket och vi kunde inte genomföra alla inplanerade cykelpass. Men vi fick i alla fall en del fin cykling i underbar omgivning. Tyvärr hade vi ett minneskort som pajade så vi har inga bilder från de första dagarna.

Dag 1
Måndag eftermiddag rullade vi iväg med en fullpackad bil. Vi åkte runt 60 mil och slog upp tältet runt 1-tiden på natten. Det blev lite längre än planerat men desto kortare att åka dagen efter.

Dag 2
På tisdagen åkte vi de resterande 30 milen till Övre Årdal och var framme vid 11-tiden. Vi fixade lite käk och bytte om till cykelkläder och gav oss iväg. Det började ganska direkt med en rejäl stigning. Den bestod av två etapper med 500-600 m stigning vardera och lite lättare åkning däremellan. Vi passerade bomstationen på 1300 möh. Därefter var det några hundra höjdmeter ner till Turtago. efter det bar det uppför igen. När vi var uppe på ca 1350 möh valde vi att vända. Då bröt helvetet lös, dvs regnet kom. Man är inte så kaxig när det är några plusgrader uppe på fjället och man ska köra utför med dålig sikt blöta vägbanor och bromsar som tar lite halvrisigt, långtifrån njutbart. När vi hade kommit ner en bit stannade vi till på en rastplats och ställde oss inne på en toalett och huttrade. Efter en halvtimme fortsatte vi neråt mot Turtago igen. När vi var framme fick vi äntligen köra lite uppför igen. Det behövdes verkligen eftersom vi båda var lite nerkylda. Värmen kom sakta tillbaka och regnet hade upphört så den resterande biten ner mot Övre Årdal gick smärtfritt. Det blev totalt ca 9 mil med många höjdmeter.

Dag 3
Dagen efter åkte vi vidare till Laerdal. Därifrån körde vi Aurlandsvägen. Det var lite småblött på vägarna sen tidigare regn. En riktigt härlig stigning. Inte lika brant som dagen innan. När vi väl var uppe på toppen så körde vi några kilometer plattåkning. Eftersom gårdagen hade varit rätt påfrestande valde vi att vända istället för att fortsätta ner mot Aurland. Och vad händer strax efter att vi vänt? Jo det börjar regna. Men som tur var så var det bara några stänk. Jag lyckas med bedriften att ha av bakväxelvajern. Den var avskavd några centimeter in vid infästningen till växelreglaget. Tur i oturen så var det bara plattåkning med några småbackar innan den långa utförsåkningen började. Gissar att mätaren stannade på 6-7 mil.

Men dagen var långt ifrån slut. Vi åkte vidare mot Vikfjället. Först skulle vi igenom den 24 km långa Laerdalstunneln. Imponerande bygge. Sedan var vi "tvungna" att prova den relativ korta men svinbranta stalheimsvägen - runt 18% lutning. Jag körde med 34-23 och Magnus hade 39-25 som lägsta växel. Man fick ligga på riktigt hårt för att ta sig framåt. I svängarna var det hyfsat platt så där fick man några sekunders vila innan det var dags för nästa raka. Väl uppe så var båda rejält trötta. Om ni har vägarna förbi så måste ni testa denna grymma stigning. Vi åkte vidare och tog en natt i tält på fjället.

Dag 4

Vi tog oss över Sognefjorden med bilfärja och stannade till några mil norr om Wadheim. Hade tänkt oss en platt 18-milare. Men allt regnande satte stop för det. Eftersom vi är två supermesar så gillar vi inte att cykla i regn. Vi fick totalt ihop runt 3 mil. Resten av tiden satt vi och käkade snask och läste böcker i bilen. Svinkul med andra ord.

Dag 5

Vi vaknade upp som två frågetecken och undrade varför det inte regnade. Nåt måste vara fel?? Vi bestämde att 18-milaren som inte blev av dagen innan skulle köras. Det var riktig skönt att susa fram längs med fjordarna med torra vägbanor och en sol som hälsade på mellan varven.

Efter 7 mils härlig cykling på i stort sett bilfria vägar var vi framme vid Atlantkusten.

Tillbakavägen var lite längre och innehöll ett backigt parti med några mil kvar. Nedförskörningen mot Wadheim var riktigt läcker. Smal väg längs berget med en kant som i princip gick rakt ner ett 50-tal meter. Därifrån var det en underbar utsikt. Bilden nedan är tagen därifrån.

Efter en härlig långtur var vi tillbaks och det smakade riktigt bra med lite stormköksmat.

Dag 6
Nu hade vi tagit oss längre norrut och parkerat en bit upp i stigningen några mil öster om Stryn. Cyklarna fixades i ordning och vi började cykla uppför. Efter någon kilometer svängde vi av stora vägen och fortsatte på gamla Strynefjällsvägen. En riktig fin stigning med lagom lutning så man kunde ligga på distansfart och inte bli alltför sliten.

Skaplig utsikt

                              Mycket forsande vatten

                                Får får får, nä lamm.

                                Slut på stigningen
Vi vände om hemåt och fick självklart lite regn på oss den sista biten. Vi hade lite planer på en kvällsrunda. Men den blev inte av pga risigt väder.

Dag 7
Vi hade siktet inställt på Geiranger. Som vi hade höga förväntningar på. Tyvärr var det lite regnigt och en stundtals dimmigt, därmed fick vi inte så mycket av den härliga utsikten som man kan få en solig dag. Vi cyklade upp och nerför Örnvägen. Sedan blev vi sittande i bilen några timmar för att vänta in regnet och cykla upp den vägen vi hade kommit med bilen tidigare på dan. Tyvärr ville inte vädret vara med oss denna dag så vi drog vidare mot Trollstigen istället. Vi tog det lugnt i bilen resterande dan och hoppade sen in i tältet och lyssnade på regnsmattret.

                                På fjället innan Geiranger
                                Geirangerfjorden från Örnvägen

Dag 8
En ganska ok dag, det började med uppehåll, dock lite blött på vägbanan. Vi begav oss iväg mot trollstigen. Troligtvis den mest kända stigningen i Norge. Det kan man förstå då det var otroligt vackert. Själva stigningen är 400-500 höjdmeter. Vi tog det rätt lugnt uppför och fotade en hel del. Det var en del dimma som drog förbi. Så ibland var det riktigt dålig sikt och ibland klarnade det upp och det gick att få ganska ok utsiktsbilder. Väl på toppen bestämde vi att vi skulle köra uppför en gång till. Den här gången var det backtävling. För att det skulle bli lite spänning fick jag lite försprång. Magnus startade 1 min och 10 sek efter mig. Upp hade han plockat in cirka 50 sekunder så jag fick vara "bergakung" för en dag i alla fall. Nu kände vi att vi var klara med Norge. Allt regnande hade satt sina spår. Nu var det dags att styra kosan tillbaka mot Sverige och Funäsdalen.

                                Dags att ge sig på Trollstigen                                Nedförskörning på vägen upp
                                Inte långt kvar
                                Början på Trollstigen
Film från Trollstigen

                               Dovrefjäll, luftning av bil.
                                 Hej då Norge!
                                Renar ockuperade vägen

Vi kom fram till Funäsdalen sent på eftermiddan. Eftersom vädret var fint så tog vi en liten kvällstur. Först upp till bruksvallarna och tillbaks. Efter det åkte vi tillbaks en bit på Rv 84 för att kunna få en skön och rak nedförskörning där vi skulle slå hastighetsrekord. Det gick väl inte så himla fort. När vi i botten på backen jämförde hastigheter visade det sig att vi båda hade 74,2 km/h som toppnotering.

                                Dags för lite snabbåka utför
Dag 9
Det blev en riktigt långtur. Vi körde söderut på väg 311. Efter några mil vek vi av mot Lofsdalen. Där fikade vi ordentligt och fortsatte sedan mot Rv 84 igen. Bara 102 km till Funäsdalen, 13 mil avverkade. Totalt 23 mil helt utan sevärdheter - mental träning deluxe!

                                Sune och Rune fikar utanför Ica i Lofsdalen                                Äntligen en väg där man kan trampa på lite
Dagen efter rullade vi hemåt och cykeläventyret var slut för den här gången. Nästa år blir det nog alperna istället.

/Mattias

Ironman, Kalmar triathlon

2009-08-03T21:26:00.016+02:00

Det känns som att man tagit examen i fysisk utmaning nu, och efter examen börjar man ju jobba på riktigt. Det är alltså dags att träna på allvar. Jag har i alla fall hittat den sport jag vill satsa på och se hur bra jag kan bli. Kalmar triathlon var en härlig upplevelse och jag säger redan nu att jag kör nästa år igen. Tiden blev 10:15; en kvart mer än jag trott innan, fast jag hade räknat ganska bra. Simningen tog 1:17, cykeln 5:01 och löpningen 3:50 + 7 min i växlingar. Bara 15 min fel på löpningen.

Matte fick 12:40 i sluttid, starkt jobbat.

För 5 år sedan tyckte jag att ironmandistansen var omänsklig och något jag bara kunde drömma om. Då hade jag ett marathon och en klassiker på CV't. Nu hade jag faktiskt tappat respekten för distansen. Jag var perfekt förberedd fysiskt och mentalt tack vare flera år med långlopp och långa cykelutflykter. Dessutom har jag lyckats med dom mål jag haft de senaste åren.

På fredagsmorgonen packade vi bilen och hämtade sen upp Fredrik som skulle köra sprinten kvällen före vårt race. Vi kom ner till Kalmar vid halv två och hade gott om tid till mötet som var 14:30. Jag lyckades hamna på den engelska versionen av tävlingsinformationen. Hängde på en ström människor som gjorde att jag hamnade i en väldigt liten föreläsningssal för 600 personer. Jag anade rätt fort att något var fischy, men stannade ändå kvar. Fick i alla fall en skön omgång i svengelska samt ljudeffekter då föreläsaren inte hittade orden, svinkul!

Efter att ha fått tillgång till en kompis stuga, som låg endast 1 km från tävlingsområdet, så kollade vi in Fredrik som gjorde ett grymt lopp. En 11:e plats och en tid under timmen fixade han. Dessutom näst snabbaste löptid. Vinnare blev Björn Andersson, en av Sveriges tre triathlonproffs. En kille som kom 4:a på SM i tempo på cykel, det säger en del om hans cykelkapacitet.

05:00 lördag morgon - mobilens larmsignal Born to run väcker Brunna hellriders ur djupsömnen. Blå himmel och sol redan. Ingen aptit hade jag, alldeles för nervös. Jag har oftast lite ångest inför stora grejer innan starten; man vet att det snart är dags och att det kommer bli sjukt jobbigt.

Simning: Här skulle man själv seeda sig genom att ställa sig långt fram eller bak. Jag ställde mig något bakom mitten. I starten var det rejält trångt, precis som väntat. Det blev tarzan-sim i 300 meter, sen kunde man simma någorlunda, men det var trångt länge. Ute på djupa vattnet låg jag en bit utanför strömmen av folk för att hitta en skön rytm. Det blåste ganska hård motvind med en del vågor. Kom upp från första varvet på 37 min, perfekt tänkte jag, håller budget! Andra varvet tog 40 min utan stress.

Cykling: Hingsten hade pumpats med 10 bar dagen till ära, något jag upptäckt att däcken klarade av så sent som kvällen före. Ganska bra eftersom jag tränat på 8 bar.

Något övertänd drog jag i mig nästan en hel flaska sportdryck direkt på cykeln vilket gjorde att magen kändes tung hela första cykelvarvet. Vi hade motvind på vägen ut och medvind på vägen hem. I medvinden gick det rejält fort, synd att man inte hade dischjul (som funkar lite som ett segel), men nästa år har jag det. Eftersom vi cyklade samma väg ut och in så möte man cyklister hela tiden, vilket gjorde att man fick se eliten. Dom hade bra tryck på cykeln. Ted Ås som cyklade snabbast höll ett snitt strax över 40 km/h. Jag hade lite ojämna varvtider men det är så det ska se ut. 5 timmar ger ett snitt på 36 km / h. Tyvärr har jag inte vant mig helt vid tempoställning och fick lite ont i ryggen.

Löpningen: Dags för ett marathon. Jobbigt, ont, kramp, magstrul... När jag sprungit hälften så hade jag 1:50 på mig att fixa 10 h. Det gick dock för långsamt dom nästkommande 10 km så jag bestämde mig för att inte forcera och riskera att trasa sönder benen totalt eftersom risken att missa var för stor. Jag har i flera lopp dom senaste åren klarat mig på håret för mina uppsatta tider, inte missat en gång, men fått ge enormt mycket mot slutet. Nu infann sig en skön känsla när jag bestämde mig att ta det lugnt. Jag visste att jag skulle fixa målsnöret bara några minuter sämre än tänkt. Det var ju trots allt debut, inga referenser what so ever! En annan bra sak var att jag inte en enda gång hade en tanke på att jag ville bryta eller sluta. Det brukar jag ha, även på ett en-mila lopp. Så stark var viljan att klara en Ironman.

Resultat: http://www.kalmartri.com/liveresults.php?lang=1

Nästa år ska jag vara bättre på simma. 1:05-1:10 är målet.

Cyklingen, med träning och nya hjul, kan jag fixa 4:45 tveklöst.

Löpningen har jag bra fart i, måste bara få benen att orka långt, längre, längst...

Fredrik i slutspurten

06:30 i växlingsområdet

Varvning för simtäten

Matte inför växling

Mr Randonné drar på cykelutflykt

Jag efter första cykelvarvet

Daniel på sin andra IM

Mina sista metrar

Puss och kram

//Magnus

I feel the need.... - The need for speed!

2009-07-20T22:32:00.005+02:00

Idag fick jag ett mess från Mattias. En kille jag lärt känna från Happymtb. Han gillar att cykla hårt och snabbt. Dessutom cyklar han långt också, han hade i alla fall 17 mil i benen från igår. Egentligen skulle jag simma efter jobbet, men eftersom vädret var kalas så ryckte det i spirorna.

17:32, lite småstressad efter jobbet med käk och färdkost samt ombyte så rullade jag ner till stationen sen som vanligt. Mattias stog och väntade. Även han har ny cykel, plus en del nya prylar, bla ett par grymt snygga vita dojjer som han dealade till sig i samband med cykelköpet. Efter lite beröm om respektive cyklar rullade vi iväg mot Roslagen (vad annars).

När vi lämnat Sollentuna och nått upp till "kringelikroken" eller vägen förbi Skålhamra så sattes farten igång rejält. Vi mosade på så att syran sprutade ur öronen, kränkningsfart kan man kalla det. Stora vägen ner mot Vallentuna kom som en befrielse. Vi rullade sedan genom V-tuna och ut på dom riktigt fina vägarna i Roslagen, det är så vackert så det gör ont, som Roberto Vacchi hade utryckt det! Biltomt, slingriga vägar, sol, värme och full fart.

Det blev för min del 11 mil och för Mattias kring 12 tror jag. Fast med tanke på fartleken vi körde så känns det som 20 mil i benen.

Nedan ett par bilder, Mattias nya plastjonne, illustrationen visar hur man suger i sig en gel. På mig blev det en lite mer actionfylld bild. Fotograftävlingen vann jag iaf inte.

/ Magnus

Triathlondebut

2009-07-12T18:51:00.006+02:00

Idag körde jag Väsby-triathlon. Min första tri-tävling kan man säga. Egentligen körde jag Stockholmstriaden 1998, men det är preskriberat. (bild från löpningen längst ned, rålis med Västerbron bakom).

Jag var inte direkt utvilad idag, både sprang och cyklade igår och hade även styrketränat i fredags. Alltså inte så fräscha ben; tanken var att få testa min utrustning och träna växlingar. Hur som helst var jag tvungen att kliva upp 7:15 då starten gick 9:00, surt att gå miste om en sovmorgon. Det tog 30 min att cykla dit, perfekt uppvärmning. I Ipoden snurrade Michael Jackson. Man in the mirror hann jag nog med 4-5 gånger (lite små-autistisk ibland), en favorit kan man säga, och den går nog in på min topp 10 till och med. Kontemplerade härom dagen kring den hysteri med hyllningar etc. av MJ, varför tänkte jag. Hans musik har ju funnits tillgänglig ett bra tag, varför måste "alla" spela den nu? Då slog det mig att det är ju först när någon dör som legendstatusen uppstår, och det är där vi är nu - så fortsätt hylla, lyssna och what ever, det förtjänar kungen av pop.

Nåja, nu var det triathlon det gällde. Kring 40 pers var det i min klass - motionsklassen, som var den enda att tillgå idag. Det var alltså ingen statustävling direkt. Distanserna 750 m, 20 km, 5 km, eller sprint som det heter, skulle avverkas. När starten gick missade jag att sätta igång pulsklockan, sålunda inga mellantider. Det blev ganska trångt och jag fick verkligen känna på hur det kommer bli framöver, det gäller att hålla koll åt alla möjliga håll. Efter bara 100 m kände jag att det var slut på tryck i armarna. Jag hittade då ett par fötter att hänga på och kunde hålla skaplig fart utan att anstränga mig för mycket. Jag tror jag var 14-15:e ur vattnet. Sen var det dags för nya hojjen att bekänna färg. Den gick som tåget och jag cyklade om 7-8 stycken under dom fyra 5 km-varven. Ut på löpningen låg jag sexa och ingen inom synhåll. Benen var rejält tunga nu. Jag lyckades i alla fall komma ifatt en kille och hade visuell kontakt med en till. Slutade 5:a på 1:07, med en löpning på strax under 20 min, jag tror cykeln tog ca 30 min och simmet 16 typ. Jag kan nog kapa 2 min på löp och en 2-3 på sim inom en snar framtid. Cykling är ju den starka sidan och den behöver jag inte fokusera lika mycket på.

Nu vet jag vad jag har att jobba på och hur kroppen och knoppen känns under ett triathlon. Utrustningen funkade kanonbra.

Bilderna nedan är tagna av en funktionär.

// Magnus

Äntligen en tempohoj

2009-07-05T20:23:00.008+02:00

The heat is on-veckan är över verkar det som. Jag hade semester men fick inte mycket avkoppling i solen. Måndag-lördag ägnades åt att måla föräldrarnas hus, samt snickra litegrann. Det känns som en väldigt väl spenderad tid ändå. Jag har ju umgåtts med familjen och ätit mammas goda mat hela veckan. Träningen har ,under förutsättningarna med jobbande 10-12 h/dag, skötts hyggligt. En hel del simning i öppet vatten med våtdräkt och lite löpning har det blivit.

Under veckans gång kollade jag även runt lite på tempocyklar eftersom jag bestämt mig att jag "måste" ha en sån. Ärligt så orkade jag inte vänta. Så sedan i fredags är jag innehavare av en Orbea Ora. Det är ingen värstingmodell, men gjord av kolfiber och med Shimano 105 komponenter, samt Mavic cosmic elite hjul. Hjulen har en 3 cm aerokant, dock alu all the way. Men jag är grymt nöjd och hjul blir det till nästa säsong.

Idag körde jag och Matte simning med direkt påföljande cykling. Jag simmade 2000 meter non-stop, vilket fungerade superbra. Just nu är jag inte alls orolig för simningen på Järnmannen. Sen knallade vi hem och drog ut på cyklarna för 10 mil i Roslagen, nice som vanligt. Det blev lite fartlek och den nya hojjen kändes fantastisk när man låg mellan 35 och 45 km/h. Matte passade på att testa sina nya Cosmic carbone hjul.

I morgon ska jag jobba - blääää!

Nedan lite bilder. / Magnus

Träning inför Ironman

2009-06-18T13:45:00.002+02:00

Nu har det gått en tid sen maran. En förkylning eller två har hunnits med. För övrigt var det nog ett par år sedan jag var så pass förkyld att jag inte kunde träna. En kraftig influensa och magsjuka kan man inte göra så mycket åt men just förkylningar går att undvika genom bra sömn, bra mat, strategisk träning och bra hygien. Detta har jag tillämpat och lyckats hålla många virus borta, men efter ett marathonlopp och direkt ner i tunnelbanan kom förkylningen som ett brev på lådan. Sen kurerade jag mig med två raka med Bossen på Stadion i 10 gradig sommarvärme. Första kvällen regnade det dessutom; "Barefoot girl sitting on the hood of a Dodge drinking warm beer in the soft summer rain", den line:n kändes inte allt för avlägsen just då.

Så efter ca 10 dagar och nästan ingen träning så satte jag igång igen. Styrketräning, simning, löpning och cykling är det som gäller, och det är i fallande ordning som jag prioriterar just nu. Jag försöker köra två pass om dagen, ibland med jobb i mellan, ibland efter varandra. Jag har börjat relativt lungt så jag ska orka med. Sen är det inte alltid det blir två pass per dag, men det kvittar. Om 6 veckor är Järnmannen och jag bygger hellre långsamt än att köra gasen i botten vecka 1. Frekvensen är bestämd, intensiteten är på gång, durationen kommer.

På tävlingsfronten ser det lungt ut fram till Kalmar. Jag har inte bestämt att köra något, men man vet aldrig. Nästa helg blir det nog en långtur på cykeln >30 mil alltså :-)

Clear eyes, full hearts, can't lose!

/ Magnus

Vätternrundan - det sket sig

2009-06-15T07:23:00.011+02:00

Tyvärr blev det inget sub 8 i år för min del. Min tid blev 8.21.

Min pulsfil (klicka för större bild)

Klockan 03.20 startade vi. Det var uppehåll men fortfarande blött på vägbanan från tidigare regn. Det var medvind första 11 milen ner mot Jönköping. Så redan från början drogs farten upp rejält för att vi skulle ha lite marginal i motvinden på västsidan. Det flöt på ganska fint fram till Hästholmen vid cirka 4 mil. Där skedde en vurpa i den bakre delen av klungan. Är inte säker, men tror att en cyklist från vår klunga är inblandad. Innan var det överrenskommet att vi skulle stanna till om någon vurpade för att se hur läget var och agera därefter. Vi som låg bakom stannade av och ropade vurpa. Den främre delen rullade vidare. Det stod en följebil parkerad precis bredvid och de som vurpat var snabbt uppe på benen igen.

Efter cirka 30 sek började jag och de andra som stannat till att cykla vidare. Nu ser vi huvuddelen av vår klunga några hundra meter längre fram och därimellan är det ett antal cyklister utspridda över en längre sträcka. Nu är vi 4-5 st som får trycka gasen i botten för att komma ikapp. Efter ett tag åker vi om några ur vår grupp som inte orkar hänga med. Efter 6-7 minuters intensiv jakt är vi tillbaks i huvudgruppen igen. Det var dock inte så bra att behöva göra den här kraftansträngningen med tanke på att det var 26 mil kvar.

Det rullade på och strax efter Gränna tog vi första pisspausen. Sedan vidare ner mot Jönköping där det gick ganska långsamt igenom. Det är mycket refuger och lite kurvor där man måste ta det lugnt. När vi väl kom igenom stan var det dags för lite motvind. Sträckan mellan Jönköping och Fagerhult tycker jag är rätt jobbig. Det är många slakmotor som sliter. Depån i Fagerhult passerades och vi visste (trodde) att det var cirka en mil, enligt infon från vätternrundanorganisationen, kvar till den nya snabbdepån med vatten där vi hade planerat att stanna och fylla på. Det verkada dock som att avståndsangivelsen inte var helt korrekt. Efter knappt 6 kilometer kom den. Det verkade som att det var dåligt skyltat och de längst fram upptäckte en liten skylt när vi var ett tiotal meter ifrån infarten. Samtidigt är det en lätt utförslöpa och det går nog i ca 45 km/h. Det börjar hojtas om depå i klungan. Men det går inte att tvärbromsa längst fram för då slutar det med stor krasch. Vi som är i den främre halvan rullar förbi depån något avstannande. Några hojtar att vi ska köra på. Jag slängde en blick snett bakåt inåt depån och dåg väl 4-5 st där inne. Paniken tilltog. Hur skulle jag göra? Har bara 3-4 dl vatten kvar. Fan släpper jag nu så är det kört. Kör jag vidare måste jag stanna i Hjo för att fylla på vatten. Jag bestämmer mig för att köra vidare med de längst fram. I efterhand har jag fått höra att det var drygt 15 som stannade i depån.

Nu var vi runt 20-25 som körde vidare. Snacket gick och det bestämdes att vi skulle stanna strax innan Hjo för pisspaus. Jag fortsatte i hög fart den knappa kilometern till depån i Hjo för att fylla upp vatten, väl medveten om att de som stannade för pisspaus skulle hinna förbi. Men några minuter efter skulle gänget som stannade för vattenpåfylling komma. Väl framme i depån slängde jag ner cykeln på första bästa lediga plats. Började småspringa de dryga hundra metrarna ner mot vätskedepån. Fyllde upp och skakade ner lite ny sportdryckspulver i flaskorna samt fyllde på camelbacken med vatten. Efter det började jag småspringa mot cykeln. Inte så lätt att springa i ett par cykelskor och jag maxar väl 8 km/h :). Totalt sett var jag av cykeln i 4 minuter. Hoppade upp på cykeln igen och rullade ut från depån. Nu hoppades jag att den bakre klungan inte hade hunnit passera. Rullade några hundra meter och kollade ständigt bakåt. Inga Finaxcyklister i sikte. Tog en snabb pisspaus samtidigt som jag hade bra koll bakåt så jag inte missar "tåget" om det kommer. Upp på cykeln igen och rullade på i maklig takt. Minutrarna gick och jag insåg att jag hade missat "tåget".

FAN FAN FAN!!!

Nu visste jag att sub 8 i princip var kört. Jag rullade vidare och väntade på att någon med lite fart skulle komma bakifrån. Efter 15-20 minuter kom ett gäng norrmän som höll ok fart. Gissade då på att de höll sub 10-tempo. De visade sig senare vara rätt, då de kom runt på 9.44. Jag låg med i svansen bakom dem. De körde belgisk kedja och jag frågade efter ett tag om det var ok att gå med runt och det var det. Jag höll ihop med norrmännen till Hammarsundet där vi gick in i depå. Jag rullade ut strax innan dem och körde på ganska bra i medvinden. En bit in på sista slingriga biten kom det ikapp ett litet snabbare gäng med några tidigare avhängda Finaxcyklister. Jag hängde med dem sista biten in till Motala och kom in på 8.21. Vid mattälten vid mål stötte jag på de andra och fick höra att de kört på 7.38. Grattis!!!

Totalt var det 26 st på 7.38. Ytterligare 4 klarade sub 8. Sedan var det ett tjugatal som antingen bröt eller kom in över 8 timmar.

/Mattias

Genrep vätternrundan

2009-06-01T16:44:00.025+02:00

Utsikt från Västerbron

Igår var vi ett gäng från happymtb (http://happymtb.org/forum/read.php/1/1127133) som samlades för att köra en tidig morgontur. Syftet var att få ett pass som liknade vätternrundan.

Hornstull

04.20 skuttade jag ur sängen som en zombie. I med lite frukost och sedan bar det av inåt stan. Mötte upp min namne vid Solna och tog sikte på Hornstull. Klockan 05.30 var vi 10 cyklister, varav 7 st från Finax sub8, som rullade från Hornstull. Först blev det en sväng i vår vackra huvudstad på nästan helt bilfria vägar. Tvärs över Södermalm, vidare längs Skeppsbron, längs med Strandvägen, ut och rundade Kaknästornet, sedan Valhallavägen, Vasastan, Kungsholmen och Alvik

Tranebergsbron

De första milen gick i maklig fart när jag "guidade" klungan genom stan. När vi efter en timme passerade Nockeybron så trappades farten upp och jag fick chans att ligga i klungan och ta igen mig lite. Strax efter Ekerö så körde vi belgisk kedja. Det flöt på riktigt fint. Farten var hög och jämn men inte alltför ansträngande.

Belgisk kedja på Ekerön

Väl framme vid Adelsöfärjan vände vi direkt om och det fina flytet fortsatte. När vi närmade oss Ekerö igen så gick vi över till att köra ett led. Nu var det dags att åka ut på Färingsö. Vi tog ett kort vätskestopp vid ok Skå. Nu började jag känna mig lite sliten och det var inte alltid så bekvämt i klungan. Efter svängen på Färinsgö tog vi sikte på Brommaplan. Några vek av vid Tappström. Strax innan Nockebybron blev jag rejält trött och släppte iväg de andra en bit. De väntade dock snällt in mig och vi var återsamlade och rullade i lugnt tempo sista biten till Brommaplan. Från Hornstull till Brommaplan blev det cirka 16 mil. Sedan var det lite transportsträcka som gjorde att det totalt det blev 18,5 mil

Jag har klurat lite på varför jag tog slut som jag gjorde igår. Det beror nog på en rad samverkande faktorer. Dagen innan körde jag ett distanspass på drygt 10 mil. Sedan efter det var jag inne i stan och cyklade runt och langade dricka åt Magnus på maran. Ganska många timmar i solen med andra ord. Sedan gillar inte min kropp att cykla när det är så varmt som det var igår. Det var 20-21 grader de sista timmarna med strålande sol.

Nu håller jag tummarna för att de sista timmarna på vätternrundan inte blir allt för varma. Då ska det nog kunna gå vägen med sub8. Jag känner mig i bra cykelform. De gemensamma planerna för sub8-satsningen är näst intill klara. Vi kommer att ha ett pisstopp efter ca 80 km, sedan ett stop för vattenpåfylling efter 150 km. Nytt för i år är att vätternrunda-organisationen kommer att ha en vattendepå efter halva distansen för "snabbcyklister". Sista pisstoppet har vi vid 210 km. Den totala stopptiden blir förhoppningsvis på ca 10 minuter. Jag kommer att starta med 2 en-litersflaskor sportdryck och lite vatten i camelback (0,5 liter). Vid 150 km fyller jag upp camelbacken (2 liter) och blandar ny sportdryck i flaskorna. Jag kommer äta 1/4 energikaka var 15-20 minut. För den andra halvan har jag 200 g maxim gel jag kan ta. Ska bli riktigt kul det här!!!

/Mattias

Stockholm Marathon

2009-05-31T09:26:00.009+02:00

2.58:53

Känslan av att ha klarat ett Marathon under 3 timmar är obeskrivlig. Jag satte upp det här målet så sent som för 2 veckor sedan när jag satte nytt PB på milen. Innan hade jag tänkt under 3:10 för att sedan ta sub 3 nästa år.

Självklart så skulle årets hittills varmaste dag komma samma dag, inte bra för snabba tider, men superbra för folkfesten som Stockholm Marathon trots allt är. Man lyfts fram av publiken och det kanske går på ett jämnt ut.

På nummerlappsutdelningen seedade jag upp mig till startgrupp B. I den skulle det stå ca 800 löpare + ca 100 i grupp A (elit). Jag slapp allt vad trängsel heter och kunde fokusera på löpningen från start. Tempot blev högt - jag låg på under 4 min/km men pulsen låg lagom så jag fortsatte så. Milen gick på under 39 och halvmaran på 1.23, vilket är ny bästa tid även där (men i höst ryker den nog).

Jag sprang och höll rygg då det var ostliga vindar, det innebar att jag själv inte bestämde tempot, det gick fortfarande relativt snabbt och efter ungefär 23 km så började låren göra ont. Alldeles för tidigt enligt mina beräkningar, 28-29 km hade jag hoppats komma innan det skulle börja kännas allt för mycket. Ute på Djurgården sprang jag och småpratade med en kille, allt för att distrahera smärtan. Just Djurgården på andra varvet är sanslöst jobbigt; lite publik, smärtan börjar, långt kvar.

Redan här fick jag ta mitt första stopp och gå, kort men skönt. Efter 25 km låg jag på plats 103, men sen rasade jag ner i listan då jag tappade fart.

Väl ute på Strandvägen så var det mycket publik igen, nu var det pannben och mycket kalkylerande om tider. Vid 30 km kändes 3 timmar ganska lugnt, men ett par km senare hade jag hållit för lågt tempo. Vid 32 km så hade jag 49 min på mig att klara sista milen, Västerbron inkluderad. Jag lyckades springa kring 4.40 fart men var tvungen att gå nästan varje kilometer i 10 sekunder. Jag visste att jag skulle klara 3 timmar om jag bara fortsatte i samma takt, hjärnan ville inte men hjärtat ville.

Att sumpa det här fanns inte på kartan (om man ska leka sportjournalist :-).

Jag hade börjat få lite kramper i låren, och oroade mig för att det skulle bli värre. Vid Odenplan på andra varvet när jag skulle ta mitt gå-stopp så krampade hela vänsterbenet. Paradoxalt nog var det att springa som fungerade.

Sista 3 km gick bra, jämn takt utan spurt. Känslan att ha målet inom räckhåll och sen komma in på Stadion är fantastisk. I mål gick jag med uppsträckta armar i någon sorts segergest, det var jag värd tycker jag.

Som support idag hade jag Mattias och mamma, som var och hejade vid flera ställen. Stort tack för hjälpen!

Första varvet efter 6 km, pigg och glad

Norrmälarstrand första varvet

Samma ställe, andra varvet, astrött!

Sista km, Matte med polare hejar på, säker på seger!

//Magnus

Stockholm-Mora-Stockholm

2009-05-24T19:21:00.025+02:00

Föräldrarna skulle vara en vecka i sommarstugan i Mora (Bergkarlås). Så jag planerade att cykla dit, och vara där några dagar och hjälpa till med diverse sysslor, och sedan om kroppen kändes bra cykla hem igen.

I söndags kväll så startade jag vid 18.30 från Märsta. Jag valde att ta pendeln dit från Helenelund för att få lite kortare sträcka och slippa lite av den väg som man cyklat så många gånger förut. Jag hade timeat in en lätt medvind och det gick lätt upp mot Uppsala och vidare på väg 272. Det var lite trafik och solen sken i ansiktet. Livet lekte med andra ord. Efter några timmar mojnade vinden och det började skymma. Tog en första 10-minuters paus efter cirka 3 timmars cykling. Då passade jag på att göra mig klar för natten. Det var underställ, skoöverdrag, handskar, vindväst och reflexväst som togs på. Jag cyklade vidare och någon mil senare så hör jag det braka till i diket 30-40 meter framför mig. Där står en älg som blir skrämd när jag kommer. Älgen springer några steg i diket och viker sedan av in skogen. Mäktigt!!! Tiden går och jag passerar den ena ortskylten efter den andra. Det börjar bli rejält mörkt så pannlampan får börja jobba. Jag har även en ficklampa på styret som nyligen inhandlades från deal extreme. Så det blev ordentligt ljust. Färden fortsätter norrut längs 272 till ca 15 km norr om Österfärnebo (mest känt för att ha extremt mycket mygg). Där vek jag av och tog sikte på Hofors och sedan Rv80 till Falun. I Falun stannade jag till och fyllde på vatten på en nattöppen statoil. Strax efter Falun började det ljusna lite. Total sett var det bara ca 4 timmar med ordentligt mörker. När jag kom fram till Insjön började jag känna mig rätt krokig. Cyklade vidare med lite lätt illamående längs Siljans västsida. På grund av detta blev det några småpauser för att få lite återhämtning. till slut var jag framme i Mora och hade bara några kilometer kvar upp till Bergkarlås. Otroligt skönt att äntligen vara framme.

Jag åt en rejäl frukost och gick sedan och la mig några timmar. Totalt blev det 310 kilometer och en totaltid på 12,5 h Jag hade lite olika alternativ för när jag skulle åka hem. Men den avgörande fakorn var vädret. Torsdagen skulle bjuda på fint väder och sydvästlig vind och eventuellt vridande åt väst på kvällen när jag skulle ha mindre än tio mil hem.

Jag startade 9.30 på torsdag förmiddag. Tanken var att äta mer och köra lugnare än jag hade gjort på vägen upp. Jag växlade aldrig upp på stora klingan fram och slutade trampa så fort det gick över 30. Redan när jag rullade iväg kändes det lite i benen att man hade kört ett långt pass för några dagar sedan. Den här gången valde jag att köra, i stort sett, den sträckan jag och Magnus körde för en månad sedan när vi åkte Stockholm-Mora. Nu fick jag chans att se den från andra hållet. Milen rullade på och jag tog en kort paus i solen i Torsång efter 12 mil. Efter ytterligare 6 mil tog jag första längre pausen i Horndal. Där blev det en pizza. Jag rullade vidare och efter 23 mil var jag i Heby. Där hade jag dagens första och enda svacka. Så även där blev det lite fika med bullar och yoghurt. Passade även på att ligga ner några minuter på en bänk. Vilket var rätt skönt. Något däst efter alla mat så tog jag sikte på Fjärdhundra. Sakta men säkert började dästheten släppa och maten komma ut i systemet. Nu kändes kroppen ganska pigg och Fjärdhundra passerades. Det började bli lite småkyligt så här på kvällskvisten och solen var på väg ner. Väl framme i Örsundsbro var det dags att sätta på sig nattutrustningen. Nu var det i princip vindstilla och de sista milen hem mot Helenelund rullade på fint. Det var egentligen bara mellan Bålsta-Bro jag behövde lyse. Sträckan från Bro till Helenelund är det gatubelysning hela vägen. Vid 00.30 var jag hemma äntligen hemma. Min taktik med att hålla ett lågt tempo och äta mycket var lyckad jag kände mig förvånandsvärt pigg. Det blev cirka 350 km och en totaltid på 15 h. Det märks ganska tydligt att det är ett helt annat trafikklimat när man kommer iväg några mil från Stockholm. Det visas betydligt mer hänsyn vid omkörningar. En eloge till de bilister som körde om mig och visade hänsyn på min resa Stockholm-Mora-Stockholm. Nu börjar jag känna mig ganska väl förberedd på att cykla något längre lopp på 50-60 mil i grupp. Får se lite längre fram om det dyker upp något lämpligt.

/Mattias

Från klarhet till klarhet

2009-05-20T17:30:00.009+02:00

Det går bra nu... Så sjöng Petter för några år sen och äntligen känner jag precis så. Jag har börjat jobba heltid och jag är i mitt livs form. Resultaten och känslan säger i alla fall det! Senaste glädjeämnet är Milspåret (http://www.milsparet.se) som gick igår, 10 km på Djurgården. Eftersom jag inte hade någon tävlingstid som PB sen innan så satte jag upp målet 36:30 för att vara nöjd och över 37 = dåligt. Minns att jag gjort 38:30 på en asfaltsbana som inte är kontrollmätt eller så, dessutom 10 år sen och 6 kg lättare.

Vi sprang två varv runt Djurgårdsbrunnsviken, en flack bana på asfalt och hård grusväg. Det var alltså upplagt för snabblöpning. Det var även student-sm, så det var mycket folk, 1100 startande tror jag. Elit stog först, sen studenterna och sen vi "motionärer", tyvärr innebar det att många personer skulle springas om och det var väldigt trångt på vägarna. Efter ungefär 1 km hade jag hittat bra flyt och hade gott om utrymme, arbetspulsen var uppnådd, 187 bpm redan.

Jag hade kontakt med tre killar och lade mig framför ett tag, sen släppte jag fram en kille och höll rygg på honom i nästan 6 km. Han hette tydligen också Magnus och tävlade i Elit, för Studenterna. Han fick en massa hejarop längs vägen, vilket även peppade mig lite ;-)

Det var riktigt jobbigt att springa, pulsen låg mellan 188 och 191 varje gång jag kollade klockan. Varvning skedde efter 17:45. Då kände jag att under 36 kunde gå, men farten gick ner lite med 4 km kvar. Jag höll dock ut och med 2 km kvar gick jag om min draghjälp och sa - Kom igen nu, vi ska under 36. Han svarade - Ja, precis. Vi hade helt enkelt samma mål. Jag höjde tempot ganska mycket, han fick problem att ta rygg och sista 1,5 km hade jag snittpuls på 195. Spurtade mot en kille jag kom ifatt och vi korsade linjen samtidigt, och det gick ett sus genom publiken när vi kom, skoj! Min sluttid blev 35:51, totalt 12:a. I motionsklassen blev jag 4:a där en kompis segrade, och med 40 sek tillgodo på mig. Min snittpuls var 189 av 200, ny högsta notering.

Grymt nöjd med tiden. Man lär sig hela tiden vad kroppen klarar och att gränserna inte är uppnådda (än i alla fall). Snart är det Marathon och jag planerar för en bra tid där, under 3h känns faktiskt realistiskt nu. Jag kommer sikta på det och lägga upp tempot första halvan för att klara det. Startnr 707 - kommer flyga fram!

/Magnus

Vallentuna duathlon

2009-05-16T15:16:00.004+02:00

Nu var det längesedan det skrevs något här. Det har hänt en del sen sist: Duathlondebut, Trosatrampen och Gran Fondo. I dag var det sista omgången i duathloncupen där båda Hellriders var med. Jag har gått med i Vallentuna CK och skaffat triathlonlicens, vilket innebär tävlingsklass från och med nu. Eventuellt blir det även cykellicens så småningom.

Eftersom det är ganska ointressant att skriva om gamla saker så blir det bara en rapport från dagens race: I strålande väder cyklade vi de 3 milen till tävlingsområdet i Brottby. Man kör 5-20-2,5 km löp-cykel-löp. Det är smärta i en timme, enligt mina mellantider hade jag snittpuls på 189 av 200 på andra halvan av första löpningen. All time high på över så lång tid, ca 9:30 minuter.

Jag är nöjd med resultatet http://www.svensktriathlon.org/t4i.aspx?p=107524

En femteplats, där de före mig kom 1-4 i totala cupen. Dessutom har de tempocyklar för 50 papp. Förhoppningsvis har jag också en snabb cykel till nästa år, då ska jag vara med och slåss om prispengarna i cupen :-)

För Mattias gick det inte lika fort men han är nog nöjd ändå, särskilt eftersom han vann ett par skor som lottades ut.

En skärmdump på pulsfilen

/ Magnus

Snabbpass på Färingsö

2009-04-27T22:55:00.015+02:00

Måndag igen och dags för ännu ett snabbpass på Färingsö. Där körs det stenhårt på en bana (http://www.gmap-pedometer.com/?r=1919695) som mäter 18 km och den avverkas tre gånger. Emellan varje varv är det en kortare transportsträcka där man får ta igen sig 8-9 minuter. Vi samlades ett gäng på brommaplan och rullade ut mot Färingsö. Vid Tappström anslöt ytterligare 4 glada cyklister. Totalt var vi 11 st. Första intervallen rullade igång. Det skulle vara medvind upp och således härlig motvind efter vändningen vid Färentuna kyrka. Efter ett tag hade både pulsen och farten gått upp rejält. Trots det så kändes benen pigga. Klungan höll ihop bra fram tills någon kilometer innan vändningen då Magnus tryckte gasen i botten till dryga 50 km/h. Pilen som låg på andra rullen var lite sliten efter ett 19-mila pass dagen innan. Så han släppte lucka och vinkade fram mig som låg precis bakom. Magnus ångade på solo fram till vändningen. Där höll han igen lite och vi var återsamlade. Nu var det härlig motvind (ca 4-5 m/s). Strax efter vi vänt så återanslöt nån/eller några som hade fått släppa tidigare. På vägen ner så föll en efter en bort och med någon kilometer kvar så var vi 4 (Magnus, Johan44, Zapiens och undertecknad). Då fick Magnus ett nytt ryck och tryckte gasen i botten. Då låg jag på tredje rulle och gick ut och om framförvarnande cyklist men luckan till Magnus växte och jag blev lite trött. Johan44 kom ikapp bakifrån och vi körde lite partempo en bit men lyckades inte komma ikapp. Med några hundra meter kvar tryckte jag till ordentligt och Johan44 blev tvungen att släppa. Så var äntligen första varvet klart. Bara två kvar.... Vi var 10 stycken som startade andra intervallen. Farten var återigen hög tack vare medvinden. Det höll ihop ganska bra till den lilla uppförsbacken några hundra meter innan vändning. Det sprack upp nånstans i mitten. Både jag och Magnus låg långt bak då. Jag hade inte orken att gå förbi de framför för att jaga ikapp utbrytarna. Magnus däremot gick ut och förbi mig och kämpade sig ikapp. Det blev en liten lucka fram. Men vändningen var nära och där brukar det gå långsamt så jag körde på och vände och efter det var det återsamlat. Några som tidigare hade blivit avhängda återanslöt på vägen ner. Det sprack upp lite allt eftersom. Vi var fem stycken som höll ihop hela vägen. Det var Kitzblitz, Pilen, Magnus, Zapiens och jag. Toni körde en 40 sekunders förning sista biten hem och tappade lite fart i slutet. Snoret hängde och han såg rätt trött ut. Själv så var jag ganska fräsch eftersom farten sjönk lite där, skönt. Då var det bara ett varv kvar och många var nog rejält krokiga. För nu var vi bara 5 tappra kvar (Meb, Magnus, Zapiens, Kitzblitz och jag). 5 stycken betyder mindre vila mellan förningarna. Det var lite jämnare tempo och lägre snitthastighet den här intervallen. När vi kom upp till öppna fältet någon kilometer innan vändpunkten kände jag mig hyfsat fräsch och provade att trycka till ordentligt på pedalerna när jag kom längst fram. Det blev lite småluckor där bak och upp till vändningen var jag och Magnus ensamma. När vi vänt runt var vi 5 igen. Nu höll vi ihop till det var mindre än en kilometer till mål. Då var det åter dags för Magnus att steka på lite där framme. Då låg jag perfekt precis bakom. Den som låg bakom mig släppte lucka. Magnus tryckte på bra, med cirka 100 meter kvar var det dags att visa vem som var storebror. Jag gled sittandes ut till vänster och pressade ur det sista jag hade kvar i benen och gick förbi. Precis innan målet så noterade jag dagens maxpuls (200 slag/minut). Men totalt sett var Magnus starkast idag. Han var den som drog längst och hårdast av alla. Tack alla som var med och körde idag. Nästa måndag är det dags igen. /Mattias

Stockholm-Mora, 35 mil motvind

2009-04-19T18:22:00.016+02:00

Att cykla upp till Bergkarlås har länge varit en tanke vi haft. Soloförsök har gjorts av gamlingen i Hellriders, men inte räckt hela vägen. Som små brukade vi tillbringa somrarna i denna by som ligger 4 km från Mora.

Länk till detaljkarta: http://www.gpsies.com/map.do?fileId=vtngwzgkkgtpxpkj

05:40 på lördagsmorgonen rullade vi igång från Sollentuna. Vi visste redan innan att det skulle bli nordliga vindar med 5-6 m/s. Allt annat än goda förutsättningar. Undertecknad hade dessutom kört afterwork kvällen innan med kompisarna, som i vanlig ordning idiotförklarade en. Att man dessutom säger att man gör det för att det är kul gör ju inte saken bättre.

Redan från första tramptagen var det mentalt jobbigt. Att rulla genom Järfälla, Upplands-bro och Bålsta i 25 km/h och samtidigt jobba för det var riktigt kränkande, särskilt eftersom man kan vägen i sömnen. På vägen mellan Bålsta och Bro kl 7 kommer dagens intensivaste bilåskådning. Väl utanför samhället började de trevliga vägarna, motvinden gjorde oss återigen påminda om hur jobbigt det skulle bli.

Dalkarlsbacken i soluppgången

Tiotalet bilar kommer i en konvoj

På landet, fina vägar

Första stoppet blev efter ca 10 mil uppe vid Morgongåva (vackert namn). Bunkring av energi för han som valde att vara social kvällen innan istället för att inhandla välbehövliga godisbitar. Vi var redan nu ganska trötta, men trampade på samtidigt som milen tickade väldigt långsamt. Efter att ha cyklat ett par mil längs Dalaälven nådde vi en lanthandel i Husby, ett skönt stopp där energi, kaffe, vatten och mackor stod på menyn. 20 mil avverkade.

En bro över Dalaälven i Näs bruk

En vattenpöl på väg upp för Garpenberget (cyklisten kör åt fel håll)

Mattias i bästa Forrest Gump-stil

Vi tog även ett matstopp i Insjön för att käka deghög - en välsmakande sådan. Nu började det kännas ganska okej, vinden var inte lika stark, men alltjämt blåste det nordligt. Vi trummade på genom fina byar längs slingrande vägar och nådde slutligen Siljan, den stora sjön i Dalarna som vi skulle ta på västra sidan. Där gick det lite blandat upp och ner, och det var härligt att få några billiga kilometrar.

Strax före Siljansnäs

Siljan

Raksträcka a'la skogen. Skyltarna säger Mora 41 km

Vi körde via Sollerön för att sedan äntra Mora by night. Någon ortsskylt bjöds vi inte på utan fick istället använda byskylten. 21:30 rullade vi upp mot det lilla huset där mamma och pappa stod på trappen och hälsade oss välkomna. Det här var förmodligen det jobbigaste jag gjort, men av någon konstig anledning är känslan när man får målvittring och sedan kommer fram värd att uppleva flera gånger. Hellriders återkommer inom kort!

Snön låg kvar längs vägen in mot Bergkarlås

Äntligen framme

Distans: 349 km Totaltid: 15:50 Rullsnitt: 25 km/h Mat och dryck(Mattias):3 liter sportdryck, 2,5 liter vatten, 1 cola, 3,5 powerbars, 2 dubbla äggmackor, 2 dubbla ost- och skinkmackor, 2 kladdkakemazariner och en pizza. /Magnus

344 km partempo

2009-04-17T11:51:00.003+02:00

Imorgon (lördag) ska jag och Magnus cykla från Sollentuna till Mora. Det är utlovat konstant motvind på 4-5 m/s. Så det är bara att hålla ner huvudet och borra. vi startar runt 5-5.30 och beräknar vara framme 20-21. Turen går på små fina vägar öster om Rv 70. Siljan tar vi på västsidan. Väl framme väntar välkomstkommitten (mamma och pappa) i morfars sommarstuga med en härlig middag. På söndag förmiddag sätter vi oss i bilen och rullar hemåt. /Mattias

Mallorca 2009

2009-04-13T22:17:00.071+02:00

I år var det åter dags för en cykelresa till Mallis. Med mig på resan hade jag Fredrik. Det började med tidig morgon lör 4 april. Planet gick 08.00. Runt 16.00-tiden checkade vi in på hotell Palma mazas i Arenal. Vi tog en kort tur till Palma fram och tillbaks. Mest för att kolla så cyklarna var ok och väcka benen efter resan. Det blev ca 35 km. Översiktsbild över alla dagsetapper (röda är motorvägar)

Söndag 5 april (134 km)

Äntligen dags för första riktiga cykelturen. Vi passade samtidigt på att titta på den cykeltävling som pågick. Det var sista etappen på ett 5-dagars etapplopp. De körde fyra varv, där varje varv var drygt 2 mil . Det var en rejäl stigning där vi stod. På toppen var det 400 möh. De var bra fart när de drog förbi.

Efter vi tittat klart drog vi vidare. Ytterligare tre stigningar skulle klaras av. Det var Galilea, stigningen efter Puigpunyent och till sist Orient. En helt ok runda. Med många små fina vägar med lite trafik.

De stora killarna susar förbi Fredrik på väg uppför

måndag 6 april (160 km)

Dags för en av resans höjdpunkter. kuststräckan från Soller-Andratx. Först fick vi dock börja med några mils uppvärmning. En liten stigning skulle också klaras av innan det var dags för kuststräckan. Det var den mysiga Sollerstigningen. För bilarna finns det en 3 km lång tunnel genom berget. Cyklister får dock ta den gamla vägen över berget. Men inte är man sur för det. Det är en fin stigning och när man kommer upp på toppen är man ca 500 möh. Sedan ner på andra sidan och så är man frammer i Soller. En snabb vattenpåfyllning i en affär och sedan var det dags för finfin cykling. Vägen slingrar sig längs med berget vid kusten, och det är mycket upp och ner. Som högst är man uppe på runt 500 meter och som lägst på dryga 100 meter. När vi efter några timmars underbar cykling var framme i Andratx blev det lite Eroski-fika. För den som inte vet vad Eroski är kan jag avslöja att det är Spaniens motsvarighet till Willys. Sedan var det dags att rulla hemåt.

Längs kustvägen (Banyulfar?)

tisdag 7 april (103 km)

Efter en ganska jobbig gårdag var ett kortare och plattare pass inplanerat. Vi begav oss mot den sydöstra delen av ön. Distansen avverkades relativt smärtfritt. Vi fick tyvärr lite regn på oss och blev även rejält blöta då det kom en rejäl skur vid ett tillfälle. Väldigt opassande på just det ställe där det var som mest trafik. Vi var hemma igen strax efter lunch och fyllde på med en spansk specialitet, hamburgare på macdonads.

Alltid hungrig

onsdag 8 april (90 km)

Enligt prognoserna skulle det även regna en del idag. Så vi valde att köra en kort sväng in till Palma och vidare längs vattnet till Santa Ponca, där jag och Magnus bodde förra året. Efter Santa Ponca åkte vi inåt landet upp mot Calvia och vidare hemåt norr om Palma.

torsdag 9 april (164 km)

Så var det äntligen dags för kungaetappen (etappen med flest höjdmeter. Vi tog sikte mot Celvia. Där kan man säga att stigningen upp mot Piggen börjar. Tyvärr var det en hel del dimma (låga moln på ca 400 meters höjd). Så sikten var inte den bästa. Halvvägs upp vek vi av mot Sa Calobra och åkte ner till hamnen och vände. Vilken underbar väg. Fantastiskt fint utmejslad i berget. Något av det finaste jag upplevt på en cykel. Sedan var det dag för Piggen på dryga 900 möh. Efter vi nått toppen väntade en riktigt härlig utförskörning, med få skarpa kurvor, på 14 km ner till Soller. Där blev det fika på ett fik i centrum. Sedan bar det uppför lite till då Soller-stigningen skulle klaras av. Efter det var det lätt cykling hemåt med vinden i ryggen.

Ser ni bergen i bakgrunden?

Här var det jordskred för några måndader sedan Sa Calobra-stigningen

fredag 10 april (130 km)

Ännu en dag med lite platt åkning. Vi körde mot den sydöstra delen mot ön. Skönt med plattåkning efter gårdagens alla höjdmeter. Vi åt lunch i solen i Felantix. Sa rapita

lördag 11 april (200 km)

Cap Fermentor var målet för dagen. Det är nordspetsen på Mallorca. Den sista biten från Port Pollenca och utåt är väldigt spektakulär. Det är gott om branta klippor som stupar ner i havet. Vägbeläggningen är på vissa ställen i behov av lite upprustning.

Längst in i viken står två bilar parkerade

Cap Fermentor-vägen

Fyren i bakgrunden

Hellweek över för Fredrik. Välkommen till level 2!!!

söndag 12 april

Dagens regn gjorde att vi stod över den 2,5 timmes cykeltur vi hade tänkt oss. Efter en veckas cykling så känner man sig ganska sliten. Totalt blev det 102 mil. Dags att flyga hem.

Tack för sällskapet och starkt kört Fredrik. I år blir du het på cykelvägarna!!!

/Mattias

blandade bilder

2009-04-08T20:35:00.005+02:00

Pseudo proffs

2009-04-07T23:44:00.003+02:00

När det inte står jobb på schemat så styr träningen oftast min dag. Så har det blivit den här veckan och idag tog jag en cykeltur i Roslagen. Eftersom gårdagens snabbpass inte blev så hårt som jag hoppats, trots 10 mil, så hade jag både sug och pigga ben för en cykeldag till.

Det blev 12 mil varav en del på Roslagsbanan. Strålande sol hela tiden och varierande vind. Eftersom jag körde själv var det segt emellanåt i motvinden. Vägarna i där uppe är helt fantastiska, och jag börjar hitta som i min egen bakficka. Totaltiden landade på 4:15, så ett snitt på 29 nånting. Jag passade även på att testa nya krukan, den satt perfekt på skallen och kändes knappt av.

Nu har jag lyckats få ihop 40 mil på 4 cykeldagar senaste veckan. Helt okej!

Jag tog även några bilder med mobilen.

/Magnus

Annu mera Mallis

2009-04-07T20:17:00.003+02:00

Andra och tredje dagen. Igar var det som sagts tidigare dags for en riktig kanonrunda. Lite transportstracka till Sollerstigningen. Dar var det harliga serpentiner upp. Fran Soller Var det dags att kora den harliga kustbiten. Det gar upp och ner mest hela tiden. Fran ca 100-400 moh. Man passerar en hel del mysiga byar. Men det basta ar den harliga utsikten dar klipporna gar brant ner i havet. Det fotades en del, ska lagga upp lite bilder nar jag far lage. Till slut nadde vi Andratx och fyllde pa med lite mat. Sen rullade vi den sista biten hem. Totalt blev det 16 mil. Idag blev det ett litet kortare och plattare aterhamtnings pass, vi akte mot den sydostra delen av on. Det blev drygt tio mil. Nan mil innan vi var hemma borjade det smaregna lite. Det har regnat till och fran hela kvallen. Imorgon har det ocksa lovat en hel del regn. Sa det blir troligtvis en vilodag. Kanske att vi kor en kortis pa kvallen om det hunnit torka upp. Pa torsdag blir det Piggen och Sa calobra. Manga hojdmeter men riktigt grym cykling. /Mattias

Forsta dan pa Mallis

2009-04-05T20:07:00.002+02:00

Idag blev det dryga 13 mil med kanonvader. Vi stannade till lite och kollade lite pa de riktiga cyklisterna. De korde en varvbana pa 9 mil. Vi stod i stigningen en bit militarbasen ovanfor Palma. Pa toppen var det 400 hojdmeter. Dar skulle de upp fyra ggr. Nar vi tittat klart akte vi vidare mot Calvia, Gallilea, Esporles, Bunyola, Orient, Alarao och sen vidare ovanfor flygplatsen och ner till Arenal dar vi bor. En lagom jobbig start pa semestern. Imorgon blir det den harliga kustvagen fran Soller och vidare ner mot Andratx. Det ser jag fram emot. Har akt den at andra hallet och det var riktigt grym. Nu ar det snart dags for sangen sa man hinner ladda for morgondagen. /Mattias

Våren är här!

2009-04-03T17:43:00.007+02:00

Solen skiner och fåglarna kvittrar. Äntligen är våren här, årstiden då vägarna sopas och cyklisterna vaknar ur sina iden. Man mår helt klart lite bättre nu.

Brunna Hellriders har fått en hygglig start på året med bla. en långrunda kring mälaren. I veckan klämde vi några mil i Roslagen, vi hann dock inte lika långt som planerat pga. mörker och kyla. För undertecknad satt även mälarrundans förslitningar kvar, i form av en tendinit på insidan av låret nere vid knäet. Slarvade med rehaben men har tagit tag i det nu och ska ut och testa i morgon. Det blir en 5-milare upp till Sånka vid Skokloster, lite pyssel och fika där och sen samma sträcka hem igen - solo!

Mattias packar hojjen och drar till Mallis för en veckas bergscykling. Jag är inte ett dugg avundsjuk.

Nästa vecka, eller närmare bestämt måndag så ska säsongens första snabbpass ute på Färingsö köras. Något som Mattias dragit igång, som jag nu får vara vikarie-ledare för. Det handlar om 3x18 km lagtempo kan man säga, snittfart kring 40 km/h. Det är kul, nyttigt och för vissa kränkande. Det har helt enkelt varit så jobbigt emellanåt så att vissa upplevt sig kränkta :)

Annars är det även löpträning på schemat. Halvmara om en månad och helmara om två. Formen är inte så som jag önskat men skärper jag mig nu och undviker sjukdom och skada så ska det nog gå bra.

/Magnus

Mälaren runt 21/3

2009-03-22T18:41:00.018+01:00

Eftersom våren hälsade på under helgen så hängde vi på ett gäng från Happymtb runt mälaren. En förutsättning hade på förhand varit att det skulle vara räserväder. Ungefär 33 mil skulle avverkas inklusive ett 20-tal skyltspurter.

Starten gick från Welcome hotel i Barkarby kl 06:00, vi rullade hemifrån 05:30 för att vara där i god tid, morgonpigga som vi är. Det hade precis börjat ljusna ute, och nattens kyla låg alltjämt kvar. Längs vägen genom stan plockade vi upp några glada cyklister, och när vi lämnade Hornstull över Liljeholmsbron var vi 13 personer. En del bekanta ansikten och en del nya.

På Shell i Södertälje var första stoppet, där blev det kaffe och bulle för de flesta. Det var glada miner och pigga ben. Nästa stopp blev i Strängnäs, även då på en bensinmack. Här började den riktiga rundan kan man säga, eftersom man kan ta en genväg upp till Enköping och därmed "bara" köra 20 mil. Detta

kallades flickvarvet. Det säger en del om kalibern på Happycyklister när en 20-milarunda den 21:a mars med start kl 6 kallas för flickvarv.

Vi var nio pers som tog sikte på Köping. Staden som ligger längst till väster på Mälaren. Där skulle vi bli välkomnade av några happyiter som bjöd på ett fantastiskt fikabord. Dessa tre herrar gjorde oss sedan sällskap i en knapp timme till Västerås där dagens första måltid intogs, i form av hamburgare. Det stoppet räddade min (Magnus) dag då jag dragits med kramper de senaste 10 milen; formen är sådär så här års.

Etappen till Bålsta, där sista stoppet blev, gick på fina, slingriga vägar - mulligt skulle dagens teamleader Bigmollo uttryckt det! Mörkret gjorde även sitt intåg, och lamporna tändes. Vilket gav ytterligare en dimension till långcykling.

Väl i Barkarby igen kl. 21 klev vi in på restaurangen Lilla Barkarby för att njuta av ett par Belpils. Detta är en tradition som det här gänget från Happy har. Första men definitivt inte sista gången för min del.

Samtliga foton av Johan "Bigmollo" Mölleborn

/Magnus

On the road again, racerpremiär

2009-03-18T21:51:00.000+01:00

Idag var det dags att lufta racern för första gången i år. Jag och Magnus drog hemifrån runt 16.30. Det blev en tur på fina roslagsvägar. Cirka 4 timmars effektiv cykling och en 20 minuters fikapaus på en icabutik på landet. Vädret var soligt och fint i början, inte mkt vind. Vid 18.30 började det mörkna så då fick pannlampan börja jobba. Det blev lite kallt om fötterna efter att tempen sjönk, så det var skönt att få komma in i värmen en stund. Det var en skön känsla att få sitta på racern igen, det är en stor skillnad i rullmotstånd jämfört med mtb. Nu börjar uppladdningen inför lördagens långrunda runt mälaren (ca 34 mil). Det kommer nog bli jobbigt eftersom man inte är i någon toppform precis. /Mattias

Man måste börja nånstans...

2009-03-14T23:43:00.000+01:00

Dags för Brunna Hellriders att göra entré på webben. Detta är klubben med endast två medlemmar (Mattias och Magnus). Här kommer det skrivas om träning i allmänhet och cykling i synnerhet. /Mattias